Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Men jag kan inte se någonting,” sade Jonatan förvirrat när han
tittade på den vita väggen ovanför ingången.
”Det är poängen. Imponerande, eller hur?” Bibliotekarien stirrade
på väggen med en tom, drömmande blick. ”Ingenting fångar den
sanna innebörden av människans kamp för det hänryckta tillstånd
man upplever när man kontrasterar den fulla värmen av de finare
färgerna med reaktionen hos vårt inre medvetandes natur.
Ingenting låter alla fullständigt uppleva det bästa hos deras
kollektiva fantasi.”
Jonatan skakade vilset på huvudet och frågade, ”Så det är alltså
ingenting? Hur kan ingenting vara konst?”
”Det är ju precis vad som gör det här verket till det mest jämlika
konstnärliga uttrycket. Rådets konstkommission ordnar ett
smakfullt lotteri för att bestämma nya inköp,” sade bibliotekarien.
”Ett lotteri för att välja konst?” frågade Jonatan förvånat. ”Varför
ett lotteri?”
”Förr, i en mer konservativ tid, tillsattes en grupp, Styrelsen för
finare konst, att välja vilken konst som skulle införskaffas,”
svarade mannen. ”I början kritiserades styrelsen för att välja efter
styrelsemedlemmarnas egen smak. Sedan följde anklagelser om
censur av konst de ogillade. Eftersom vanligt folk betalade för
styrelsens preferenser via skattsedeln började människor protestera
mot elitismen.”
”Varför försökte man inte med en ny styrelse?” föreslog Jonatan.
”O ja, vi försökte många gånger. Men de som inte satt i styrelsen
höll aldrig med dem som gjorde det. Slutligen skrotades hela idén
med en styrelse. Alla kom överens om att ett lotteri var den enda
objektivt subjektiva metoden. Alla kunde delta i tävlingen – och
nästan all gjorde det! Lordernas Råd instiftade ett mycket generöst
pris och alla inlämnade objekt accepterades. ’Tomhet i flykt’ vann
dragningen i morse.”