Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Jonatan tog sig ton, ”Sant. Förr var vissa av kungarna skurkar. Men
i våra dagar röstar väljarna fram ledarna till Lordernas Råd. De är
annorlunda eftersom – ja, eftersom de är valda.”
”Skulle valda lorder vara annorlunda? Ha!” utropade gamen hest.
”Barn uppfostras fortfarande med sagor om kungligheter och när
de växer upp är kungligheter vad de förväntar sig. Dina valda
lorder är inget annat än kungar för fyra år och prinsar för två.
Sannerligen, de utgör en kombination av tiggare, bondfångare och
kunglighet, allt i ett! De ber eller intrigerar för att vinna röster och
bidrag; de smickrar och bedrar vid varje tillfälle; de struttar runt ön
som härskare. Och när de når framgång i sitt försåtliga utnyttjande
blir det mindre över till oss som verkligen producerar och tjänar.”
Jonatan blev tyst. Han såg ut över dalen och nickade vemodigt.
”Jag skulle vilja åka till en plats där det inte är så. Finns det en
sådan plats?”
Med utsträckta vingar hoppade gamen ned från trädet och landade
med en tung duns bredvid Jonatan och Annie. De ryggade tillbaka
med förvåning när de såg hur stor fågeln var. Skalden, som nästan
var dubbelt så lång som Jonatan och Annie och med ett enormt
vingspann, lutade sig över dem.
”Du skulle vilja se en plats där människor är fria? Där våld endast
används för beskydd? Du vill besöka ett land där folkets
representanter måste följa samma lagar som alla andra?”
”O ja!” sade Jonatan entusiastiskt.
Fågeln iakttog dem båda försiktigt och hans enorma ögon borrade
sig rätt igenom Jonatan för att söka efter tecken på ärlighet. Så
tillkännagav han, ”Jonatan, klättra upp på min rygg.” Kondoren
vände sig om och sänkte sina breda, stela stjärtfjädrar mot marken.
Jonatans nyfikenhet vann över hans rädsla. Han klev upp på en av
trädets grenar, sträckte sig försiktigt över mot fågeln och drog upp