Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Första kapitlet
En svår storm
Långt före tiden då den soliga kuststaden invaderades av
filmstjärnor i öppna bilar bodde där en ung man vid namn Jonatan
Godtrogen. Alla andra såg Jonatan som en pojke precis likadan
som alla andra, men det gjorde inte hans föräldrar, som i stället
tyckte att han var intelligent, ärlig och anmärkningsvärt atletisk –
från toppen av hans rufsiga blonda huvud ner till sulorna på hans
förvuxna fötter. Jonatans föräldrar arbetade idogt i sitt lilla
repslageri, som låg vid huvudgatan i staden som hyste en flitig
fiskeflotta. I staden bodde en hel del hårt arbetande människor.
Några av dem var goda, några var onda, men de flesta var ungefär
som alla andra människor.
När han inte hade ärenden att gå eller sysslor att sköta i familjens
butik, brukade Jonatan styra sin grovt tillsnickrade segelbåt ut
genom den lilla båthamnens smala kanal, på jakt efter äventyr.
Liksom många andra pojkar och flickor som tillbringar sina unga
år i småstäder tyckte Jonatan att livet blivit en smula tråkigt och att
människorna han mötte var fantasilösa. Under utflykterna bortom
hamnkanalen längtade han efter att få syn på något mystiskt fartyg
eller en väldig fisk. Kanske skulle han träffa på ett piratskepp och
tvingas segla över de sju haven som en i besättningen. Eller kanske
skulle en valfångare på jakt efter sitt oljiga byte ta med honom på
färden. De flesta seglatserna tog emellertid slut när Jonatans mage
började kurra av hunger eller när strupen torkade ut av törst och
tanken på kvällsmat uppfyllde tankarna.
En sådan där underbar vårdag då luften var frisk som soltorkade
lakan fann Jonatan havet så lockande att han fullständigt glömde
att packa ner lunch och fiskeredskap innan han gav sig iväg på en
tur längs kusten i sin lilla båt. Eftersom han satt med ryggen mot
brisen märkte han inte de mörka ovädersmoln som tornade upp sig
vid horisonten.