Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

arresteras kan deltagarna till och med bli stjärnor och tjäna en
förmögenhet.”
”Alltså är det bytet av kontanter mot rent privata sexuella tjänster
som är omoraliskt?” frågade Jonatan.
”Det finns undantag även för privata kontantaffärer, framför allt då
kvinnorna har bättre kläder än de här som går på gatan,” sade
konstapel Sten föraktfullt. ”Överenskommelser som gäller en kort
tid, en timma eller en natt, är olagliga. Men om ett par ingår ett
permanent, livslångt kontrakt, då kan kontanter användas. Faktum
är att föräldrar ibland uppmuntrar sina barn att ingå sådana avtal.
Personer med adliga ambitioner har ofta respekterats för sådant
slags beteende. På rätt sätt är det ett legitimt sätt att förbättra sin
sociala status och säkerhet.”
Polismannen slutade föra anteckningar och sträckte ned handen i
en väska. Ur den tog han fram en stenpåpinne och några spikar.
”Skulle du kunna ge mig ett handtag?”
”Visst,” sade Jonatan med en smula obehag. Han försökte få alla
dessa moraliska regler att stämma överens.
Konstapel Sten gick fram till en affär intill. Han tog upp några lösa
plank som låg på trottoaren och tecknade åt Jonatan. ”Här, håll upp
den här ändan. Jag skall spika för fönstret till den här affären.”
”Varför spikar ni igen affären?”
”Affären är stängd,” sade polisen mumlande med alla spikar i
munnen. ”därför att ägaren befanns skyldig till att sälja obscena
bilder. Han sitter numera och ruttnar i stadens djurpark.”
”Vad är en obscen bild?” frågade Jonatan naivt.
”Tja, en obscen bild visar någon typ av smutsig och motbjudande
handling.”
”Höll affärsinnehavaren på med någon ’motbjudande’ handling?”
”Nej, han sålde bara bilderna.”