Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Kom runt till framsidan, grabben, så kan du se själv.” Så Jonatan
klättrade upp på vagnen och läste den eleganta skyltens
guldbokstäver: Golly Gumpers drömmaskin!
”En drömmaskin?” upprepade Jonatan. ”Menar du att den gör
drömmar sanna?”
”Jajamensan”, sade den magre mannen samtidigt som han
skruvade ur den sista skruven och tog bort en brädfodring på
baksidan av maskinen. Inuti såg den ut som en vanlig enkel
grammofon. Den var inte vevdriven, utan verkade använda en
fjäder som om den spändes hårt startade maskinen, vilken då
spelade upp musik eller röster.
”Hur?” undrade Jonatan. ”Det finns ju inget annat än en gammal
skivspelare här inne!”
”Vad väntade du dig”, sade mannen. ”En god fé, kanske?”
”Inte vet jag. Jag antar att jag trodde det skulle vara lite mer, ja,
mystiskt. När allt kommer omkring krävs det väl något väldigt
speciellt för att få människors drömmar att gå i uppfyllelse.”
Mannen lade ifrån sig verktygen och vände sig så att han stod
ansikte mot ansikte med Jonatan. Ett förtäckt leende spreds över
hans tunna ansikte samtidigt som han noga och länge betraktade
Jonatan. ”Ord, min nyfikne unge vän. Det enda som behövs för att
förverkliga somliga drömmar är ord. Problemet är att man aldrig
vet vem som kommer att få uppleva drömmen då man önskar
något.”
Jonatans konfunderade blick fick mannen att fortsätta. ”Människor
känner ju till sina drömmar, eller hur? De vet bara inte hur de skall
få dem att gå i uppfyllelse. Eller hur?” Jonatan nickade
oförstående.
”Så de betalar pengar och vrider på kontakten, och då spelar lådan
en viss, mycket svårtolkad förklaring om och om igen. Den spelar