Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Vi har en liten fiskebåt. Någon tjänsteman stoppade mig då jag
lyfte några tunga lådor nere i hamnen,” sade en medfaren kvinna
med klarblå ögon. ”Han sade att jag bröt mot
säkerhetsföreskrifterna.” Hon pekade mot sina kamrater och
tillade, ”Föreskrifterna är tänkta att skydda oss mot övergrepp på
arbetsplatsen. Myndigheterna har tvingat oss att stänga två gånger,
men vi smög oss tillbaks ner till hamnen för att ordna riggen inför
den kommande säsongen. De tog oss, för tredje gången, och sade
att nu skall de se till att skydda oss ordentligt – genom att sätta oss
bakom galler.”
Kvinnan tänkte högt när hon sade, ”Vad skall de göra med min
son? Han är bara tre år och han väger mer än de lådorna jag lyfte.
Ingen klagade när jag bar runt på honom.” Hon kämpade för att
hålla tillbaka tårarna och tillade, ”Nu får hitta någon annan som
kan bära runt på honom.”
”Att hitta någon annan kommer inte att bli enkelt,” sade en man
med ett vältrimmat skägg. Med armbågen petade han till mannen
bredvid honom på bänken och sade, ”George har arbetat deltid för
mig två vintrar i rad, ungefär som en lärling. Han hjälper mig med
att hålla min frisörsalong ren och förbereder kunderna. När jag
försökte lära honom yrket fick vi problem eftersom han inte är
medlem i skrået.” Han kastade förtvivlat upp händerna i luften.
Med sorgset ansikte beklagade sig unge George, ”I den här takten,
och nu med ett straffregister, får jag aldrig min barberarlicens.”