Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Vakten var van vid att spela guide åt traktens barn och fortsatte sin
lilla föreläsning. ”Som du kan se har vi ett mycket stort urval olika
djur i parken. Där borta”, sade han och pekade tvärs över vägen,”
håller vi djur som kommer från hela världen. Inhägnaderna håller
djuren säkert på plats så att vi kan studera dem. Främmande djur
kan ju inte få lov att röra sig fritt och störa samhället med sitt
obehärskade beteende. ”
”Tänka sig”, utbrast Jonatan. ”Det måste ha kostat dig en
förmögenhet att fånga alla de här djuren, forsla hit dem från över
hela jordklotet och sedan mata och sköta om dem.”
Vakten log åt Jonatan och skakade lätt på huvudet. ”Men snälla du,
jag betalar väl inte själv för djurparken. Alla som bor här i staden
betalar en djurparksskatt.”
”Alla?” upprepade Jonatan och rotade skuldmedvetet i sina tomma
fickor.
”Nja, det finns ju en och annan som försöker smita undan sitt
ansvar. Somliga motsträviga invånare hävdar att de inte är
intresserade av att betala för en djurpark. Andra vägrar därför att de
tycker att djur skall studeras i sina naturliga miljöer.”
Vakten vände sig om mot stängslet han stod framför och knackade
med batongen på den tunga grinden av järn. ”Men när sådana
invånare vägrar betala djurparksskatten, så tar vi dem ur sina
naturliga miljöer och placerar dem här, i tryggt förvar bakom
galler. Sedan kan man lättare studera så udda människor, samtidigt
som de också är hindras från att röra sig fritt i samhället och störa
andra med sitt obehärskade beteende.”
Jonatan trodde inte sina öron. När han jämförde de båda grupperna
bakom gallerstängslen undrade Jonatan om han själv verkligen
skulle vilja betala kostnaderna för de båda parkerna och vaktens
lön. Hans grepp om järnstängerna hårdnade då han forskande såg
på de svartvitrandiga fångarnas stolta ansikten. Sedan vände han