Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

framför allt arsenik, antimon och olika kvicksilverblandningar.
Utvecklingen har verkligen gått framåt! Det kan jag lova dig, att
om hundra år kommer läkarvetenskapen förundras över våra
medicinska framgångar.”
”Är inte de där ämnena dödliga?” sade Jonatan. Han erinrade sig
att hemma sålde hans morbror liknande lösningar som råttgift.
Jonatan hade också ett svagt minne av gamlingar som berättade att
samma slags farliga substanser användes som medicin förr i tiden.
Men, hade man inte upphört med det för länge sedan?
”Kan inte hjälpas,” svarade hon lugnande. ”Skära, dra ut och gift är
de enda säkra och effektiva behandlingarna.”
”Hur ofta fungerar de?”
”Behandlingen lyckas ta död på demonerna i hundra procent av
fallen! Och,” hon fullkomligen lyste, ”våra patienter överlever i
smått fantastiska tjugosju procent av fallen.”
Jonatan stirrade. En av läkarna skar upp mannens mage och små
kaskader av blod sölade ner bordet. ”Vad är det som är fel med
honom?”
”Deomental förorening i homosäcken,” svarade doktor Flexner.
”Det är vi fullständigt säkra på.”
”Finns det inget annat sätt att bota honom på?”
”Ha!” sade hon föraktfullt. ”Vissa säger det. Vi får tacka Gud för
att de kvacksalvarna inte ges licens att vårda människor. Det är inte
nog att garantera kvalitén på läkarna som människor kan välja
mellan, vi måste även förbjuda bedragare som påstår sig bota med
icke godkända mediciner, dumma idéer om kosthållning, kristaller,
växter, nålar, handpåläggning, böner, frisk luft, motion och ibland
till och med, tro det om du vill,” grinade hon,” med skratt! När vi
får tag på dem hamnar de bums i djurparken och sedan kastar vi
bort nyckeln!”
”Fungerar någon av de där kurerna?” frågade Jonatan mjukt.