Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Trettiofjärde kapitlet
Gladbär
Medan Jonatan funderade på vart han nu skulle ta vägen närmade
sig försiktigt en mullig, sjaskigt klädd kvinna. Kvinnans feta,
ovårdade hår gjorde honom illamående. ”Psst! Vill du må bra?”
Jonatan tog instinktivt ett steg bakåt, kvinnan luktade skämd
svamp. Hon upprepade med ansträngd röst, ”Vill du må bra?”
Med tanke på vad konstapel Stens beskrivning av omoraliskt
beteende kände sig Jonatan osäker på vad han skulle svara. Det
tycktes hur som uppenbart att den här motbjudande kvinnan inte
sålde sexuella tjänster. Så Jonatan, som var en ärlig och förståndig
ung man, svarade sanningsenligt, ”Vill inte alla må bra?”
”Följ med mig,” sade kvinnan och tog ett bestämt tag om hans arm.
Hon ledde honom nedför en gränd och genom en nergången,
mörklagd dörröppning. Stället påminde Jonatan om när han blev
rånad, så han försökte hålla avståndet – och andan för att slippa
känna hennes stank. Innan han visste ordet av hade kvinnan stängt
och låst dörren. Hon bjöd Jonatan att slå sig ner vid bordet. Från
väskan tog hon en mindre ask med tjocka cigarrer. Hon valde ut
cigarr, bet av ändan, tände med en tändsticka och drog ett långt,
angenämt bloss.
Jonatan rörde sig oroligt på stolen och frågade, ”Vad vill du?”
Hon blåste ut ett kraftigt moln av rök och sade hårt, ”Vill du ha –
gladbär?”
”Vad är gladbär?” frågade Jonatan.
Kvinnan betraktade honom misstänksamt. ”Vet du inte vad gladbär
är för någonting?”
”Nej,” sade Jonatan och började resa sig från stolen, ”och jag tror
inte att jag är intresserad, tack så mycket.”