1. Jämför antikens slavekonomi med medeltidens ... - mattliden.fi

1. Jämför antikens slavekonomi med medeltidens livegenskap H­08
Både antikens slavekonomi och medeltidens livegenskap var utan tvekan bland de viktigaste, om inte de viktigaste elementen i
varsitt samhälle i fråga.
Både antikens Grekland och Romarriket var beroende av sina slavar, som bland annat arbetade i gruvor och i latifundier.
Dessutom arbetade stora mängder slavar i specialiserade arbeten, bl.a. som hantverkare och lärare. Med andra ord bidrog
slavarna till att fria romarna från primärproduktionen, så att de kunde koncentrera sig på bl.a handeln av dessa råvaror, vilket
bidrog till ekonomisk blomstring..
Samma fenomen uppkom under medeltidens livegenskap. Dåtida samhället var ett agrart samhälle och ekonomiskt sätt hade
jordbruket en mycket stor betydelse, som bland annat levebröd och handelsvara. Detta betydde att de som styrde samhället
skulle dra stor nytta av att binda bönderna till sina gårdar, för att få en säkrad, stadig inkomst lång framöver.
Fastän båda hade liknande betydelsen för sina samhällen, skiljde de sig nämnvärt i bland annat sätten som man blev det. Största
delen (eller de första) som blev livegna bönder gjorde det faktist av sin egen vilja. Bland annat de oroliga folkvandringsåren efter
romarrikets fall bidrog till att många bönder sökte skydd för plundringar hos starka godsägare med mycket makt. I såna fall gav
de upp sin frihet för att få beskydd av godsherren som i sin tur också krävde betalning i form av skatter och en livslång
bundenhet till gården.
Under antiken däremot, var största delen av slavarna krigsfångar, vilka det fanns mängder av tack vare de krig som både
romarna och grekerna förde. Ett bra exempel på hur viktiga krigen var med tanke på slavekonomin är faktumet att under Pax
Romana uppstod det en stor brist av slavar vilket orsakade en stor ekonomisk kris i Romarriket.
Ett annat skiljetecken mellan slavekonomin och livegenskapen var faktumet att slavar ansågs som husbondens egendom. Han
kunde i teorin göra vad han ville med en slav (men inte döda), och de hade mycket få rättigheter. Detta förändrades dock under
årets lopp och i Romarriket fastlogs många lagar om bättre levnadssvilkor för slavar. I praktiken betraktades också många slavar
som familjemedlemmar, och kunde stanna kvar hos familjen efter de blivit friade. Husbonden fick också bestämma om det var
ekonomiskt fiffigt att slaven skaffade familj.
En livegen bonde fick däremot bestämma fritt hur han bildade sin familj osv, dessutom kunde godsägaren inte sälja honom och
det var synnerligen svår att förvisa honom.
Det fanns också fall där bonden gav fria händer för slaven att bo på jorden och bilda familj hur han ville, bara han odlade
bondens jord, mycket likt de livegna bönderna på medeltiden. En annan likhet mellan dessa två grupper var också ärftligheten,
både slavheten och livegenskapen fick man i arv av sina föräldrar.
1

1.
3­4 p.: Erot ja yhtäläisyydet antiikin orjan ja keskiajan maaorjan oikeudellisessa asemassa (kummankin alisteinen asema: orja
omaisuutena, maaorja alistettuna puolivapaana talonpoikana).
Käsitelty eri tapoja joutua orjaksi tai maaorjaksi. Orjat antiikin talouden perustana. Orjia työvoimana eri aloilla (esimerkiksi koti­ ja
maatalous, kaivokset). Maaorjuus osana feodalismiin kuuluvaa kartanotaloutta.
5­6 p.: Orjan/maaorjan aseman tarkempi erittely: kohtelu riippui esimerkiksi omistajasta ja olosuhteista. Käsitelty orjien asemassa
tapahtuneita muutoksia. Rooman valtakunnan loppuaikoina orjien asema osittain parani (taustalla esimerkiksi kristinusko ja pula
orjista). Maaorjien aseman paraneminen keskiajan loppupuolella (taustalla esimerkiksi rutto ja rahatalouden elpyminen; mahdollisuus
käsitellä myös Länsi­ ja Itä­Euroopan eritahtista kehitystä.)
5­/6, Svaret är informativt och med tanke på hur mycket som finns i läroboken är det också
heltäckande. Ändå anser jag att vissa viktiga aspekter saknas. Gällande slavekonomin så anser jag
att man också borde betona de negativa aspekterna av slaveriet;
­den stora mängden slavar hämmade uppfinnesrikedom och konstruktiv utveckling
­slavarbetskraften dumpade priserna vilket resulterade i att de självständiga böndernas antal sjönk
vilket i det långa loppet var katastrofalt för romarriket eftersom skattebetalarna försvann
­slavuppror, Spartacus­bevisade att det fanns ett utbrett missnöje som t.o.m hotade rikets existens.
Vad gäller livegenskapen så kunde man påpeka att det egentligen var en följd av att
penningekonomin upphörde. Livegenskap uppstod ofta som följd av krediter för vilka man satte livet
i pant. Efeter det gick livegenskapen i arv. Livegenskapen försvinner från västeuropa i.o.m
penningekonomins återkomst. Man kunde också påpeka att livegenskapen inte rotade sig i Norden
och uppstod i de östra delarna av europa först då den försvann från västeuropa.
2

• Christofer Columbus
• Spanska flottan
• Teknologi: vapen och utrustning
• Olika religioner, Kyrkan (konverteringar)
• Ekonomi = handel (fria marknader, monopol)
• Handelsutbyte med Kina och Indien
• Upptäcktsfärder
• Conquistadorerna = erövrare (erfarenhet och vältränade för krig)
• Råvaror
• Spanien, Portugal, England och Frankrike
• Ursprungliga befolkningen = rädd för vapen (ljud, eld, rök etc.) = moralisk seger.
• England = kolonier runtom i världen ­­­> råvaror utomlands, produktion av vapen­ och
militärteknologi i hemlandet (urbanisering).
• Teknologin i Europa var utvecklad (många nya uppfinningar)
• Teknologins utveckling i andra kontinenter stod stilla.
• Utbildning och stabil ekonomisk­ och socialsamhälle.
• Europas länder var civiliserade.
• Europa = Monarki, Demokrati
• Utomlands = Diktatur
• Arbetskraft = slavar
• Kulturkrockar mellan Europa och resten av världen
• Europa = ett välutvecklad ”rike”, andra länder = stod ensam, teknologin fattas.
• Olika uppfattningar om världen och dess uppkomst (t.ex. religion
4

3­4 p.: Selityksinä esimerkiksi eurooppalaisten tekninen ja taloudellinen ylivoima eräillä aloilla suhteessa moniin ei­eurooppalaisiin
yhteiskuntiin (aseet ja kulkuvälineet), valloitettujen alueiden sisäisten riitojen hyväksikäyttö, eurooppalaisten tuomat kulkutaudit
(Etelä­Amerikka).
5­6 p.: Kattavammin ja yksityiskohtaisemmin edellä luetellut selitykset ja konkreettisia esimerkkejä eri alueista ja aikakausista
tukemaan selityksiä (britit Intiassa, espanjalaiset Etelä­Amerikassa, britit ja ranskalaiset Afrikassa).
4/6 Lite svårt att betygsätta eftersom det är frågan om den disposition men vissa centrala orsaker
saknas;
­DE EUROPEISKA SJUKDOMARNAS ÖDESDIGRA FRAMFART måste finnas med.
­Divide et impera, europeerna lyckades framgångsrikt utnyttja stammotsättningar
­I Afrika regenternas girighet
­De enorma profiterna lockade till expansion
5

a) Vilken bild ger teckningen av den brittiske utrikespolitiken?
b) Hur utveckaldes relationerna mellan stormakterna i Europa från år 1937 och fram till andra världskrigets utbrott?
Relationerna mellan stormakterna växlade strakt i Europa under senare hälften av 1930­talet. Stormakterna hade utvecklat sin
vapenindustri sedan första VKR och relationerna blev momentärt mycket spända. Speciellt mellan Storbritannien och Tyskland.
Hitler planerade för fullt erövandet av Europa medan Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen funderade över hur de skulle
stoppa tyskarna.
För det första ger teckningenen en mycket förnedrande bild av den brittiske utrikespolitiken. Storbritanniens auktoritet pekas
fram och man kan knappast tyda Chamberlain som en av ledarna, snarare en springpojke som fungerar som en tjänare för
Mussolini och Hitler. Någon respekt för brittiska auktoriteten inom politiken i Europa syns inte till, på grund av Chamberlains
svaghet. Att Chamberlain ber om en autograf lyfter automatiskt upp tanken om idolism, man kunde tro att Chamberlain har Hitler
och Mussolini som idoler och låter dem göra vad de än vill. Så som fallet nästan var i verkligheten. Man börjar nästan undra i fall
Chamberlain lät på flit tyskarna fortsätta sin frammarsh i Europa, möjligen hjälpt dem t.o.m.. Allt detta är dock bara
spekulationer men på basen av bilden kunde man lätt tolka att det var på detta vis.Chamberlain är tecknad som mindre än de
andra och han är krokig i ryggen, han verkar ynklig i jämförelse till den ståtliga militären, Hitler och Mussolini. Genom detta har
tecknaren försökt förmedla en bild av att utrikespolitiken var mycket feg och ynklig. Man bara satt och väntade på vilket som
vore Hitlers nästa steg, och man slöt betydelselösa överenskommelser mellan länderna. När sedan Hitler bröt
överenskommelserna så agerade Chamberlain mycket milt och bara följde med situationen. Det är klart att Chamberlain inte ville
ha krig, och detta är troligtvis största orsaken varför han inte agerade trots att han skulle ha haft Frankrikes stöd bakom sig.
Chamberlains och Storbritanninens agerande har senare kallats för appeacement politiken, dvs. att Chamberlain lät Hitler göra
vad han än ville.2/2
Relationerna mellan stormakterna hade spänts som en följd till att Hitler hade övertagit Rehnlandet som Frankrike hade haft
under sin kontroll sedan första världskriget. Genom detta hade Hitler trotsat Versaillefreden.
Spanien låg i inbördeskrig 1937, kriget delade upp Europas fascister och republikaner. Ett non­interventionsavtal skapades för
att krisen inte skulle bli ett internationellt problem, dvs. att inget land skulle inblanda sig i kriget. Trots detta bröt Tyskland,
Sovjetunionen och Italien mot avtalet och stödde de olika parterna i kriget. Samarbetet mellan Italien och Tyskland förstärktes
och i slutet av 1937 slöts en allians mellan Italien, Tyskland och Japan. Kriget börjar sedan egentligen med att Japan anfaller
Kina, detta betraktas dock inte som krigets början idag.
Österrike förenas med Tyskland och Österrike blir en tysk provins,Tyskland övertar Tsechoslovakien med Storbritanniens och
Frankrikes lov, här stiger Storbritanniens och Frankrikes appeacement politik in igen.
Frankrike, Storbritannien och Sovjetunionen låg i allians med varandra och preparerade sig för Tyskarnas offensiv. Stalin litade
dock aldrig på Chamberlain och britterna var mycket långsamma med det diplomatiska arbetet mellan nationerna. För det första
ville inte Chamberlain själv åka till Sovjetunionen för att förhandla med Stalin utom skickade en tjänsteman för att prata med
Stalin. Stalin började så småningom bli trött på britternas långsamhet och började överväga andra möjligheter. Samtidigt ville
Hitler undvika ett två fronts krig, han visste Sovjets situation och samtidigt att Sovjet var det enda möjliga landet som Tyskland
kunde alliera sig med, för ingendera Storbritannien eller Frankrike skulle gå med på detta. Hitler skickade utrikesministern
Ribbentrop till Sovjet för att förhandla om en möjlig allians. Stalin visste att krig mot Tyskland var oundvikligt, men han visste
också att ifall han allierade sig med de allierade så skulle Sovjet hamna i ett krig mot Tyskland inom en mycket kort tidsperiod. I
fall Stalin allierade sig med Hitler så skulle han få på sig en längre tid att förbereda sig till kriget mot Tyskland. Dessutom erbjöd
Hitler att länderna skulle dela på Polen, alltså lönade sig avtalet för Stalin. Sovjetunionens utrikesminister, Molotov, och
Ribbentrop undertecknade anti­aggressions pakten. Vilken förbjöd länderna att attackera varandra.
Chamberlain och Frankrike blev så klart rasande på Sovjet som övergett deras allians för att alliera sig med fienden. Chamberlain
slöt ett par dagar efter att Molotov­Ribbentrop pakten fastslutits en allians med Polen i vilken länderna lovar hjälpa varandra vid
behov. I praktiken betydde detta att Storbritannien med Frankrike i hälen skulle förklara krig mot Tyskland så fort som den
riktade sin offensiv mot Polen. Sedan 1939 när Tyskland riktade offensiven mot Polen försöker Chamberlain ännu övertala Hitler
om att dra sina styrkor tillbaka, vilket han inte gör, Chamberlain förklarar krig mot Tyskland och Frankrike fortsätter i
Storbritanniens fotspår.
6)
7

6)
a) Vilken bild får man av den brittiske utrikespolitiken? (2p)
På bilden ser den brittiske premiärministern Neville Chamberlain en aning desperat ut för att få autografen av Hitler och Mussolini.
De marcherande soldaterna på bilden ser väldigt starka och bestämda ut medan britten relativt svag, jämfört med soldaterna. Hitler
och Mussolini verkar inte bry sig alls utan bara marcherar bestämt genom ignorerande.
Bilden man får av teckningen är att britterna “ser upp” mot Hitler och Mussolini och är väligt försiktiga med dem och låter dem
göra lite vad de vill. Det ser ut som om britterna skulle vara, så att säga, maktlösa. På bilden ser man den brittiske “apeasementpolitiken”,
dvs undgå krig med större och aggressiva makter.1/2
b) Hur utvecklades relationerna mellan stormakterna i Europa från år 1937 och fram till andra världskrigets utbrott? (4p)
– Tidsintervall ca. 2 år
– Stormakterna: England, Frankrike, Tyskland, Italien och SU
– Eng appeasment­­­­> Hitler tar rhenlandet. Sudetöandet överlämnades till TY
– ENG/FRA TY/ITA
Britterna och fransmännen var allierade. Tyskland och Sovjetunionen underskrev en fredspakt med varandra, m.h.a dett undvek
TY tvåfrontskrig, som de tidigare hade tvingats till, och SU kunde använda TY som skydd från väst. ITA och TY var allierade
efter att ITA brytit mot sina tidigare allierade ENG och FRA 1935.
I väst ansåg man att Hitler hade blivit för självisk, han kunde inte stoppas om inget skulle göras åt saken. Tidigare hade Hitler
tagit Rhenlandet, britterna agerade inte, tråts FRA ville (de vågade inte ensamma). 1938 överlämnades Sudetlandet åt Hitler, men
agerade inte då heller.
Både SU och TY var intresserade av Polen, och 1939 invaderades Polen av dessa stormakter. Britterna hotade TY med krig i fall
de invaderade, och då hade andra världskriget brytit ut. Det var alltså de allierade mot axelmakterna. I allierade ingick ENG,FRA, i
axelmakterna TY och ITA.2/4
Svaret är nog alldeles för ytligt och kortfattat. Denhär frågan kräver en kronologisk och utförlig genomgång av utvecklingen 1937­
1.9.1939. Anscluss, Münchenöverenskommelsen, annekteringen av Tjeckoslovakien, Molotov­Ribbentrop samt krigsutbrottet.
8

6.
a) 2 p. Piirroksessa Britannian eli Chamberlainin harjoittama sopimuksiin uskova diplomatia on vaarassa jäädä Saksan ja Italian
sotilasmarssin eli voimapolitiikan jalkoihin. Piirroksen voi katsoa syyttävän Chamberlainia myöntyvyydestä, hyväuskoisuudesta ja ”
pehmeydestä” mannermaan laajentumishakuisia militaristisia mahteja kohtaan.
b) 1­2 p: Münchenin kokous syksyllä 1938 ja länsivaltojen myöntyminen Hitlerin vaatimuksille. Tšekkoslovakian miehitys keväällä
1939. Saksan ja NL:n hyökkäämättömyyssopimus ja Saksan hyökkäys Puolaan.
3­4 p: Itävallan liittäminen Saksaan 1938. Münchenin kokouksen taustat ja merkitys suurvalta­suhteille. Ranskan ja Britannian
myöntyväisyyspolitiikka ja sen motiivit. Saksan ja Italian yhteistyö (Berliini−Rooma ­akseli). Neuvostoliiton jättäminen Münchenin
kokouksen ulkopuolelle. Tšekkoslovakian miehityksen jälkeen Ranskan ja Britannian takuut Puolalle. Saksan ja Neuvostoliiton
välisen hyökkäämättömyyssopimuksen motiivit.
9