Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Artonde kapitlet
Haren och sköldpaddan i ny tappning
Jonatan drömde om kvinnan från Särintressenas karneval. Hon gav
honom hela tiden pengar och tog sedan tillbaks dem igen. Igen och
igen betalade hon honom för att genast knycka tillbaks pengarna.
Med ett ryck vaknade Jonatan och kom ihåg att han var tvungen att
redovisa sina inkomster för skattemyndigheten.
Lukten av nyrostat bröd fyllde luften. Den gamle mannen stod vid
bordet och lade fram tjocka skivor av bröd och sylt till frukost. Vid
bordet satt en liten pojke och såg ledsen ut. Mannen förklarade att
det var deras barnbarn, Pelle, som skulle bo hos dem ett tag.
”Jag kommer ihåg dig,” sade Pelle glatt. ”Morfar, han hjälpte mig
och mamma när vi fick lämna gården.” Nyheten att han hade hjälpt
det gamla parets dotter gjorde Jonatan än mer välkommen. Medan
Jonatan högg in på en tjock skiva bröd med smör hoppade den lilla
pojken omkring och försökte rätta till sina omaka strumpor.
”Mormor, snälla, kan inte du läsa den där historien för mig,” bad
han.
”Vilken då, sötnos?” Hon lade upp ett par stekta ägg på Jonatans
tallrik.
”Min favorit, den om sköldpaddan och haren. Bilderna är så fina,”
strålade Pelle.
”Nåja, okej då,” sade Greta och tog ut en bok ur köksskåpet. Hon
satte sig bredvid lilla Pelle och började, ”’Det var en gång …’”
”Nej, nej, mormor, ’för länge sedan …’” avbröt pojken.
Greta skrattade. ”Som sagt...’för länge sedan levde en sköldpadda
som hette Frank och en hare vid namn Lysander. Båda djuren var
brevbärare och delade ut brev till alla som bodde i deras lilla by.
En dag hörde Frank, vars skarpa öron var mycket effektivare än
hans korta ben, hur några av djuren berömde Lysander för hur