Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

när man önskar något. Det råkar vara så att varje gång en fabrik i
Korrumpe blir tvungen att slå igen, så förverkligas drömmarna på
andra sidan vattnet. För då öppnas en ny fabrik på ön Nie, som
ligger bara en dags seglats härifrån. Nu finns det gott om arbete
och trygghet där. Och för min del, så… ja, jag får ju betalt vad som
än händer.”
Jonatan tänkte länge på vad mannen sagt och insåg att det fanns
andra öar dit han kunde resa – öar som därtill också var mer
välbärgade. ”Var ligger Nie egentligen?” frågade han.
”Långt österut, bortom horisonten. Människorna på Nie har en
fabrik precis som den här, som också gör kläder och sådana saker.
När kostnaderna för fabriken stiger här får deras fabriker fler
beställningar. De har förstått att det bästa sättet att få mer av allting
– pengar och trygghet – är ökad företagsamhet. Man kan inte
’beordra fram’ fler företag.”
Gompers surrade fast maskinen ordentligt och småskrattade:
”Drömmarna här gapade efter mycket, och förlorade hela stycket.
Med följden att folk utomlands fick just det som drömmarna
suktade efter.”
Han betalade Jonatan för hjälpen och klev sedan upp på förarsätet
och tog tag i tyglarna. Jonatan tittade på pengarna han hade fått
och började med ens oroa sig för att de snart skulle vara värdelösa.
Det var samma slags papper som det eleganta paret hade visat
honom utanför Verket för tillverkning av pengar. ”Herr Gompers!
Hallå, herr Gompers!”
”Ja?”
”Kan ni inte ge mig betalt med något annat slags pengar? Jag
menar, något som inte förlorar i värde?”
”Det där är lagliga sedlar, min vän. Du måste ta emot dem. Tror du
att jag skulle använda sådana här pengar om jag hade något val? Se