Jonatan Godtrogens underbara äventyr - Ludwig von Mises-Institutet ...

”Självklart tror jag. Jag tror alltid. Om jag inte trodde, varför skulle
jag då rösta på honom?”
”Vet du vad experterna säger om Er? De påstår att Ni är den sista
sant troende på Korrumpe?”
”Ja, herrn, jag har hört det om dem,” svarade Birgit så tyst att hon
nästan inte hördes. ”Jag tror dem också. Jag tror på dig. Jag tror på
alla.”
Vänd mot publiken lade Filip handen över sitt hjärta och utbrast,
”Mina damer och herrar, har ni någonsin hört något så milt, så
renhjärtat. Är det inte underbart att oskuldsfullhet fortfarande står
att finna på vår annars alldeles för cyniska ö.” Han vände sig åter
mot sin gäst och frågade, ”Birgit Svensson, har din förtroendevalda
politiker någonsin svikit dig?”
”Javisst,” skakade Birgit, ”Han sviker mig alltid. Gång efter annan.
Han har sårat mig så många gånger. Men jag ställer upp för min
förtroendevalda, vad som än händer.” Hon tog tag i Jockes arm och
pressade sig tätt intill honom. ”Det kommer jag alltid att göra. Jag
kan inte föreställa mig ett liv utan Jocke och alla före detta
förtroendevalda före honom!”
Då ropade någon från publiken, ”Varför tror du efter alla
besvikelser och all smärta?”
Hon tittade på Jocke med en smärtsam blick och svarade, ”Jag tror
att han är god innerst inne. Han menar väl. Jag tror att han kan
förändras – jag kan hjälpa honom att förändras. Jag tror att djupt
där nere så bryr han sig om mig. Han förstår mig bara inte.”
”Ah,” suckade publiken unisont.
”Gott folk, jag är tårögd. Men fru Svensson, det är orons tårar lika
mycket som glädjens. Några medlemmar av Er familj har försökt
få Er att gå med i Anonyma Väljare.”