Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Kondoren grymtade och slog med sina stora vingar innan han åter
satte sig tillrätta på grenen. ”Tack för din vänliga presentation,
Annie.”
När Skalden såg hur förvånad Annie var över att han kände till
hennes namn, sade han, ”Du vet vem jag är, varför skulle inte jag
veta vem du och din vän, Jonatan, är?”
Annie och Jonatan såg häpet på kondoren.
”Jag har följt er båda en längre tid, framför allt Jonatans
mödosamma kamp på havet,” sade Skalden. ”Du är modig och
förståndig, unge man, men lättlurad. Annie är mer insiktsfull, hon
förlitar sig mer till handling än till ord.”
”Jag förstår inte,” sade Jonatan.
”För dig är detta land fyllt av gamar. Hmf! Om det vore sant vore
det en bra mycket bättre ö än det är.” Fågeln sträckte stolt på sin
långa fula nacke. ”Du har kommit till en ö med många varelser –
gamar, tiggare, bondfångare och kungar. Men du upptäcker inte
vilka som är ärliga eftersom du låter dig luras av titlar och ord. Du
har fallit för det äldsta av trick och värderar sålunda ondskan
högt.”
Jonatan försvarade sig. ”Det är inget trick. Gamar, tiggare och så
vidare är lätta att förstå. Där jag kommer ifrån, plockar gamar
köttet av de dödas ben. Det är vidrigt!” Jonatan rynkade på näsan
för att understryka sina ord. ”Tiggare är enkla och oskyldiga.
Bondfångare är smarta och roliga – aningen bedrägliga.”
”Vad gäller kungligheter,” tillade Jonatan snabbt, med en
upphetsnings glimt i ögat. ”tja, jag har aldrig träffat någon i
verkligheten, men jag har läst att de bor i vackra palats och bär
underbara kläder. Alla vill bli som dem. Kungarna och deras
ministrar bestämmer över landet och tar hand om och skyddar sina
undersåtar. Det är inget trick.”