Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

handlingar. Alla dess handlingar är förprogrammerade. Åh, den
lilla buskens stora lycka!”
”Nu, mina kära, föreställ er ett djur. En söt, arbetsam liten mus som
ilar runt för att finna mat bland alla växterna. Denna pälsklädda
varelse är inte ansvarig för sina handlingar. Allt som en mus gör är
förutbestämt av naturen. Åh, naturen. Lyckliga djur! Varken planta
eller djur lider under den fria viljans börda eftersom ingendera
behöver göra val. De kan aldrig ha fel!”
Några av åhörarna mumlade, förtrollade, ”Ja, store inkvisitor, ja,
ja, så är det.”
Den karismatiske ledaren sträckte på sig och var nu plötsligt
längre. Han fortsatte, ”Öppna era ögon och se er omkring! En
människa, en som ger efter för val och värderingar, kan ha fel, tro
mig! Felaktiga val och värderingar kan skada er och andra. Även
vetskapen om att val kan orsaka skada kommer att orsaka lidande.
Och det lidandet är ansvar.”
Människorna skälvde och drog sig tätt intill varandra. En pojke
som satt bredvid Jonatan ropade plötsligen, ”Åh snälla, mästare.
Hur kan vi undvika detta öde?”
”Berätta för oss hur vi skall bli av med denna fruktansvärda
börda,” bönade en annan.
”Det kommer inte att bli enkelt, men tillsammans kan vi besegra
detta skrämmande hot.” Därpå talade han med en röst så mjuk att
Jonatan fick luta sig framåt för att höra. ”Lita på mig. Jag fattar
besluten åt er. Ni är sedan befriade från all skuld och allt lidande
friheten medför. Som beslutsfattare tar jag på mig allt lidande
själv.”
Sedan slog inkvisitorn högt ut med armarna och ropade, ”Gå nu ut
i världen, varenda en av er. Finkamma gator och gränder, knacka
på varje dörr. Sprid ordet såsom jag lärt er! Segern är nära för mig,
er beslutsfattare vid Lordernas Råd!” Och folksamlingen skrek ut