Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

krossa varenda djävel som är ansvarig för det här hindret i golvet!
Och ni, unga dam, vi ses i domstolen, för det var ni som orsakade
att jag tappade koncentrationen!” Med blixtens hastighet sprang
flera advokater fram till kvinnan och krävde att få hennes namn
och adress.
Chockad av anklagelsen slog kvinnan tillbaka, ”Stämma mig? Jag
har då aldrig …! Vet du vem jag är?”
”Jag bryr mig inte,” dundrade George, ”Ju större desto bättre, jag
tänker stämma dig!”
Uppskakad kämpade hon för att hålla tillbaka ilskan, ”Du kan inte
göra så! Min pojkvän, Carlo, Carlo Ponzi alltså,” upprepade hon
med eftertryck, ”säger att alla drar nytta av min skönhet – att den
är allmän egendom. Han förklarade det så – han sade det till mig
igår kväll!” Instinktivt öppnade hon väskan och tog upp en spegel
för att rätta till sitt utseende. Hon var inte nöjd med vad hon såg.
Mascaran hade börjat rinna kring ögonen. ”Se vad du gjort med en
allmän egendom! Carlo säger att alla borde betala för den allmänna
egendomen. Han sätter alltid upp min kosmetika på sitt
utgiftskonto. Du lär ångra dig! Dina skatter kommer gå upp på
grund av det här!” Hon stoppade tillbaka spegeln i väskan och
stormade iväg efter närmaste damrum.
Eftersom han kände sympati för kvinnan, frågade Jonatan, ”Tänker
ni verkligen stämma henne? Hur kan det vara hennes fel?”
Utan att ta notis om Jonatan kröp George runt på golvet och letade
efter en spricka eller bevis på oaktsamhet begången av någon
annan. Han stannade vid en ojämnhet i stengolvet och skrek, ”Här
är orsaken, Nummer två! Ta reda på vem som är ansvarig. Jag skall
se till att han blir av med jobbet och varenda krona han äger. Och
vad hette den där kvinnan?”
”Ta det lugnt, George,” sade Nummer två. ”Det där är Ponzis
flicka. Glöm henne om du vill få bort lagen om skogsarbete. I