Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

årliga kvoten. Men ingen bonde sätter sig upp mot Matpolisen och
klarar sig undan i långa loppet. Försvinn från min mark nu!”
Jonatan hjälpte kvinnan med hennes ägodelar och barn medan de
sakta promenerade bort från familjens forna hem. Vid en krök i
vägen vände de sig om och tog en sista titt på det välskötta huset
och ladan. ”Vad ska det bli av er nu?” frågade Jonatan.
Kvinnan suckade. ”Jag har inte råd att betala de höga matpriserna
här på landet. Men som tur är har jag vänner och släktingar där jag
kan få hjälp. Annars skulle jag kunna bege mig till staden och be
Lordernas Råd att ta hand om mig och barnen. Det skulle de gilla.
Kom nu barn.” Bittert mumlade hon: ”Lorderna såg till att det gick
så här för oss genom att ta hand om den där översittaren också. De
får sin makt genom att människor är beroende av dem och det är
tack vare andras arbete de kan vara så generösa.”
Jonatan grep sig om magen, men nu kände han sig snarare
illamående än hungrig.