Christian Hellberg, Årets Kock 2001. - Föreningen för Fjällbacka

Bohusläns pärla
Lasse Lundbergs ”Fjällbacka skärgård” har det senaste åren blivit lite av
Fjällbackas nationalsång men den är inte ensam om att beskriva Fjällbacka
När jag växte upp på sextiotalet sjöng ofta
min klasskamrat Kerstin Carlsson (numera
Olsson) till broder Dans gitarrkomp på
Lussefester och liknande en visa som hette
Bohusläns pärla. Låten var en text på melodin
”Små nära ting” och skriven av deras
morbror Gunnar ”Pix” Karlsson. Den skrevs
till en revy Gunnar satte upp på Gröna Lid,
för att framföras av den då elva-åriga Kerstin.
Släkten ”Pix” är nog en av de mest musikaliska
och musikentusiastiska fjällbackafamiljer
de senaste årtiondena. Var kväll man
var hemma hos Kerstin var gitarren framme.
Mamma Eva, Dan, Kerstin och Micke spelade
och sjöng allihop. Morbror Pelle var och
är stor jazzdiggare och klarinettist. Gunnar
skrev mycket, sjöng gärna och spelade dragspel,
liksom även tredje brodern Kalle. Bohusläns
pärla blev en av de första låtarna som
jag lärde mig på gitarr (hade f.ö. Pelle som
första gitarrlärare) och många var de klassfester
och strandparties under våra tonår där
Kerstin och jag drog den.
26 Fjällbacka-Bladet Juni 2001 Nr 90
Att Gunnar var låtskrivare och sångare är
nog okänt för de flesta. När han pratade
stammade han hårt men han sjöng helt utan
störning. Man minns honom kanske bäst
som tidningsbudet som levererade
morgontidningarna med moped eller biljettkillen
på Gröna Lids biograf fram till sin alltför
tidiga bortgång i april 1980, då endast
trettiosju år gammal. Som ofta vid liknande
händelser tänker man på vad som hade blivit
om han fått leva i dag. Jag tror att han
hade kunnat sätta musikaliska spår i Fjällbackas
historia.
Sjung gärna låten, ägna Gunnar Pix en
tanke, så kan vi förhoppningsvis ta den till
framtiden som en muntlig tradition. Jag
tycker att texten är kul att läsa idag. Sextiotalet
går igenom med rader som önskan om
att samhället ”skall växa med tak mot skyn”.
Kanske inte det första vi tänker på idag, fyrtio
år senare men…
Anders Torevi
Gunnar som många av oss minns honom.
Tidningssäcken på pakethållaren en tidig
sommarmorgon.
Foto: John Johansson
Bohusläns pärla.
Mel: Små nära ting.
Text: Gunnar ”Pix” Karlsson.
Oh Bohuslän landskap så vackert att se,
er alla ett budskap om skönhet vill ge.
Men vackrast av allt är väl ändå vår by,
vi hylla den även när storm hörs gny.
Du pärla bland Bohus granitklippor grå,
ditt ansikte riktas mot havet ändå.
Du sänder en hälsning med lugn harmoni,
till någon där ute som gjort sorti.
Fast litet och trångt är du ändå vårt allt,
om sommaren skönt men om vintern kallt.
Du ger oss vår bärgning så gott du förmår,
vårt hjärta du äger och vi förstår.
Ja, Fjällbacka du är vårt hem och vår härd,
i den otrygghetens oändliga värld.
Om någon från oro till lugnet flyr,
till Bohusläns pärla han stegen styr.
Med denna vår hyllning till vår kära by,
har vi velat visa när dagarna fly,
att ingenting ändrar vår mening och syn,
om att du skall växa med tak mot skyn.
Vi slutar vår hyllning med ännu ett rim,
och hoppas att gäster skall komma i stim.
Vi alltid skall fortsätta vandra din stig,
och slutar med orden: Vi älskar dig.