Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Tja, jag kunde försöka övertala dem,” svarade Jonatan.
”Precis. Eller?”
”Eller – eller, skulle jag kunna betala dem?”
”Ja, det är ett slags övertalning. Och mer?”
”Hmm. Gå till Lordernas Råd och be dem lagstifta?”
”Exakt,” sade Annie. ”Med regeringens hjälp behöver du inte
betala eller övertala folk. Får du Lordernas Råd på din sida,
antingen genom att rösta eller muta, kan du sedan tvinga andra att
göra som du vill. Om någon annan erbjuder rådet mer kan den
personen tvinga dig. Och lorderna vinner varje gång.”
”Men jag trodde att det var regeringen som svetsade samhället
samman,” sade Jonatan.
”Knappast! Vem behöver samarbeta när man kan använda våld,”
svarade Annie. ”Vilka som helst med makt kan skaffa sig vad de
vill – vi andra har bara att rätta oss efter vad de beslutar. Det är
lagligt, men förlorarna förblir missnöjda, bittra och fientliga.”
Annie pekade mot bränderna nere i staden. ”Se på upploppet där
nere,” sade hon. ”Samhällets slits sönder av den här eviga kampen
om makt. Över hela ön kommer grupper som förlorat för många
val en dag att explodera i frustration.”
Hon satt stilla en lång stund. En tår började sakta rinna nedför
hennes kind. ”Min pappa och jag har en speciell plats där vi skall
mötas när sådant här händer, men jag vill vänta tills bränderna lagt
sig.”
Jonatan satt länge tyst, fullkomligt förbryllad av vad som hänt de
två långa dagarna sedan stormen. När han väl vände blicken mot
Annie sov hon redan djupt. När Jonatan såg henne sova växte en
stark beundran upp inom honom, allting med Annie var
beundransvärt. Han lade sig till rätta och tänkte, ”Hon är ingen
simpel Birgit Svensson.”