Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Trettonde kapitlet
Död åt illegala frisörer
Jonatan gick som på moln – han var glad att ha funnit en ny vän.
Då slog det honom att han måste se till att komma ihåg var han var
så att han kunde hitta tillbaka nästa dag.
På nästa gata såg Jonatan en polisman som satt på trottoarkanten
och läste tidningen. Han var kortare och inte mycket äldre än
Jonatan själv. Jonatan, uppfostrad som han var till att visa respekt
för lagens väktare, kände sig uppmuntrad inför åsynen av den unge
mannens eleganta svarta uniform och pistolen som blänkte vid
hans sida. Kanske skulle han kunna fråga om vägen till hamnen.
Polismannen var försjunken i sin tidning så Jonatan sneglade över
hans axel på rubriken som skrek ut: ”LORDERNA GODKÄNNER
DÖDSSTRAFF FÖR ILLEGALA FRISÖRER!”
”Dödsstraff för frisörer?” utropade Jonatan förvånat.
Polismannen tittade upp på honom.
”Förlåt mig”, sade Jonatan, ”det var inte min mening att störa, men
jag kunde inte undvika att läsa rubriken. Är det ett feltryck det där
om straffet för frisörer?”
”Tja, vi får väl se efter.” Mannen började läsa ur tidningen:
”’Lordernas Råd har just beslutat införa dödsstraff för den som
klipper hår utan licens.’ Vad är det som är så konstigt med det?”
”Är inte det ett väldigt allvarligt straff för en så obetydlig
förseelse?” frågade Jonatan försiktigt.
”Knappast”, svarade polismannen. ”Dödsstraffet är det slutgiltiga
hotet bakom alla lagar – oavsett hur liten förseelsen är.”
Jonatan spärrad upp ögonen. ”Men inte skulle ni väl avrätta någon
för att ha klippt hår utan licens?”