Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Jonatan svalde obekvämt. Han vågade inte tänka på vad som skulle
hända om de myndigheterna kom på att han också var en ny
nykomling. Jonatan försökte låta ointresserad när han frågade,
”Varför vill de inte ha nya nykomlingar?”
Fiskarkvinnan avbröt, ”Nya nykomlingar tillåts om de gör av med
pengar och åker hem på en gång, som turister eller affärsmän. Men
Lordernas Råd oroar sig över de fattiga nya nykomlingarna, de
som kanske stannar. Många jobbar hårdare, fler timmar, till lägre
lön, är smartare eller tar större risker än lokalbefolkningen. De
utför de arbeten fru Siv inte skulle ta i med tång.”
”Hallå där, vänta ett tag!” sade Jack. ”Det finns många berättigade
klagomål mot de nya nykomlingarna. Nya nykomlingar kan inte
alltid språket, de känner inte till kulturen eller våra vanor här på
ön. Jag beundrar deras djärvhet – de visar stort mod när de riskerar
sina liv för att komma hit som främlingar – men det tar tid att lära
sig allt och det finns inte tillräckligt med utrymme. Situationen är
mer komplicerad än när våra förfäder flydde från öar långt bort.”
Jonatan tänkte på de vidsträckta landskap han hade sett på
Korrumpe, all obebodd skog och de öppna fälten. De flesta
människor tycktes undvika vildmarken och föredrog i stället det
trånga hektiska stadslivet.
Då svarade fru Siv på vad Jack hade sagt, ”Min man framförde
exakt samma argument mot nya nykomlingar. Han sade alltid att
de nya nykomlingarna först måste lära sig vårt språk och våra
seder innan de kan tillåtas stanna. De måste också ha pengar,
teknisk kunskap, vara självförsörjande och de får inte ta upp någon
plats. Min man drog upp riktlinjerna för en lag som syftar till att
identifiera och deportera de människor som inte kunde leva upp till
kraven, men det fanns ett bekymmer. Beskrivningen av illegala nya
nykomlingar stämde bättre in på våra barn än på begåvat folk som
Jiyo och Shar.”