Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Nummer två, förklara för min unge vän här varför jag inte kan
äga ett patent i mer än sjutton år.”
”Ja, herrn. Jo, det är så här. Förr i tiden innebar ett patent att någon
av monarkens vänner förlänades ett kungligt monopol. I dag,
däremot, är avsikten med patentet,” sade Nummer två med sin
juridiskt monotona stämma, ”att motivera uppfinnare som annars
inte skulle ha anledning att uppfinna användbara saker eller avslöja
sina upptäckter. För hundra år sedan övertygade en vidskeplig
uppfinnare Lordernas Råd att ett monopol på två och en halv
sjuåriga lärlingsperioder minus sex månader skulle ge uppfinnare
tillräckligt med privilegier för att de skulle känna sig motiverade.”
”Vänligen rätta mig om jag har fel,” sade Jonatan och kämpade för
att förstå. ”Ni säger att uppfinnare är motiverade – av önskan att
bli rika – att hindra andra från att använda deras idéer?”
George och Nummer två såg oförstående på varandra. Paul
svarade, ”Vad för andra motiv skulle kunna finnas?”
Jonatan fann deras bristande fantasi lite deprimerande. ”Så alla
som tillverkar en vassmetallpåpinne måste betala Er?”
Antingen det eller så producerar jag dem själv – några få i taget till
ett högt pris,” sade George.
Nummer två skrattade nervöst och sneglade åt George. ”Hm, det är
fortfarande inte klarlagt, herrn. Vi har redan folk som utreder
frågan. Du kanske känner till att vi först måste ta itu med den
problematiska lagen om skogsarbete, som förbjuder bruket av nya
verktyg. Vi har ännu ett möte med lady Tweed inbokat senare i
dag. Om vi lyckas ordna med ett undantag från lagen kommer
kanske skogsarbetarna med ett erbjudande så att vi kan ruva på
idén i sjutton år.”
Nummer två vände sig åter till Jonatan och förklarade,
”Skogsarbetarna har en besynnerlig och ålderdomlig uppfattning