Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Vad för slags förmåner?” sade Jonatan.
”Trygghet, till exempel. Mer trygghet är också bra, vet du. Så
drömmarna begärde lagar som skulle tvinga fabriken att försäkra
dem. Försäkringar mot sjukdom. Försäkringar mot arbetslöshet.
Till och med försäkringar mot döden.”
”Det låter fantastiskt!” utropade Jonatan. ”De drömmarna måste ha
blivit verkligt lyckliga.” Han vände sig för att titta på fabriken och
lade märke till att det inte var mycket som pågick på andra sidan
gatan. Den flagnande färgen fick byggnaden att se trött ut och det
sken inget ljus ur de smutsiga fönstren, som alla var igenspikade.
Mannen avslutade sitt arbete och skruvade tillbaka skruvarna. Med
ett sista svep med trasan över lådans polerade yta hoppade den
pråligt klädde entreprenören ned från vagnen och gick för att
kontrollera hästens betsel. Jonatan hoppade efter ner på marken,
vände sig mot mannen och upprepade: ”Jag sade att de måste ha
blivit lyckliga för pengarna och tryggheten de fick – och dessutom
tacksamma. Fick du något pris eller ordnades en fest för att fira?”
”Knappast”, sade mannen kort. ”Jag blev nästan doppad i tjära och
rullad i fjädrar. Igår kväll hade de nästan sönder drömmaskinen
med tegelstenar eller vad de nu fick tag i som gick att kasta. Du
förstår, fabriken slog igen i går och de tror att maskinen hade något
med saken att göra.”
”Varför stängde fabriken?”
”Det verkar som om fabriken inte hade råd med arbetarnas nya,
höga löner eller med att betala för alla försäkringarna.”
”Men i så fall”, sade Jonatan, ”betyder det ju att drömmarna inte
gick i uppfyllelse till slut. Om fabriken är stängd får ingen lön. Och
ingen kan heller känna sig trygg. Ingen får någonting! Ni är rena
bedragaren, herr Gompers. Ni sade ju att drömmaskinen…”
”Stopp nu ett tag, grabben! Drömmarna gick visst i uppfyllelse. Jag
sade att man aldrig kan veta exakt vem som får skörda frukterna