Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Jo, så är det verkligen”, sade kvinnan fnittrande. ”Här trycker de
massvis med pengar för att göra människor lyckliga.”
Kanske var det här han skulle finna lösningen på problemet med
hur han skulle kunna lämna ön, tänkte Jonatan. Kanske skulle han
med hjälp av alla pengarna kunna köpa sig en plats på någon båt.
”Det låter som en fantastisk idé!” sade Jonatan glatt. ”Jag skulle
också vilja bli lycklig. Om jag kunde trycka upp lite pengar skulle
jag…”
”Nej, nej”, sade mannen ogillande. Han skakade ett varnande
finger framför näsan på Jonatan. ”Det går absolut inte för sig. Eller
hur, kära du?”
”Självfallet inte”, tillade kvinnan. ”Sedeltryckare som inte är
utsedda av Lordernas Råd kallas för ’falskmyntare’ och hamnar
bakom lås och bom. Några sådana skurkar tolererar vi verkligen
inte i den här staden.”
Mannen nickade kraftfullt. ”När falskmyntare trycker pengar och
sedan handlar för dem, översvämmar deras pengar ekonomin och
förstör värdet på alla andras pengar. Och de stackare som har fast
inkomst, sparpengar eller pension skulle snart upptäcka att deras
pengar var värdelösa.”
Jonatan rynkade pannan. Var det något han hade missförstått? ”Jag
tyckte att ni sade att om man trycker en massa pengar blir
människor lyckliga.”
”Jo, det är riktigt”, svarade kvinnan. ”Under förutsättning …”
”… att det är lagliga sedlar som trycks”, fyllde mannen i innan
kvinnan hunnit tala färdigt. Jonatan log åt att paret kände varandra
så väl att de avslutade varandras meningar. Mannen tog fram en
plånbok ur sin innerficka på kavajen, och ur den drog han fram ett
papper som han visade Jonatan. Han pekade på en officiell stämpel
och tillade: ”Är den laglig, då är den inte ’falsk’.”