Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Jag är ledsen,” sade Jonatan samtidigt som han försökte ta sig ur
mannens grepp. ”Jag förstod inte att man var tvungen att betala om
man bara tittade. Den vackra kvinnan fick det att låta så intressant,
och jag hade inga pengar över, snälla …”
Cirkelmästaren tittade argt på Jonatan och vaktmästaren, ”Inga
pengar?” Men kvinnan log åt Jonatans komplimang. ”Vänta, släpp
honom,” sade hon till vaktmästaren. ”Han är bara ett barn. Så du
tyckte om showen, gjorde du?”
”O ja, frun!” sade Jonatan och nickade häftigt.
”I så fall, vad skulle säga om att tjäna lite snabba pengar? Antingen
det eller,” hennes röst blev hotfull, ”så överlämnar jag dig till
karnevalsvakten.”
”Oj, gärna,” sade Jonatan osäkert. ”Vad vill du att jag skall göra?”
”Det är enkelt,” log hon, återigen vänligheten själv. ”Gå bara runt
på stan i kväll, dela ut de här flygbladen och berätta för alla hur
roligt de kommer ha i vår paviljong. Här får du ett moint nu och du
får ytterligare ett för varje person som kommer hit med ett av dina
flygblad. Sätt igång nu och gör mig inte besviken.”
När Jonatan slängde säcken med flygblad över axeln sade hon, ”En
sak till. Efter kvällens sista show kommer jag att skriva en rapport
som redovisar vad du tjänat. Direkt i morgon bitti måste du ta
hälften av vad du tjänat ner till stadshuset och betala in i skatt.”
”Skatt?” upprepade Jonatan. ”Varför det?”
”Lorderna kräver in en del av dina inkomster.”
Jonatan tyckte inte om vad han fick höra, han svarade hoppfullt,
”Om du inte redovisar vad jag tjänar kommer jag kanske arbeta
hårdare. Kanske dubbelt så hårt.”
”Lorderna, grabben, lorderna. De har spioner som övervakar oss
överallt. Om de kommer på oss med att dölja dina inkomster skulle
vi få allvarliga problem – de skulle kanske stänga igen vår