Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Klang flinade förnöjsamt under det att han svepte sin andra whisky
och tog ett djupt bloss på cigarren. ”Nej, nej. Gladbär innehåller
inget nyttigt och kan även vara ohälsosamma. Skicka askkoppen är
du snäll, Eva-Lotta.”
”Och om gladbär är ohälsosamma,” sade Eva-Lotta och sköljde ner
en bit konfekt med kaffet, ”så kommer vi alla längre fram tvingas
betala sjukvårdskostnaderna för de stackars utslagna typerna
oavsett hur oförståndigt de levt. Oreglerade gladbärskonsumenter
skulle bli en belastning för oss allihop.”
Jonatan slängde ur sig, ”Om människor skadar sig själva, varför
skall ni betala för deras dumheter?”
”Det är den enda humana man kan göra,” sade Klang, nu aningen
berusad. Han svängde med armarna och gestikulerade när han
talade. ”Vi löser människors problem. Lorderna måste betala för en
massa lösningar, förstår du, som våra löner och flera stora
djurparker. Och glöm inte att förra året var Lordernas Råd tvunget
att hjälpa tobaks- och sockerbönderna genom ett dåligt år. Folket
måste få mat, förstår du inte? Skatterna löser dessa problem, och
många andra också. Genom skatter kan vi ta hand om dem som blir
sjuka. Det är den enda civiliserade och anständiga lösningen.
Skicka whiskyn, Eva-Lotta.”
Eva-Lotta gav honom kannan och nickade instämmande. Därpå
tände hon en ny cigarett från paketet med glöden från den hon nyss
rökt. Klang var riktigt i farten. ”Eftersom vi måste hjälpa alla,
måste vi också kontrollera vad alla gör.”
”Vi?” ifrågasatte Jonatan.
”Börp!” rapade Klang. ”Förlåt!” Från skjortfickan tog han fram en
flaska med piller. ”När jag säger ’vi’ menar jag inte du och jag
personligen. Jag menar att lorderna bestämmer åt oss vad som är
ett bra beteende och vilka som måste betala för dåligt ett beteende.
Faktiskt är det bra beteende att betala för dåligt beteende. Går det
ihop, Eva-Lotta? I vilket fall, lorderna begår inte några misstag när