Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Det var bara helt nyligen som Jonatan börjat segla bortom
hamninloppet, men han kände sig självsäker och när vinden tog
fart började han inte oroa sig förrän det var för sent. Snart var
stormen över honom och Jonatan kämpande i panik med segel och
tåg, men båten kastades runt som en kork av vågorna. Varje försök
att få kontroll över farkosten omintetgjordes av den fruktansvärda
vinden. Till slut slängde han sig raklång på botten av båten, höll sig
fast i relingen och hoppades att båten inte skulle kapsejsa.
Timmarna gick och blev snart till dygn där natt och dag smälte
samman i en skräckinjagande virvel.
När stormen slutligen bedarrade var segelbåten ett vrak med
kraftig lutning åt styrbord, masten bruten och seglen sönderrivna.
Även om havet lagt sig dröjde en tjock dimma kvar. Dimman
täckte båten och omöjliggjorde all sikt. Och utan segel var båten
utlämnad åt vindens nycker. Jonatan drev runt planlöst i flera
dagar. Efter en tid tog vattnet slut och Jonatan fick fukta läpparna
med kondensvattnet från segeltrasorna. Men en dag lyfte dimman
oväntat och avslöjade den svaga konturen av en ö. Allt eftersom
båten drev närmare blev ön tydligare och Jonatan såg ett okänt
högland resa sig över sandstränder och branta bergssidor med tät
vegetation.
Vågorna bar honom fram till ett grunt rev. Där övergav Jonatan
båten och simmande otåligt i land. Snabbt hittade han några rosa
guavafrukter och mogna bananer som han genast frossade i sig.
Läckra frukter av alla de slag växte i överflöd i det fuktiga
djungelklimatet bortom den smala sandstranden. Så snart han
återvunnit lite styrka kände sig Jonatan fruktansvärt ensam, men
han var samtidigt glad över att vara vid liv och till och med en
smula upphetsad över det äventyr han oväntat hamnat i. Han gav
sig genast av längs den vita stranden för att utforska det nya,
främmande landet.