Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Tjugoåttonde kapitlet
Nya nykomlingar
”Så ni tycker att ni har problem?” sade en arrogant kvinna,
uppenbarligen stressad över att vara fastkedjad med människor hon
ansåg vara mindervärdiga. Kvinnan var på gränsen till tårar. Hon
torkade ögonen med en fin, vit linnenäsduk och sade, ”När pressen
får reda på att jag, fru Siv, har blivit arresterad kommer det att
innebära slutet på min mans karriär. Jag trodde aldrig att det jag
gjorde var fel. Vad skulle ni ha gjort?”
Tårögd slog fru Siv armarna om ett ungt par som satt fängslade
jämte henne, och fortsatte, ”För många år sedan hade jag ett stort
hem, tre barn som gick i de finaste skolorna och själv ville jag
återuppta min karriär. Min granne reste mycket och jag bad honom
hålla utkik efter folk som kunde hjälpa mig hemarbetet. Han
rekommenderade Jiyo och Shar och jag anställde dem på stående
fot. Shar har underbar hand med trädgården och vagnen, hon fixar
allt med huset och sköter alla ärenden.”
”Och Jiyo, en sådan älskling, han har räddat mitt liv. Han har
otrolig hand med barnen och han finns alltid där när jag behöver
honom. Han lagar mat, klipper hår, städar – ordnar med tusen och
en sysslor bättre än jag någonsin kunnat. Mina pojkar är tokiga i
hans kakor. När jag kommer hem kan jag bara slappna av
tillsammans med min man och leka med barnen.”
”Låter som hemhjälp alla skulle älska att ha,” sade Jonatan. ”Men
vad gick fel?”
”Allt var bara bra i början. Sedan blev min man utsedd till chef för
Departementet för den goda viljan. Ja, hans motståndare gick
igenom våra räkenskaper och fann att vi aldrig betalat
pensionsskatterna för Jiyo och Shar.”
”Varför inte?” frågade Jonatan.