Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

äktenskap! Aj, aj, aj!” Han virade näsduken om det senaste av
många revor i de gråa byxorna. ”Därför beslutade lorderna att
beskatta oss med en häftig toppskatt.”
”Långa personer beskattas?” Jonatan såg sig om och kände hur
hans kroppshållning började sjunka ihop.
”Vi beskattas i förhållande till vår längd.”
”Var det någon som klagade?” frågade Jonatan.
”Bara de som vägrade gå på knäna,” sade mannen. ”Självklart
gjordes undantag för politiker. Vi röstar ju på samhällets toppskikt!
Vi föredrar att se upp till våra ledare.”
Jonatan kände sig alldeles förbluffad. Vid här laget började Jonatan
sjunka ihop och han försökte medvetet göra sig så liten som
möjligt. Han pekade med båda händerna på mannens knän och
frågade misstroget, ”Du går alltså på knäna för att få lägre skatt?”
”Javisst!” svarade mannen med smärta i rösten. ”Hela våra liv är
ordnade för att passa skattelagstiftningen. Det finns de som till och
med har börjat krypa.”
”Oj, det måste verkligen göra ont.” utbrast Jonatan.
”Jo, men det gör mer ont att inte göra det. Aou! Endast dårar går
upprätt och betalar de högre skatterna. Så, om du vill vara smart,
gå ned på knä. Det kostar på att stå rak i ryggen.”
Jonatan såg sig omkring. En handfull människor gick på sina knän
och en kvinna på andra sidan gatan kröp sakta framåt. Många gick
med krökt rygg och nedsänkta axlar. Endast några få ignorerande
sanktionerna helt och gick upprätt. Då såg Jonatan tre män som satt
på en parkbänk. ”De där tre männen,” undrade Jonatan. ”Varför
håller de för sina ögon, öron och munnar?”
”Åh, de där? De övar,” svarade mannen samtidigt som han lutade
sig framåt för att fortsätta sin färd. ”De förbereder sig för den
kommande skattelagstiftningen.”