Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Nionde kapitlet
Göra pengar
Jonatan fortsatte längs vägen och kom efter en stund fram till en
stor stenmur med ett par kraftiga, vidöppna träportar. Genom
porten och under valvet i muren passerade människor till häst,
människor som bar på lådor och bylten och människor med alla
slags vagnar och kärror på väg in mot stadens mitt. Jonatan
sträckte på axlarna, borstade av sin slitna skjorta och slog följe
med strömmen in genom porten.
Strax innanför porten hörde Jonatan det höga, mullrande ljudet från
något slags maskin. Det snabba, knattrande ljudet kom från andra
våningen i en stor röd tegelbyggnad och lät som om det åstadkoms
av en tryckpress. ”Kanske är det stadens tidning”, tänkte Jonatan.
”Utmärkt! Då kan jag läsa allt om den här ön och om människorna
som bor här. Och kanske kan det hjälpa mig att räkna ut hur jag
skall komma hem igen.”
På jakt efter någon dörr till huset rundade Jonatan gathörnet och
sprang nästan rakt på ett elegant klätt par som sakta gick arm i arm
längs gatan. ”Ursäkta mig”, urskuldade sig Jonatan. ”Men jag
verkar inte kunna hitta ingången till det här tidningshuset. Kan ni
visa mig vägen?”
Damen log och den elegant klädde mannen rättade Jonatan. ”Jag är
rädd för att du har misstagit dig, min unge man. Det här är inte
någon tidning utan Verket för Pengatillverkning.”
”Å”, sade Jonatan besviket. ”Jag som hoppades hitta något
betydelsefullt tryckeri.”
”Varför så nedstämd?” sade mannen. ”Gaska upp dig. Det här
Verket är viktigare och en källa till långt större lycka än något
tidningstryckeri. Eller hur, kära du?” Mannen klappade damens
handskbeklädda hand.