Den stora schismen år 1054 - Till Liv

FOTO: ERDOGAN ERGUN
HÄNDELSER SOM PÅVERKAT KRISTENHETEN
DEN ORTODOXA KYRKOFAMILJEN består av de fornkyrkliga
patriarkaten i Antiokia, Alexandria, Konstantinopel och
Jerusalem samt Moskva (inrättat 1589), och ett antal självständiga
kyrkor. Dessa gör gemensamt anspråk på att rätt
föra vidare det som ”Herren gav, apostlarna predikade och
fäderna bevarade” (Athanasios). Patriarken av Konstantinopel
är den förenande ledaren men inte överställd de
andra patriarkerna.
Vid kyrkomötet i Kalcedon 451 lämnade en mindre
HAGIA SOFIA i Istanbul i
Turkiet byggdes 532–537
som en kristen kyrka. Efter
1054 förknippas den med
den grekisk-ortodoxa kyrkan.
Byggnaden omvandlades
efter Konstantinopels fall
år 1453 till moské, men
blev år 1934 museum.
Hagia Sofi a nämns ofta som
en av arkitekturhistoriens
vackraste byggnader.
grupp, de s.k. österländska eller ”orientaliska” kyrkorna,
huvudkyrkan. Denna del omfattar bl.a. den syrisk-ortodoxa,
den koptisk-ortodoxa, den etiopisk-ortodoxa och den armeniska
apostoliska kyrkan. 1054 delades så kyrkan i den romersk-katolska
och den ”öst-ortodoxa” kyrkan, dit hör t.ex.
den grekisk-ortodoxa och den rysk-ortodoxa kyrkan.
Den ortodoxa kyrkan räknar totalt ca 150 miljoner trosbekännare
och är i Sverige det tredje största trossamfundet
(huvudsakligen den syrisk-ortodoxa kyrkan).
Den stora schismen
år 1054
Efter kyrkomötet i Nicea år 325 sammankallades ytterligare sex ekumeniska koncilier (kyrkomöten), det
sista i Nicea år 787. Vid dessa tog man avstånd från villoläror och ”den sanna tron” formulerades. Kulturella,
nationella och politiska skillnader bidrog dock till att kyrkorna i öst och väst utvecklades på olika sätt.
År 1054 kom ”den stora schismen”. Vad innebar den och vilka blev konsekvenserna?
16 TILL LIV 3 • 2010

KONSTANTINOPEL 1054. Kardinal Humbertus är rasande.
Han har fått påve Leos uppdrag att resa ända till Konstantinopel
– och vilket mottagande! Det där våpet till patriark borde
veta sin plats när själva Rom låter sig representeras här. I
stället har han mage att komma med den ena beskyllningen
efter den andra mot den heliga romerska Kyrkan. Måttet blev
rågat när patriarken Kerularios hetsade den unga bulgariska
kyrkan mot Rom och anklagade påven själv för kätteri!
Nu går kardinalen raka vägen till Hagia Sofi a, Österns
för nämsta kyrka, en gång byggd av kejsar Konstantin själv.
Han går med sitt romerska följe upp till högaltaret och placerar
där bannlysningsbullan han fått från påven.
DETTA VAR DEN UTLÖSANDE HÄNDELSEN bakom
”Den stora schismen” år 1054, den
första varaktiga splittringen i Kyrkans
historia. I tusen år hade kristenheten
varit en och odelad, frånsett avvisandet
av en del mindre sekter. Nu uppstod en
söndring som bestått i tusen år. Man
frestas citera Kipling: ”Öst är öst och
väst är väst och aldrig mötas de två.”
Nu var det förstås betydligt mer som
låg bakom schismen än händelserna i
Konstantinopel 1054. I minst ett par
hundra år hade det knakat i fogarna.
Bakgrunden står att fi nna i den politiska
händelseutvecklingen.
I SLUTET AV 200-TALET hade det väldiga
romerska riket blivit delat. När sedan
Västrom föll i barbarernas händer på
400-talet fl yttades centrum till det östromerska
riket med Konstantinopel
som blomstrande huvudstad. I Väst var
endast påvedömet intakt, och i frånvaro
av kejsare kom i stället påvarna
att skaffa sig politisk makt. I Öst fanns
kejsardömet kvar. Motsättningen mellan
kyrka och stat uteblev för det mesta,
eftersom kejsaren stod för en kristen
tro och patriarken inte alls hade
samma politiska anspråk som påven
i Rom. Detta gjorde att en kulturell
skillnad mellan öst och väst växte sig
allt starkare.
PÅ 800-TALET DYKER EN MAN vid namn Photios
upp på den konstantinopoli tanska
scenen. Han var från början överste i
den kejserliga livvakten, men blev plötsligt
vald till kyrkans patriark. Från att
ha varit lekman fi ck han på fem dagar
alla vigningar som behövdes. Han var
en from och högt bildad man, ett universalgeni
som fi losof, teolog, diktare,
matematiker och läkare. Denne patriark
sammankallade år 867 en synod för
den östliga kyrkan, och redan denna
synod bannlyste den dåvarande påven.
Anledningen var att den romers ka kyrkan
kommit med ”innovationer” som
inte tillhörde den ortodoxa (= renläriga)
kristna tron. Den gången blev det
ingen varaktig splittring, men då banades
i alla fall den väg som skulle leda till
schismen ett par århundraden senare.
VILKA KONFLIKTPUNKTER var det då som
fi ck ett så förödande resultat? Vi listar
de viktigaste.
• Påvens primat. Östkyrkan har alltid
byggt på kollegialitetsprincipen mellan
de urgamla patriarksätena Konstantinopel,
Antiokia, Alexandria, Jerusalem
och Rom. Man kan erkänna Rom som
”primus inter pares”, den främste men
inte den ende ledaren för Kyrkan. Påven
är inte ofelbar. De enda ofelbara lärodefi
nitionerna är de som utgår från ekumeniska
koncilier.
• Filioque. I vår nicenska trosbekännelse
står det i tredje artikeln att Anden
”utgår av Fadern och Sonen (fi lioque)”.
De båda sista orden är ett senare tillägg,
Förskräckta präster ilar ut från kyrkan, och snart är den
förfärliga nyheten ute i hela Konstantinopel. Folket går
hotfullt emot kardinalen och hans män, så att de nesligen
måste fl y från staden. Patriarken Kerularios talar till folket:
– I dag har den heliga ortodoxa tron blivit smädad. Den
vargen Humbertus har burit förödelsens styggelse in i det
allra heligaste. I denna stund lyser jag påven och Roms
kyrka i bann. Snart kommer vi att sammankalla en synod
som skall stadfästa detta beslut.
tillkommet i striden mot arianismen i
Spanien på 500-talet. De ortodoxa hävdar
att ändringar aldrig får göras i Kyrkans
bekännelse. Dessutom är fi lioque
teologiskt felaktigt. Både Sonen och Anden
utgår från Fadern och är sinsemellan
jämställda. Med fi lioque blir An den
underordnad Sonen. Att Jesus Kristus
sänder ut Anden (Joh. 15:26) är en annan
sak – detta sker i tiden, och inte före
all tid.
• Osyrat bröd. Sedan fornkyrkans
tid använde man vanligt jäst bröd i
nattvarden. I Rom började man på
medel tiden använda osyrat bröd. Receptet
på bröd kan inte vara avgörande
för sakramentet, säger de ortodoxa.
SENARE HAR DET TILLKOMMIT nya konfl iktpunkter:
prästernas celibat, Marie obefl
äckade avlelse och hennes himmelsfärd,
dop genom begjutning i stället för
nedsänkning. Sådant gör att schismen
aldrig kunnat övervinnas under de senaste
tusen åren. Det ömsesidiga bannet
har däremot äntligen upphävts av
påven och patriarken 1965. I dag kan
man nog säga att öst och väst på Europas
kyrkokarta ändå står varandra
närmare än nord och syd.
STAFFAN LJUNGMAN, präst, Osby
I Till Livs serie ”Händelser som påverkat kristenheten”
har tidigare publicerats ”Kyrkomötet i Nicea
325” (nr 1/2010) och ”Ökenfäder och klosterliv”
(nr 2/2010).
TILL LIV 3 • 2010 17