Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Efter en match behöver förloraren aldrig arbeta mer och hans
arbetsgivare betalar för allting.”
Jonatan sträckte på nacken och såg över publiken. I plattformens
ena hörn satt en man nedsjunken och fick ansiktet tvättat av en
sekond. ”Men vad har arbetsgivaren att göra med den här
matchen?”
”Egentligen ingenting,” sade mannen. ”Arbetaren säger att han
blivit skadad på jobbet och att han inte kan gå tillbaks till arbetet,
okej?”
”Okej,” svarade Jonatan och gjorde sitt bästa för att hänga med.
”Du menar att den skadade arbetaren kanske ljuger för att få
pengarna?”
”Eh, det har väl hänt,” flinade mannen. ”Missförstå mig inte, de
flesta arbetarna i staden ljuger inte för att få några semesterår. Men
förlorarnas lag belönar dem som gör det. Så varje dag får vi fler
tävlande. Det är ett lockande arrangemang. Ingen som har angivit
en skada under de senaste fyrtio åren har motbevisats.”
Till slut insåg Jonatan varför alla bar de där bältena och stöden.
”Gör rådet någonting åt lögnerna?”
Mannen flinade, ”De stödjer allt vi gör – och vi är lojala på
valdagen.”
”Polis!” ropade någon i publiken. Dussintals människor ställde sig
på knäna, vadhållaren stängde snabbt sin pengalåda, vek ihop
bordet och började vissla nonchalant.
Jonatan spanade längs gatan efter polisen. En bit bort såg han
konstapel Sten och flera andra poliser ”Vad är på gång? Är
matchen illegal?” frågade han.
”För guds skull, nej,” svarade mannen lugnt. ”Polisen uppskattar
en bra match precis som alla andra. Det är den fria vadslagningen
som är olaglig. Lordernas Råd säger att spel som bygger på rena
chansningar är omoraliskt – utom Särintressenas paviljong där de