Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Ursäkta mig herrn,” sade Jonatan, ”jag skulle vilja anmäla ett
rån.”
”Det tillhör inte mitt ansvarsområde,” svarade polismannen, utan
att ens titta upp från sitt anteckningsblock.
Jonatan kände sig osäker. Han kikade på mannens bricka och
frågade, ”Vad är ditt ansvarsområde, eh, konstapel Sten?”
”Omoral,” sade mannen.
”Förlåt?”
”Omoralsroteln, pysen. Vid vår roteln bekymrar vi oss för
omoraliskt beteende.”
”Rånet jag vill anmäla var tveklöst omoraliskt,” utbrast Jonatan.
Då polisen inte svarade frågade Jonatan i stället, ”Varför
arresterades de där kvinnorna?”
Mannen tittade till slut upp från sina anteckningar och såg Jonatans
förvånade uppsyn. ”Kan du inte räkna ut det bara genom att se på
deras kläder? Dessa kvinnor var skyldiga till att ha erbjudit män
sexuella tjänster i utbyte mot pengar. Det skulle ha varit mycket
bättre om de hade idkat byteshandel med tjänsterna i stället.”
”Byteshandel? Vad menar du med ’byteshandel’?” frågade Jonatan,
för tillfället mindre bekymrad över sina egna problem och i stället
nyfiken på kvinnorna.
”Jag menar,” sade polisen med betoning på vart enda ord, ”att de
där kvinnorna skulle ha underhållit sina kunder efter att ha blivit
bjudna på middag, drinkar, dans och en teaterbiljett i stället för
pengar. Det är bättre för samhällsekonomin och helt lagligt.”
Jonatan var mer förvirrad än någonsin tidigare. ”Så kontanter får
aldrig bytas mot sexuella tjänster?”
”Naturligtvis finns undantag. Till exempel får kontanter användas
om handlingen filmas och visas för stadens alla invånare. Då är det
en allmän, inte privat, företeelse och därför tillåten. I stället för att