Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Jonatan ville inte ge upp förrän han fått ett rakt svar: ”Men är
licenserna något skydd för kunderna också?”
”Javisst, det står ju här i artikeln”, sade polisen och kastade en
blick på texten. ”Licensiering ger skråna monopol så att de kan
skydda konsumenterna från att behöva fatta alltför många beslut
och göra alltför många val. Det står här att medlemskap i skrået
garanterar kvalitén och därför behövs det inga alternativ.” Stolt
slog sig polismannen för bröstet och tillade: ”Och jag skyddar
monopolen.”
”Är monopol verkligen bra?” försökte Jonatan.
Polisen sänkte återigen tidningen. ”Jag vet faktiskt inte. Jag följer
bara order. Ibland skyddar jag monopolen och ibland blir jag
tillsagd att bryta upp dem.”
”Men vilket är då rätt? Monopol eller konkurrens?”
Polismannen ryckte på axlarna. ”Det är inte min sak att avgöra.
Lordernas Råd vet vilka som är samarbetsvilliga och vilka som inte
är det. Rådet säger bara åt mig vem jag skall rikta pistolen mot.”
När han märkte hur skrämd Jonatan blev försökte polisen lugna
honom. ”Bli inte upprörd, min vän. Vi utmäter sällan några
dödsstraff. Ingen vill egentligen göra det och det är inte många
som vågar göra motstånd eftersom vi är mycket noga med att lära
ut lydnad inför rådet.”
”Har du någonsin använt ditt vapen?” sade Jonatan och tittade
nervöst på pistolen.
”Mot en brottsling, menar du?” sade polismannen. Med en väl
inövad rörelse drog han smidigt pistolen ur läderhölstret och
smekte den kalla stålpipan. ”Bara en gång.” Han gjorde
mantelrörelse, tittade längs pipan, säkrade vapnet och beundrade
det. ”Här har du en del av öns främsta teknologiska kunskap. Rådet
sparar inte på resurserna när det gäller att ge oss det bästa för att vi
skall kunna genomföra vårt uppdrag. Ja, den här pistolen och jag