Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Tjugonde kapitlet
”Ditt förflutna eller din framtid!”
Stadshuset låg i ungefär samma riktning som torget. På vägen dit
passerade han en gränd som av allt att döma var en genväg.
Jonatan svängde in i gränden men ångrade sig snart. Efter den ljusa
och livliga gatan hade han hamnat i en gränd full med lådor och
annat skräp och där endast ett dunkelt ljus letade sig ned från
himlen. Han satte fart på stegen och försökte bortse från den
obehagliga känsla som började krypa över honom.
Plötsligt kände Jonatan en arm kring sin hals och en hård
pistolmynning intryckt mellan revbenen. ”Ge mig ditt förflutna
eller din framtid!” snäste rånaren ilsket.
”Vad?” sade Jonatan och skakade. ”Vad menar du?”
”Du hörde vad jag sade, pengarna eller livet,” upprepade tjuven
och tryckte pistolen djupt in i hans sida. Jonatan nöjde sig med den
förklaringen och stoppade handen i fickan för att ta upp sina hårt
förvärvade slantar.
”Det här är allt jag har och jag behöver hälften av pengarna för att
betala min skatt,” vädjade Jonatan och dolde noggrant
brödskivorna han fått av mormor Greta. ”Snälla, låt mig behålla
hälften.”
Tjuven släppte sitt grepp om Jonatan, som knappt kunde urskilja
ansiktet bakom halsduken. Hon skrattade med en låg, hård röst och
sade, ”Om du ändå måste skiljas från dina pengar lönar det sig
bättre att ge allt till mig och inget till skattmasen.”
”Varför?” frågade han och lade pengarna i hennes hårda, utsträckta
hand.
”Om du ger pengarna till mig,” sade tjuven och pulade ner sedlarna
i en läderpung hon hade vid midjan, ”kommer jag åtminstone gå
härifrån och lämna dig ifred. Men, till den dag du dör, kommer