Martin Götegård - Hem

NÄR JAG TÄNKER REGGAE tänker jag direkt på ett gäng haschpuffande
jamaicaner med långa dreads. Men grabbarna i
THE CHANTAS är ett gäng vita grabbar från Uppsala. Både
Arnar och Johannes har tre decimeter långt kammat hår
och David och Calle har tre millimeter kort snagg på skallen. Ulf däremot
är nog den enda av grabbarna som man ser på och tänker han är en
reaggegrabb. Det är nästan så att jag kan tänka mig att han sminkat över
sin normala hudfärg som nästan måste vara svart.
– Vafan, det handlar inte om hur man ser ut, det handlar om musiken,
stilen och allt som hör till ... säger Calle
– Men grabbar nu fattar jag varför i helvete Goranz ville att vi skulle
lira dansband. Han måste tyckt vi vart snygga och antagit att vi var bögar,
säger Arnar.
Och det är faktiskt så att skulle jag se det här gänget ställa upp sin
utrustning inför en spelning skulle jag nog kunna tro att det var antingen
skatepunk eller nån form av dansbandsskit jag skulle få höra. Men när
jag hör dem ta ton så förstår man direkt vad det är för typ av musik det
är de spelar.
NÄR UNG 018 TRÄFFAR BANDET är de i sin replokal på Gränbyskolans
fritidsgård och repar inför helgens spelning. Utanför fritidsgården sitter
ett gäng grabbar som snackar och röker. Det hörs ett dovt ljud från
basgången i reggae musik någonstans ifrån. Väl inne på fritidsgården så
är det relativt tomt men i ena hörnet står en soffgrupp som ett gäng tjejer
sitter och snackar högljudt i.
Långt in i en korridor ligger fritidsgårdens tre replokaler. Det är dörren
längst in som musiken kommer ifrån, och där ligger rummet som
THE CHANTAS har repat i den senaste tiden.
RUMMET I SIG SER UT som ett förråd för diverse högtalare och förstärkare.
Arnar sitter på en stol med sin vinröda bas och nickar med huvudet till
takten av Nickes trummslag. David däremot sitter och tittar ner på sina
strängar och spelar i takt med resten av bandet, Calle står vid sin keyboard
och dansar till musiken.
Nicke svettas av de snabba slagen på cymbaler, trumskinn och stampandet
på bastrummepedalen. Johannes sitter på en barstol och lutar sig
mot ett mickstativ samtidigt som han sjunger i micken som han håller i
högra handen. Ulf, bandets andra gitarrist, sitter och ler och kollar runt
på grabbarna samtidigt som han ledigt spelar på sin röda gitarr.
NÄR DE SPELAT KLART LÅTEN annonserar Calle att det är dags för rökpaus
och sträcker sig efter sitt Marlboropaket. Alla ställer sig upp och lägger
ifrån sig sina instrument och går ut utanför fritidsgården. Calle, Arnar,
Nicke och Johannes tränger ihop sig på en blå sandbox. Calle och Arnar
tänder sedan en varsin cigarett medan Nicke kastar ut sin snus. Calle
berättar sedan om när de repade i Gottsunda i lokalen Musikalen som
var deras första replokal.
20
» Goranz kallade vi alltid killen som höll i det,
den jäveln försökte alltid få oss att börja spela
dansband «
- Goranz kallade vi alltid killen som höll i det, den jäveln försökte
alltid få oss att börja spela dansband, han hade något band som han
spelade i på fritiden som hette Goranz. Men fan asså, det är tur att vi
kom bort därifrån det var så förbannat dyrt, typ femhundra kronor i
månaden. Här på Gränby betalar vi bara femhundra spänn om året. Och
vi kommer snart att ha tillgång till en studio.
– Ah men vi måste ju bygga klart det nån gång, säger Johannes.
DE BERÄTTAR SEDAN ATT det är en del av kontraktet de har med Fritidsgården
att de ska hjälpa till med att bygga iordning studion som kommer att
fi nnas i replokalen. För att de ska få använda den fritt. Grabbarna säger
att Gränby har hjälpt dem en stor bit på vägen i och med allt stöd de får
av ledningen med kontakt och så vidare.
– Det var väl Mackan som fi xade Fett me kärlek-spelningen eller hur
var det? frågar David.
– Fixade och fi xade han som kontaktade dem åt oss det var vår musik
som kirra spelningen! svarar Calle.
CALLE BERÄTTAR HUR det var när de satte ihop sin första demo, vilket
helvete det var. De gick igenom med att spela in alla instrument själva,
direkt till datorn. Att för första gången inte använda sig av digitala
ljud.
– Vafan vi kunde ju knappt spela instrumenten så skulle vi helt plötsligt
spela in det, säger Calle.
Men även fast det tog några veckor så lyckades de få ihop en demo,
den heter ”Take care of yourself EP”.
CALLE MENAR ATT DET är väldigt viktigt att fi xa en demo då den går att
skicka till ställen som bandet vill spela på, istället för att be ägaren eller
ledningen på de olika platserna att komma på olika spelningar. Eftersom
i början av karriären har man inte så mycket spelningar, fyller Arnar i.
– Men nu rullar spelningarna på ganska bra, jag vart fett chockad när
Grand ringde mig och frågade om vi ville spela på Kulturnatten, förut
har vi alltid fått slita och ringa runt för att fi xa spelningar, säger Calle.
– Ja det är dags att vi skaffar livvakter och börjar köpa dyra bilar och
grejjer vi är ju fett kända nu, säger Arnar.
– Vafan, är ni efter eller jag köpte en ny BMW igår den är soft som
fan, säger David.