Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

Tjugosjätte kapitlet
Till var och en efter behov
En trumpetfanfar tillsammans med en rungande virveltrumma
tystnade åskådarna. Konferencieren lyfte sina armar mot publiken,
”Ni föräldrar där ute har väntat länge nog på finalen. Ert barns
tolvåriga vandring har nått sitt slut. Dags för Examensspelet!”
Orgelmusik strömmade ut ur högtalare och fyllde den stora hallen
samtidigt som flera sidodörrar öppnades. Genom dörrarna
paraderade studenter i examensmössor och långa svarta rockar.
Publiken bröt ut i en ny omgång högljudda applåder, som då och
då överröstades av enstaka rop och visslingar.
Jonatan viskade till en kvinna som stod bredvid honom, ”Vad är
Examensspelet?”
Hon vände sig halvt om och svarade, ”Det är en tävling för
ungdomarna i våra allmänna skolor.” Kvinnan tystnade kort för att
lyssna på presentationerna, men fortsatte sedan. Med en
kraftansträngning lyckades hon överrösta oväsendet. ”Det är
kulmen på barnens formella utbildning. Fram tills nu har poängen
med en formell utbildning varit att visa på vikten av hårt arbetet
och bra resultat i strävan efter kunskap. I kväll hedrar vi de bästa
studenterna för deras framgångar och utmärkta prestationer. Men
det främsta priset, som inte har delats ut ännu, är Avskedstrofén,
som går till vinnaren av Examensspelet.”
Jonatan kisade med ögonen och tyckte sig känna igen en tjock
figur på scenen. ”Vem är det som hälsar på studenterna när de
stiger fram?”
”Men, det är lady Bess Tweed. Känner du inte igen henne från
tidningarna? Hon är vår förträffliga talman. Som medlem av
Lordernas Råd och politikernas drottning är hon hedersgäst, som
alltid, och hon älskar publiciteten. Hennes yrke är samtidigt det