25.09.2013 Views

Nummer 5 2005 - Contra

Nummer 5 2005 - Contra

Nummer 5 2005 - Contra

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Gove Bush-man i London<br />

Den 5 maj kunde Tony Blair och hans<br />

Labour-parti glädjas åt den tredje raka<br />

engelska valsegern. Det konservativa<br />

Tory-partiet tvingades således inregistrera<br />

ännu ett valnederlag. Valet ledde emellertid<br />

också till att en intressant Tory-politiker,<br />

den respekterade politiske skribenten Michael<br />

Gove, valdes in i underhuset.<br />

Flera journalister från båda de större<br />

partierna, Labour och Tories, sitter nu i<br />

det engelska parlamentet. En ryktbar representant<br />

för de konservativa är skribenten<br />

Boris Johnson, redaktör för tidskriften The<br />

Spectator och krönikör i the Daily Telegraph;<br />

Johnson är dessutom en ofta sedd<br />

gäst i televisionen och en känd författare<br />

(bland annat av romanen Seventy-Two<br />

Virgins).<br />

Det rapporteras att Michael Gove som<br />

nyvald parlamentariker nu kommer att<br />

skära ner på sina journalistiska uppdrag<br />

och i stort begränsa sig till sin krönika i<br />

Times, som han skriver varje vecka. Han<br />

räds inte beteckningen ”neokonservativ”,<br />

ett epitet som normalt inte är särskilt<br />

gångbart i Storbritannien. Gove kommer,<br />

i likhet med Margaret Thatcher, från en<br />

enkel bakgrund (fadern var fiskhandlare). I<br />

sin ungdom kallade han sig socialist, eftersom<br />

han beundrade vänstermannen George<br />

Orwell. I höjd med Falklandskriget – då<br />

Gove var i 15-årsåldern – skedde emellertid<br />

en omsvängning i unge Goves ide-<br />

Michael Gove enligt en amerikansk tecknare.<br />

ologiska orientering: han imponerades av<br />

Thatchers viljestryka och föresats att inte<br />

låta (i detta fall argentinska) diktatorer få<br />

sin vilja fram.<br />

Följde sedan gruvstrejker och fackföreningsrelaterad<br />

oro i det brittiska samhället,<br />

något som Margaret Thatcher genom<br />

sin bestämda politik neutraliserade; hon<br />

skickade bland annat ut marxisten och<br />

gruvfackledaren Arthur Scargill i kulis-<br />

serna. Slutligen föll så Berlinmuren 1989,<br />

och Sovjetunionens implosion inträffade<br />

ett par år senare. ”Jag var ett Reagan-Thatcher-fan”,<br />

citeras Gove i National Review<br />

(6 juni <strong>2005</strong>), ”men med detta resterande<br />

inslag av brittisk toryism, vilket skulle<br />

betyda, med amerikanska termer, att det<br />

fanns en bit Russell Kirk inblandad.”<br />

Enligt Gove har brittisk konservatism en<br />

hel del att lära av den amerikanska varianten,<br />

främst ”den investering i idéernas krig<br />

som den amerikanska högern har gjort”.<br />

Om Goves utsyn kan det vidare sägas att<br />

han starkt stöder såväl kriget i Irak som<br />

staten Israel.<br />

”Helvetet är tomt”<br />

Ovanstående citat härrör från William Shakespeare<br />

och används av den amerikanska<br />

militärtidskriften Soldier of Fortune (oktober<br />

<strong>2005</strong>) för att karakterisera situationen i<br />

Irak där de amerikanska säkerhetsstyrkor,<br />

som fungerar som uppbackning åt den demokratiska<br />

regeringen i Bagdad, dagligen<br />

ställs inför en rad dödliga hot: man riskerar<br />

att bli skjutna, sprängda i luften, kidnappas<br />

och/eller bli halshuggna.<br />

Shakespeare-citatet lyder i sin helhet:<br />

”Helvetet är tomt, Djävlarna är alla här.”<br />

”Om vi fullföljer uppgiften utan skador<br />

eller dödsfall för teammedlemmarna anses<br />

uppgiften vara framgångsrik”, konstaterar<br />

tidskriften. ”Vi är alla bröder och en mycket<br />

nära sammanhållen familj.”<br />

Den tidpunkt då Irak är ett välfungerande<br />

och fredligt samhälle kan tyckas avlägsen.<br />

Redan utgör dock den irakiska samhällsomvandlingen<br />

ett demokratiserande incitament<br />

för hittills av kriser plågade länder i<br />

Mellanöstern, kanske främst Libanon.<br />

Död presidents ”paradis”<br />

Nordkorea med sina närmare 23 miljoner<br />

människor tillhör alltjämt de länder som<br />

styrs av en obarmhärtig, kommunistisk<br />

diktatur under ledning av Kim Jong-il.<br />

Men Kim, ibland kallad ”Baby-Kim”,<br />

är inte landets president. Det är i stället<br />

Kims fader, Kim Il-sung – presidenten<br />

som dog 1994!<br />

Den norska tidningen Ropet fra Øst<br />

(maj <strong>2005</strong>) ägnar några sidor åt detta<br />

bisarra land, där befolkningen svälter<br />

och far illa under det att ledarna lever<br />

i lyx och högönsklig välmåga. Alltfler<br />

plågade nordkoreaner försöker ta sig till<br />

det likaledes kommunistiska, men något<br />

mindre brutala, Kina. ”Eftersom staten<br />

kontrollerar all information”, heter det i<br />

CONTRA 5/<strong>2005</strong> www.contra.nu 13

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!