Nummer 21 Augusti 2006 - Bondersbyn

En tidning för
Kamlunge, Bondersbyn
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 21 aug 2006
Utgivare:
Bondersby
Hembygdsförening
Innehåll
Ledare 2
Nya Bondersbyggare 2-3
Laxpatan i Neupola 4
Korsord 5
De första Bondersbyggarna
6-7
Bastubad- en del av
det goda livet
Häggen
8
- brud och spöke 9
Kosjärvträsket, del 5 10-11
Tävling, recept, m.m. 12
Omslagsfoto: Sten Rönnberg
Adress till Bondersbyarn:
c/o Sten Rönnberg
Bondersbyn 180
95292 Kalix
e-post:
bondersbyarn@bondersbyn.se
Kalle Nilsson är en uppskattad utropare
på Tallbackens årliga auktion. Men den
muntre mannen har ett mörkt förflutet som
förskingrare av Bondersbyns forntida historia!
Läs mer på sidorna 6 - 7!

Städer har funnits på jorden i drygt 5.000 år.
Det är en liten tid av människans tillvaro.
Den moderna människan, Homo Sapiens, är
omkring 150.000 år. Dessförinnan fanns
det andra människoarter i 5-6 millioner år
eller längre.
I större delen av sin existens har
människor levt på landet, vandrat omkring
i grupper om ofta 15-20 personer och
under de senaste hundra tusen åren från
Afrika spritt sig med i snitt en kilometer
om året över hela jorden. Det är samma
art eller ras av människor som nu befolkar
hela jorden.
Det här livet på landet har format den
biologiska, sociala och psykologiska
människa vi är idag. Vi tycker om sällskap,
vi tycker om fria horisonter och vidder, vi
vill vara nära naturen och en del av den.
Då och då har vi samlats till större flockar
människor, men det har sällan varat någon
längre tid, vi har inte varit bofasta i större
folksamlingar.
Den här naturligt formade människan gör
den alltför tättbebyggda staden våld på. Vi
får olyckliga människor som inte känner
sig delaktiga i det som sker i de storstäder
som nu växer i världen. Det finns redan
nu över 20 städer eller stadsområden med
2 Bondersbyarn
Ledare
över 20 millioner invånare i världen (t.
ex. Shanghai, Bankok, Mumbai, Kairo,
San Paolo, Mexico City, New York, Paris,
Moskva). Antalet växer varje år.
Det går en ström av folk från landsbygden
till de allt större städerna världen över. Den
utvecklingen drivs på av regeringar och
storföretag och propaganda i massmedia.
Staden är jobb, möjligheter, modernitet,
utveckling, handel, välstånd. Det goda
livet finns i staden, ju större, ju bättre.
Landet för människorna – i höghusen, i de
snålt tilltagna privatvillorna, i stenöknarna
och asfaltsdjungeln – kan kanske behövas
som andningshål, rekreation, vila och
återhämtning på ledigheter. Men det
riktiga livet lever de i sina städer.
Det här tankemönstren om det goda
livet, städernas och landets roll har trängt
in som ett elakt tankevirus i hjärnorna
hos majoriteten vår befolkning. Byar är
dödsdömda. Utveckling är centralorters
privilegium.
Utifrån det här tänkandet så är det helt
riktigt att slakta affärer, skolor, vägar,
jobb och stöd till små orter. Det enda som
håller är en centralort i varje kommun,
några få i varje region och ännu färre i
varje land.
Nya Bondersbyggare
Hans Johansson bor i ” Sundqvists”, huset som tidigare varit affär och post.
Han har återvänt efter många år utanför byn, senast 3 år i Piteå. Denne pensionär efter
45 år i arbetslivet njuter nu sitt otium nära Färjstället där han föddes för 73 år sedan.
Men det här sättet att tänka är
inte bra ekonomi, bra planering för
människors välfärd eller bra för en god
samhällsutveckling. Landet behövs för att
det är mer i samklang med vad människor
behöver för sin lycka och sitt välmående.
Närheten till naturen, tystnaden och
horisonten kan vi inte leva bra utan. Men vi
kan inte heller leva bra utan nära samvaro
med andra människor, inte vara utan del i
det moderna samhällets möjligheter.
Den moderna landsbygden måste bygga
på de här ovan skisserade insikterna. Om
vi i Bondersbyn kan skapa ett sätt att leva
i vår by som är samklang med tiden och
den moderna tidens alla möjligheter, då
kan vi bli ett exempel för hela världen.
För Bondersbyn i tiden. Om vi tänker så,
går vi på alla möten i bygdegården, hjälps
åt gemensamt att hålla byn vid liv, arbetar
ideellt för byn på något sätt, vårdar våra
grannar, våra djur och vår natur, sätter in
pengar på JAK för bygdens utveckling,
är aktiva på Internet, försöker hitta på
lösningar, slåss för byn och vår rätt, strör
optimism, glädje och hopp omkring oss.
Eller hur?
Sten Rönnberg
Maija och Esko Tiainen har flyttat in i Gertrud Karlssons
tidigare hus. Båda är bördiga från Finland i närheten av Uleborg, men
har bott i Sverige utanför Eskilstuna nära fyra årtionden. Maija har
jobbat i Landstingets tvättinrättning i 26 år, de senaste åren genom
ett privat företag som anställd. Esko han har arbetat för Stängbetong
i 36 år, större delen av tiden som svetsare.
De tycker båda om att fiska och plocka bär. Nu bor de här i
Bondersbyn bland annat för att ha närmare till två av sina fyra barn
med barnbarn som bor i Luleå. Två andra av deras barn bor kvar i
Mellan-Sverige. De tycker det är lugnt och skönt i Bondersbyn och
älskar naturen här.

Håkan, Maria och Mattias
Enström har flyttat från Påläng tillbaka
till Håkans hemgård.. De äldre barnen
i familjen Emma och Johanna är vuxna
och bor i Kalix. Håkan jobbar på BORÖpannan
i Kalix, och på fritiden hinner han
med både håvfiske och älgjakt. Mattias har
redan i flera år följt med som ”bisittare”
under älgjakten och debuterar väl snart
som fullvärdig älgjägare i byns jaktlag!
Maria har kvar sin tjänst som förskolläre i
Påläng, så både Håkan och Maria pendlar
till jobbet från Bondersbyn.
Ronny och Margaretha
Zakrisson med sonen Joel,
från Kiruna, bor nu i Nina och Ulf
Wennbergs f.d hus. Sonen var inte
hemma när Bondersbyarns reportrar
gjorde besök. Ronny har arbetat som
mattläggare för en firma i över 20 år och
är nu förtidspensionär. Margaretha har
arbetat inom åldringsvården lika länge,
arbetar oftast nätter 4-5 i rad, och hon
räknar med att fortsätta några år till. Paret
tycker mycket om att fiska, han att bygga
och dona. Så de 29 milen från Kiruna
kör de ofta för att komma hit till huset i
Bondersbyn. Och Margaretha åker gärna
till Allsåklubben för att dansa!
Douglas, Lotta och Isak
Broström bor på Salkostudden, i f d
Oskar Lindbäcks hus. Sedan 1999 har det
varit deras fritidshus men nu har de tagit
steget fullt ut och flyttat från Luleå för
att bli riktiga Bondersbyggare. Douglas
jobbar som industrisäljare och Lotta är
röntgensköterska i Kalix. Isak, deras 3,5åriga
son ser fram emot att få börja på
dagis. Fritiden ägnas främst åt att köra
enduro (terrängkörning med motorcykel).
Till och med lille Isak kör en fyrhjuling!.
Douglas är också intresserad av att
arrendera småviltsjakt i byn.
Bondersbyarn 3

Laxpatan i Neupolaforsen.
Långsel Krononybygges innehavare, vice kommisionslantmätaren Carl Olof Bergström ansökte 1799 att
få utslå en strandpata i Neupolaforsen, vid ”Långsels Krononybygges land och strand”, vilket beviljades av
”Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens Höfdingedöme” 27 december samma år.
Patan skulle få ha en längd av 13 alnar
(7,8 meter). Närmast land skulle lämnas
en öppning om 4 alnar för båtfarten
uppför älven. Platsen för patan utsynades
i översta delen av forsen, 4½ alnar
nedanför en jordfast sten och 30 alnar
nedanför där en tidigare pata funnits, och
kom att hamna en bit in på Kamlunges
mark! Förklaringen är nog att patan från
början låg på krononybygget men genom
en senare rågångsjustering, kanske när
nybygget avvittrades, kom att hamna
utanför. Det kan förstås också vara så att
synemännen och Carl Olof Bergström
– lantmätare till trots – inte visste riktigt
var rågången mot Kamlunge gick! Fisket
blev i alla fall så småningom en egen
fastighet med egen fastighetsbeteckning,
Neupolaforsen 1:1.
Laxfisket skulle avvecklas
Konungens befallningshavare
i Norrbottens län skulle 1827
vidta åtgärder genom sin
strömrensningskommité för att
mot skälig ersättning avveckla
laxfisket i Neupolaforsen, därför
att fiskepatan var till hinder för
flottar och båtfart. Någon annan
uppgörelse med Olof Sandberg
som arrenderade fisket kom dock
inte till stånd, än att han förband
sig att ta bort patan tre dagar
före tjärmarknaden i Nederkalix
och inte utslå den igen förrän
tre dagar efter tjärmarknadens
slut. Dessutom skulle han under
sommaren hålla nödig öppning vid
landet för båtfarten. Den öppningen
skulle vid höstmarknadens slut
då båtfarten var livligast ökas till
sex alnars bredd. Olof Sandberg
fick ingen ersättning för dessa
olägenheter.
Fisket skattelades provisoriskt
1828.
År 1851 fastställde Kungl.
Kammarkollegium särskild ränta på fisket,
som därmed definitivt skattelades. 1854
slog Kungl.Maj:ts Befallningshavare fast
att fisket skulle disponeras för Kronans
och Kungl Maj:ts räkning I motiveringen
åberopades att fisket inte medräknats vid
bestämmandet av hemmanet Mariebergs
skattetal. Olof Olofsson Sandberg
skattelöste därefter fisket med 5 riksdaler
enligt skatteköpsbrev av den 20 februari
1855. Fisket omfördes därefter till
skattefiske. Fastigheten omfattade ingen
mark utan endast fiskerätt. Fastigheten
kom sedan att ägas av Mariebergs
mantalsägare.
4 Bondersbyarn
Flottningsföreningen arrenderade
fisket
Eftersom patafisket och även notfisket,
till stor del, inte skulle kunna bedrivas
sedan lösflottningen startats, skulle
Flottningsföreningen betala mantalsägarna
ersättning för förlorat fiske. Enligt
kontraktet mellan Flottningsföreningen
och Mariebergs mantalsägare av den 24
maj 1897 arrenderar flottningsföreningen
alla fiskerättigheter inom Marieberg för ett
årligt arrende av 225 kronor. Kontraktet
skulle gälla för all framtid, eller tills
flottningsföreningen säger upp detsamma.
Ett dåligt avtal
Man kan väl säga att Marieberg gjorde
ett dåligt avtal - minst sagt! 225 kronor
var kanske rätt mycket pengar 1887,
men på 1970-talet, åren innan flottningen
upphörde och kontraktet blev uppsagt, var
Den ”jordfasta stenen” i Neupolaforsen
225 kronor inte så mycket mer än priset
på 20 - 30 kilo sik. Tyder man kontraktet
bokstavligt så hade flottningsföreningen
all fiskerätt i Marieberg och skulle ha
kunnat hindra mantalsägarna att själva
utöva något fiske över huvud taget!
Avtalet reglerade flottningsskador
Nu var det inte flottningsföreningens
uppgift att bedriva fiske. Det hade för
övrigt inte heller varit tillåtet enligt
flottningslagen, så mantalsägarna kunde
fiska bäst de ville. Det var nog inte
heller flottningsföreningens avsikt att
frånta mantalsägarna deras fiskerätt, utan
det var ett sätt att betala ersättning för
flottningsskador och samtidigt gardera sig
mot framtida ersättningsanspråk. Det hade
varit vanligt att regleringen av skadorna
gjordes så att flottningsföreningen
arrenderade fiskerätten. Den formen
valdes för att hindra mantalsägarna att
arrendera ut fisket till någon annan som i
sin tur också skulle kunna fordra ersättning
från Flottningsföreningen för skador på
fisket. Många andra byar hade liknande
avtal, t.ex. Kamlunge, Bondersbyn och
Gammelgården. Där var dock arrendetiden
i kontrakten från 1897 begränsad till åtta
eller tio år.
Processen mot flottningsföreningen
1948 stämde Mariebergs mantalsägare
Kalix älvs Flottningsförening.
Mantalsägarnas yrkanden var:
1. Att Häradsrätten måtte förklara
1897 års arrendekontrakt icke
omfattar fisket Neupolaforsen
1:1. Mantalsägarnas argument för
detta var att Neupolaforsen 1:1
inte låg inom Marieberg utan inom
Kamlunge. Arrendekontraktet
från 1897 omfattar alla
fiskerättigheter inom Marieberg.
2. Att flottningsföreningen
måtte åläggas att till käranden
(mantalsägarna) i skadestånd för
åren 1939 - 1947 betala 100 000
kronor.
Häradsrättens utslag blev:
Att arrendekontraktet också
omfattade Neupolaforsen 1:1,
men eftersom arrendekontrakt
endast kan gälla upp till 50
år upphörde arrendet 1947.
Mariebergs mantalsägare vann
alltså målet till en viss del.
Flottningsföreningen hade då
varit tvungen att få till en ny
uppgörelse med Marieberg.
Föreningen överklagade till
Hovrätten
Utslaget där blev helt till
flottningsföreningens förmån. Hovrätten
dömde liksom Häradsrätten att kontraktet
också omfattade Neupolaforsen 1:1, men
att kontraktet inte var att betrakta som
ett arrendekontrakt utan ett kontrakt för
att reglera skadorna på fisket. Kontraktet
skulle därför gälla för all framtid eller
tills Flottningsföreningen säger upp det.
Marieberg dömdes att betala motpartens
rättegångskostnader, 300 kr.
Marieberg ämnade föra målet vidare till
HD, men fick inget prövningstillstånd.
Text och foto KG Hansson

Här kommer Bondersbyarn´s första kryss!
Konstruktören är Annika Gustafsson och den först öppnade rätta lösningen belönas med en Bondersbytröja.
Skicka lösningen till redaktionen. Lycka till bland rutorna!
Bondersbyarn 5

Spåren efter de första Bondersbyggarna
När myriader av arbetare byggde Cheops pyramid i Egypten för 4500 år sedan, då grävde de första
”Bondersbyggarna” kokgropar på Kolamyrheden för att bereda sin fångst av säl och fisk. Allt det här
vet vi nu tack vare Banverkets planer att bygga en mötesstation vid Kolamyrheden. Under sommaren har
arkeologer från Norrbottens Museum undersökt området och dokumenterat fornlämningarna innan de
stora anläggningsarbetena sätter igång.
När järnvägen byggdes 1959 fraktades
tyvärr större delen av denna boplats
bort som fyllning i Kosjärvträsket. Det
är här som Kalle Nilsson kommer in i
handlingen, eftersom han arbetade som
chaufför på bygget. Numera är det regel att
göra den här sortens undersökningar innan
stora väg- och järnvägsbyggnationer sätts
igång. Dessutom vet man sedan tidigare
undersökningar att det finns fornlämningar
uppe i Stangloberget, Slumpberget,
Middasberget, Bastaedan, Forshaga m.fl.
platser i Bondersbyn.
Troligtvis en familjegrupp på 10-12
personer
Under högsommarens brännande sol
träffar jag arkeologerna Olof Östlund,
Miriam Jonsson och Frida Palmbo (
från Kalix!) i full färd med att söka efter
sanningen om våra förfäder. De tre är
anställda av Norrbottens Museum som
har fått uppdraget att göra de arkeologiska
undersökningarna. Olof berättar:
– Troligtvis är detta spåren efter en
familjegrupp på 10-12 personer som
under barmarksperioden tillbringat viss
tid här för att jaga säl och fiska. Man
levde troligtvis i så här små grupper, så
man slapp att jaga och fiska på geografiskt
stora områden. Om boplatsen användes för
säljakt var de troligtvis här tidigt på våren
medan det ännu fanns is ute i skärgården.
6 Bondersbyarn
Rörde sig mellan kust och inlandet
Han berättar vidare:
– Man kan på goda grunde ana att de
här grupperna rörde sig mellan kusten
och inlandet i ett mönster som styrdes
av årstider och behov av föda. De här
grupperna träffades säkerligen vid olika
tillfällen då de utbytte varor, kunskaper
och ”gener”! Vi vet väldigt lite om detta
jägar- och samlarfolk, men Evert Baudou
har i boken Norrlands Forntid beskrivit
denna kamkeramiska kultur och hävdar
att den bildar en brygga mellan östliga
områden och Norrland som hjälper oss att
Miriam Jonsson gräver försiktigt fram
spåren efter de första inbyggarna
förstå historien.
Keramik med asbest
Inne i arkeologernas raststuga visar Frida
och Miriam mig en del av de fynd man
gjort på platsen. Det är inga spektakulära
fynd, de ryms i några små pappaskar
som Frida tar fram, men de får tanken
att svinga sig högt. Miriam visar mig en
skärva asbestkeramik:
– De gjorde krukor av lera och armerade
dem med fibrer av asbest. Fibrerna syns
tydligt och synar man skärvan noga ser
man ett ”kam-mönster” som gjorts av
ett spetsigt föremål. De här krukorna
användes troligtvis inte till att förvara
mat i, utan kanske för att förvara glöd
eller andra heta ämnen. Asbesten fick man
troligtvis från Finland eller från någon
fyndighet uppe i fjällen. Leran var lättare
att få tag i. Här fann vi fin kruklera när vi
grävde lite djupare med en grävmaskin.
Fisk på dieten
Frida öppnar en liten plastpåse och pekar
på en liten benbit man hittat.
– Detta är en benbit från en liten fisk. Vi
vet inte vilka fiskar de fångade, men benen
skall skickas för vidare undersökning.
Lite besviken blir jag nog när jag tittar på
fiskbenet från en ryggrad. Jag hade väntat
mig ett ben från en jättelax, men det här
liknade mer ett ben från en strömming! Vi
spekulerar lite i på vilket sätt de fiskade,
och Olof berättar att på finska sidan har
man funnit rester efter en typ av fiskgårdar
sammanflätade av vidjor. Kanske
Bondersbyns första pator fanns här vid
Kolamyrheden?

De svarta partierna av kartan visar vilka delar av Bondersbyn som stack upp ur havet för 4500 år sedan då vattenytan stod
ca 45 meter högre än idag. Troligtvis var boplatsen, utmärkt med en pil, en fiskrik ström i den forntida älven.
Kokgropar
Väl ute ur kojan tittar vi igen på några
kokgropar de grävt ut. Olof berättar att de
har funnit två typer av gropar. En avlång
och en rund variant. Den runda är äldst,
emedan den avlånga gropen känner man
till från vikingatid. Det skulle i så fall
skilja 3500 år mellan groparnas ålder!
– Visserligen tenderade människor att
besöka samma platser under lång tid,
men här återstår en del att undersöka och
fundera över. Normalt lagade man mat i
Olof Östlund visar ett tvärsnitt genom
en 4500 år gammal kokgrop
kokgroparna, men vi tror att man också
använde groparna till att torka fisk, kött
och kanske savbark av tall. Hur det gick
till är vi osäkra på, men vi skall se om
vi hittar stolphål vid groparna. Kanske
gillrade man upp köttet och fisken på
något sätt under en djurhud?
Redskapstillverkning
Innan jag går stannar jag till ett tag hos
Miriam och Frida där de gräver i var sin
ruta. De gräver ner till 10 cm djup och
sållar all jord. När Miriam sållar en hink
finner hon ett kvartsavslag. Det är en liten
skärva kvarts som slagits bort från ett
större kvartsstycke vid tillverkning av ett
redskap.
– Det är alltid lika spännande att sålla
det man grävt fram. Oftast finner man
ingenting, men så med ens ligger det där!
Men det gäller att veta vad man söker, ty
det är svårt att skilja små fynd från annat
naturligt material. Vi har funnit flinta
också, samt skrapor av både kvarts och
kvartsit. Skraporna var ofta fastsatta vid
träskaft med hjälp av kåda och senor.
Hur var dom egentligen, de första
Bondersbyggarna?
Jag lämnar Olof, Miriam och Frida
och hoppas att de finner fler saker
som kan kasta ett ljus över de första
”Bondersbyggarna”.
När de levde här stod havet 45 meter
högre än idag. Nuvarande Bondersbyn
stod under vatten, och den här boplatsen
låg på en smal udde mellan Falkberget och
Stangloberget, strategiskt placerad för jakt
och fiske. Kanske här gick en smal ström
som underlättade fisket?
På den tiden var klimatet fortfarande gott.
Troligtvis varmare än idag, men en kallare
tid närmade sig. De hade nog stor nytta av
hudarna från björn, bäver och mård som
de jagade. Älg stod också på matsedeln
liksom vikaresälen. Av den fick de späck
och hudar som gick att använda till allt
mellan rep och skor.
Kände man till salt? Eller var man
tvungen att torka allt som skulle bevaras?
Var de vackra människor? Vilka
skönhetsideal hade de? Ingen vet, men de
dekorerade sina asbestkärl med ett kamliknande
mönster.
De var överlevare.
Kanske är det där som släktskapen är
störst med oss som lever i byn idag!
Text och foto Lars-Erik Holmberg
Text o foto
En liten skrapa av kvartsit tillhör ett av
fynden
Frida Palmbo från Kalix sållar en del av
den jord hon grävt loss på boplatsen
Bondersbyarn 7

Bastubad – en del av det goda livet i Bondersbyn
Bondersbyns gubbar har i många
år varje sommar samlats på Enaholmen
för att bada.
En och annan yngling har också
smugit sig in i gruppen av ivrigt
om byns angelägenheter samtalande
män.
Några hemvändare har ibland
anslutit sig till de badandes skara.
Men en kärntrupp av badare har
varje sommar återkommit.
Roligt har man i bastun: Två uppsluppna badgäster i bygdegården.
(Anm. bilderna i artikeln har censurerats kraftigt för att skydda värnlösa barn och andra känsliga personer!)
Det brukar börja på våren när isen just gått
och fortsätta en bra bit in på hösten ända
till första snön kommer. Det brukar också
förekomma bad vid jul- och nyår och vid
påsk med åtföljande snöbad. Men toppen,
det är på högsommaren och i samband
med älgjakten. Då kan det vara smockfullt
i bastun med 10 personer eller fler bänkade
på de två lavarna. Och det är inte bara
fredags- och onsdagskvällar klockan 19.00.
Nej, det kan vara varje kväll, eftermiddag
och dag, ja natt ibland. Bastun eldas friskt
under högsommarmånaderna. Det är
hundratals bondersbybor och besökande
som varje sommar tar sina bastubad på
Enaholmen.
Det fina med bastubadet på Enaholmen är
naturligtvis att det är en mycket fin bastu
som fått högsta betyg av ett par riktiga
finländare som jag hade på besök i bastun
en gång. Men det fina är också att man kan
kyla av sig med att bada i Kalixälven efter
en bastusväng. 2-3 turer in i bastun och
svettas är det vanliga, men det finns dom
som gör det många fler gånger på raken.
Och visst finns det damer som bastar, fast
dom inte är lika många som männen. Det
är sällan gemensamt bastubad för män och
kvinnor. Det helt dominerande är separata
kvinno- och mansbastubad. De vanliga
är tisdags- och torsdagskvällar kl. 19.00
eller att kvinnorna badar före männen,
ofta klockan 17.00 när männen startar kl.
19.00, men variationer förekommer.
Badtemperaturen i älven
Som kan ses i nedanstående diagram så
Bastun på Enaholmen
8 Bondersbyarn
varierar badtemperaturen i kalixälven.
Efter islossningen tar det några veckor
för vattnet att bli behagligt att bada i
efter en bastusväng. Toppnoteringen
på över 20 grader nås vanligen under
senare delen av juli och början på augusti.
Toppnoteringarna i vattentemperatur
följer oftast med lågt vattenstånd. När det
är mycket vatten är det kallare i älven.
Temp
25
20
15
10
5
0
Vattentemp Kalix älv
Bygdegårdens bastu på vintern
På vintrarna är det annorlunda. Det är
ett troget gäng gubbar som brukat bada
fredagkvällar kl. 19.00 i bygdegårdens
källare. Där är det mindre frisk ny
luft, men annars OK för bastubad med
efterföljande dusch. Det här är ett nöje
som bastugänget haft från oktober – maj
under varje år av hela detta sekel. Det hela
började någon gång under förra seklet,
oklart när, kanske redan på 1980-talet.
Varför är det så bra att basta?
Vetenskapen på området är kanske
inte så omfattande. Det finns nog flera
hundra vetenskapliga publikationer av
bastubadets effekter. Det handlar om att
bastubadande är bra för blodcirkulationen,
sänker högt blodtryck, ger huden friskare
utseende genom bättre genomblödning,
mjukar upp stela leder och muskler, stärker
immunsystemet och gör en avspänd och
avstressad.
Vittnesbörden från folk om badandets
effekter är många och entydiga. Det är
skönt, roligt att umgås och prata med
andra, i bastun faller litet av det pansar man
lägger av sig med kläderna, man kan vara
mera sig själv, mera som man egentligen
är och sådant stärker självförtroendet.
Bastubad är att vårda sin hälsa och det är
en del av det goda livet i Bondersbyn.
Text och foto Sten Rönnberg
Byns ålderman svalkar sig i det gröna
utanför bastun på Enaholmen
2004 2005 2006
26-maj
02-jun
09-jun
16-jun
23-jun
30-jun
07-jul
14-jul
21-jul
28-jul
04-aug
11-aug
18-aug
25-aug
01-sep
08-sep
15-sep
22-sep
29-sep
06-okt
Datum

Häggen förekommer som två arter i vårt
land; Vanlig hägg (prunus padus) och
fjällhägg (prunus borealis). Den senare blir
bara busklik, emedan den vanliga häggen
kan bli ganska stor. Ett exempel på detta
är en hägg på Björnholmen i Pålänge. Den
planterade Thorvald Sundström för 56 år
sedan och den är nu 13 meter hög med en
omkrets av 150 centimeter!
Häggen som brud
I en gammal flora som gavs ut nödåret1867
skriver författaren C.F. Nyman att häggen
blommar tillsammans med tulpanen, och
då enen ryker och braxen leker. För oss
som bor här i norr får vi vara glada om
häggen blommar de sista dagarna i maj
och behåller sina vita vackra blommor
i ca 10 dagar. Då står häggen brud och
fyller ljumma försommarkvällar med en
underbar doft.
Spökhäggen
Men när häggspinnmalen slagit till då
liknar häggen istället ett spöke. Malens
larver utvecklas redan under maj och
startar en formidabel massaker på häggens
blad. De grågröna larverna med två
Häggen
brud
och
spöke
rader av svarta streck på ryggen arbetar
frenetiskt och spinner snart in hela trädet
i en förvånansvärt stark ”kroppsstrumpa”
som skyddar den från yttre fiender. När
bladen tagit slut vandrar larverna till nästa
hägg, men på vägen dit kan de övermanna
andra träd och försöka äta av deras blad.
Rönnen kan ibland råka illa ut, emedan
barrträden skys av de hungriga larverna.
Nya blad växer ut
Efter ett angrepp av häggspinnmalen
växer det ut nya blad på häggen. De blir
ofta lite ljusare gröna än ”originalbladen”!
Så här kan det fortgå under två-tre
år utan att häggen dör. Givetvis sätts
tillväxten ner, men det är ingen risk för
livet! Precis så här reagerar fjällbjörken
som med jämna mellanrum drabbas av
fjällbjörkmätarens larver. Då står tusentals
hektar fjällbjörkskog kaläten, men lika
grön året därpå! I nordligaste Norge finns
det exempel på ”svartår”, dvs. när klimatet
varit så kallt att björken helst sonika inte
slagit ut. Det sägs att björken överlever
två svartår efter varandra, så nog klarar
häggen spinnarlarvernas framfart!
Under sommaren har häggarna i
byn stått som vita spöken i skarp
kontrast till den omgivande grönskan.
De har varit angripna av
Häggspinnmalen, vars larver ätit
upp häggens blad och spunnit in
hela trädet i en florstunn spökdräkt.
Många upplever invasionen
av larver som mycket motbjudande
och har huggit ner häggarna
för att bli kvitt ohyran. Visst löser
man problemet för stunden, men
man gör sig också av med ett av de
vackraste och intressantaste lövträden
vi har här uppe!
Fåglarna tycks sky larverna
Egendomligt nog tycks fåglarna sky
spinnmalens larver. Annars borde ju en
angripen hägg vara som ett dukat bord för
dem. Samma gäller tallstekelns larver. De
klarar också fåglarna, men de ställer sig på
ända och blåser upp en bubbla av kåda ur
munnen vid minsta fara. Häggspinnmalens
larver gissar jag är så fullproppade av
blåsyra att ingen fågel i världen vill äta
dem! Däremot är nog den färdiga fjärilen
ätbar för fåglarna.
Häggens blad, blommor, bär och bark
innehåller stora mängder amygdalin,
ett ämne som lätt omvandlas till
bittermandelolja och blåsyra! Alla som ätit
häggens bär vet hur det smakar! Många
djur undviker därför häggen. Hästar äter
ogärna hö som kommit i beröring med
en hägg och lägger man ut små bitar av
häggkvistar i källaren lär man slippa
råttorna! Effekten av amygladinet är så
stark att det finns fall i Norge där en kviga
legat medvetslös en kvart efter att ha ätit
av häggens blad.
Fjäril i juli
I juli kläcks spinnmalen ur kokonger i vilka
larverna omvandlas till fjärilar. Fjärilarna
parar sig direkt och honorna lägger ägg
på unga hägggrenar. De här äggen kläcks
redan under hösten, men larverna stannar
kvar i äggen för att komma ut förts till
våren. Och så fortsätter angreppen på
häggen tills en rovstekel börjar föröka
sig kraftigt och börjar livnära sig på
spinnarens larver. Och så börjar angreppet
klinga av på naturlig väg och häggen får
stå brud igen!
Text o foto Lars-Erik Holmberg
Till vänster häggarna på Brattlandet
under värsta angreppet. Under juli-augusti
fick de nya blad igen.
Till höger en klase av de hungriga larverna
som fåglarna tycks avsky
Bondersbyarn 9

Kosjärvträsket
- ett utdikningsprojekt utan motstycke. Del 5
Kontraktet med Häggström
Inför grävningen av den nya kanalen
köper dikningsbolaget den 13 november
1893 även ett stycke mark av David
Lindberg i Bondersbyn till en summa
av 25 kronor. Den marklotten var 200
meter lång och 20 meter bred och ligger
längs kanalen uppströms fastighet nr:
5, Bondersbyn. Egendomligt nog tycks
utdikningsföretaget betala skatten för
denna mark i fortsättningen med en krona
per år.
Den 13 november 1893 skriver Johan
Häggström och hans son Johan August
Häggström under ett kontrakt där de tillåter
Kosjärvs Utdikningslägenhet att gräva en
kanal över deras mark å hemmanet nr: 5.
Nere vid byn skulle Kosjärvgraven mynna
ut på Stanglomyrarna och gödsla
dem genom översilning. Än idag kan
man se resterna av denna kanal.
Kontrakt att lända till framtida efterrättelse
Som intressenterna av utdikningslägenheten
Kosjärv belutat upptaga
en avloppskanal för Kosjärvs
torrläggning över vårt hemmansägo
från den så kallade Finnviken i sagda
utdikningslägenhet ned mot Kalix älv.
Så lämna vi undertecknade härigenom
ägare av hemmanet No:5 7/48 mantal
i Bondersbyn vårt medgivande, utan att
någon särskild mark härför avtagas såväl
behörig mark för själva kanalen som
även plats för härav blivande jordbankar.
På följande villkor:
1. Utdikningsintressenterna skola
antingen behöriga kringstänga denna
avloppskanal till förekommande av
kreaturens fall i densamma, eller och
vara skyldiga betala de kreatur som
däruti komma att skadas.
2 Om någon skada uppstår å ägor som
kanalen genomskär vare sig dessa
avtorkas så att gräsväxt minskas eller
stort vattentillflöde uppstår, skola
utdikningsintressenterna efter skedd
uppskattning sådana tillfalla betala. För
uppskattning av skedd skada utses av
undertecknade eller våra rättsinnehavare
två ogäfviga kompetenta personer vars
10 Bondersbyarn
uppskattning blir den bestämmande om
icke annorlunda överenskommes. Då
som säkerhet för blivande skadeersättning
är utdikningsintressenterna ansvariga
en för alla och alla för en. Om tvist
uppstår om skadeersättnings utfående
förbinda sig utdikningsintressenterna
att vid vederbörlig domstol får målet
upptagas till prövning endast tvenne av
utdikningsintressenterna äro instämda.
3. Utdikningsintresse behöva icke upptaga
avloppskanalen vilken skall följa den
gamla befintliga längre ned mot Kalix
älv, än vad som erfordras för Kosjärvs
torrläggning vare mot vi undertecknade
eller våra rättsinnehavare äga rättighet
att efter vad vi finna för gott, leda vattnet
till översilning å våra ägor vilken väg vi
åstunda. Samt förbinda vi oss och våra
rättsinnehavare att ingen fördämning å
utloppskanalen får göras sa högt att den
någon mån hindrar vattnets avlopp.
4. Förbinda sig utdikningsintressenterna
att bygga och underhålla så många
broar över sagda kanal som erfordras,
dels för kreaturens fortkomst sommartid
som också för nödiga vinterkörvägar.
Till säkerhet för deras här omstående
erhållna medgivande lämna vi rätt
att utan vårt vidare hörande söka
laga inteckning uti våra i Bondersbyn
ägande kronoskattehemman under No
5 7/48 mantal för vilket vi tillhandahålla
erforderliga åtkomsthandlingar.2
Försäkras Nederkalix Bondersbyn
den 13 november 1893
Johan Häggström Johan August
Häggström
Vittnen
AB Björkman Johan Björkman
Bevis om intecknings meddelande å
vidstående blad
Med förestående kontrakt förklara vi
oss Kosjärvs utdikningsintressenter
förbundna, samt förbinda vi och våra
rättsinnehavare oss till alla häri upptagna
villkorens uppfyllande försäkras
Dag som ovan
A W Hellström
G A Rönnkvist
Karl Fredrik Andersson
J 0 Hellström
P A Jakobsson
N P Fors
Crispin Hellström
J 0 Sandström
N Stenmark
Avtalet kommer att prövas snarare än
man tror, ty vid ordinarie stämma den 31
december 1898 uppträder hemmansägare
Johan Häggström från Bondersbyn med
anspråk på ersättning för liden skada å sina
ängar, de s.k. Stågåmyren, Skatakärr och
Hugget. Skadan har uppkommit genom
att jord lagts upp på klagandens ägor.
Stämman beslutar att ersätta honom med
de 50 kr han kräver, trots att man anser
kravet alldeles för högt tilltaget på grund
av den nytta klaganden obestridligen har
av arbetsprojektet (översilningsvattnet?).
Vid stämman upprättas en särskild
debiteringslängd där det anges vad varje
lottägare skall betala för denna skada.
Man var tydligen mycket noga med att ha
goda relationer till markägaren, vilket kan
bero på den totala betydelse hela projektet
hade för lottägarna.
Stanglomyrarna idag. De mycket djupa dikena på området skvallrar om åkrarnas
ursprung. Detta område skulle gödslas av det översilande vattnet från
Kosjärvträsket

Kostnader 1885 – 1914
Under åren 1885 – 1914 lägger delägarna
ner 16 631 kronor. Här ingår såväl bygget
av den nya Finnvikgraven, som plogning
och annat underhåll ute på träsket. Den
kostnadsberäkning länsagronomen gjorde
1890 för att gräva den nya graven uppgick
till 18 776 kr. Man kan på goda grunder
anta att grävningsarbetena i stora stycken
följer länsagronomens anvisningar.
Nutida uppgifter gör gällande att
utdikningsföretaget erhöll ett statsbidrag
på ca 18 000 kronor för den nya graven.
Inte heller denna gång finns det något
protokoll eller annat dokument som
styrker detta påstående.
Alla kostnader accepteras dock inte utan
vidare av delägarna, vilket följande utdrag
av protokollet i december 1900 visar:
Upplästes föreståndarens räkenskaper
för år 1900 även som den tablå som med
ledning av den förra blivit utarbetad.
Av denna framgick att utgifterna under
året för fullgjorda arbeten i träsket och
andra utbetalningar uppgingo till 586
kronor 84 öre och intäkterna av jakträtten,
2 lador av W Hellström samt Skolrådets
bidrag till skolan i Kosjärv till 205 kronor,
vardan årets utdebitering på hellott
bestämdes till 19 kr 9 öre.
Ett gammalt kärrhjul från arbetena i
Finnvikgraven
Petter Isaksson bestred alla utgifter till
skolväsendet i Kosjärv på grund av att
sådana utgifter angingo Skolrådet ensamt.
Efter överläggning beslöt stämman att
Isaksson skall betala sin påförda andel.
Och ifall han ej godvilligt gjorde detta
skulle beloppet på exekutiv väg söka
indrivas. Detta belopp ifråga utgår till
1,95 kr….
Delägarna är dock inte nöjda med den
nya Kosjärvgravens funktion, utan vid
stämman den 31 december 1912 diskuterar
man ytterligare förbättringar:
§5 Beslöts att alla samtligas beslut att
gräfning skulle påbörjas 1913 för bättre
aflopp af vatten. Om alla delägares
underskrift kunde erhållas. Och arbetet
skulle utfärdas på det sättet: Sänka botten
80 cm och bottenbredden till andra
stentippen 3 meter samt 2½ m från andra
stentippen till dammet om icke annan
öfverenskommelse sker 1913 och fortsätta
med 3 meter ofvanför dammet.
Stora stenupplag kantar Finnvikgraven
Arbetet med att förbättra Finnvikgraven
startar och i december 1914 beslutar
stämman att den gamla dammen skall
byggas om under 1915. Delägare
uppmanas, att per hellott, leverera 32
meter av gott timmer med 6 tums topp
diameter senast till den 1 maj. I annat fall
kommer timmer att köpas för vad pris
som helst på den försumliges bekostnad.
Timret skall också vara bilat och barkat
samt märkt ty i annat fall går ägaren i
förlust om betalning!
Dammen i Finnvikgraven brister
Det går inte av stämmoprotokollen
att avgöra när dammen brister och
Kosjärvgravens vatten skär upp en ny fåra
från Stanglomyrarna ner via Stjystjiln och
in i Forslundsbäcken. Vattenflödet måste
ha varit mycket omfattande, ty det finns
historier om att man hörde dånet ända
ner till byn. Studerar man arbetsboken
från 1915 ser man dock att kostnaderna
för träsket är cirka 1000 kronor högre än
normalt detta år, vilket kan indikera på
att dammen brustit och orsakat en hel del
merarbete.
I stämmoprotokollet från december
1914 beslutar man att införskaffa virke
till dammbyggnad, vilket kan betyda
att dammen brustit redan 1914. Men det
kan även vara så att man ser att dammen
är bristfällig och att en ny damm måste
byggas våren 1915. Trovärdiga muntliga
uppgifter menar att dammen brister
vid vårfloden 1915. Den 5 juni 1915
samlas man till extra stämma eftersom
arbetsförmannen Wilhelm Hällström
avlidit, och man behöver en arbetsledare
för arbetet på träsket.
Frågan är om det är den nya fördjupningen
av Kosjärvgraven som orsakar det höga
vattenflödet, eller om dammen bara är
underdimensionerad. Det blir dock Anton
Johansson som får uppdraget att timra en
nytt damm. Inte heller här finner man i
arbetsboken någon notering om ersättning
till honom för dammbygget. Däremot
finner man att dammluckorna repareras
1926 repareras med sparrar, 6x6 tum, samt
2 tums virke.
Dammen förstörs slutligen av vårfloden
1984, och endast delar av landfästena
vittnar idag om den byggnad som precis
hann bli 100 år!
Text och foto Lars-Erik Holmberg
Uppströms den gamla dammen i Finnvikgraven flyter vattnet numera stilla och
stränderna växer igen.
Bondersbyarn 11

Till Salu
”De hafva aldrig swikit,
eller
för egen dehl tappadt”
Historien om Bondersbyns indelta soldater och hur
soldatrotarna blev enskilda fastigheter.
Nu finns den tryckta versionen av
Soldathistorien att köpa. Sätt in 50 kronor
på tidningens bankgiro: 211-7943. Ange
adress så skickar vi den till Dig!
Lars 70 år
Vill ni äta middag med Lars för att fira
honom? Avsätt plats och tid på Viltfarmen
onsdagen den 11 oktober kl. 17.30
Betala för huvudrätt, så bjuder vi på efterrätt,
kaffe, tårta och dryck till maten.
Anmäl till Gunilla
Upphittat
En mobiltelefon är upphittad i Bondeborg
invid den gamla träskladan på f.d John
Berlins fastighet.Telefonen återfås efter
beskrivning. Ring 0923-12323 Ek
Redaktionskommitté
Olle Björkman 27005
ollebjorkman@spray.se
Karl-Gunnar Hansson 27024
hansson.kg@telia.com
Lars-Erik Holmberg 27010
larserik.holmberg@telia.com
Sten Rönnberg 27082
sten@ronnberg.se
Annika Gustafsson 27092
Kalender
1 september kl 19.00
Surströmmingsfest i Bondersbygården
8 september kl 19.00
”Älgbön” för årets älgjägare i Bondersbygården.
Regler och förutsättningar för
årets älgjakt.
15 september kl 19.00
Musik och cafékväll i Bondersbygården.
FYRA KVINNOR från Norrbottensmusiken
ger en musikalisk hyllning till kvinnan!
Bärkaka
Rebus
Annika har gjort en liten rebus med anledning
av den stundande hösten. Svaret
kommer i nästa nummer.
Recept
Sätt ugnen på 200 grader.
Vik ett bakplåtspapper ca 25 x 35 cm och
lägg det i en långpanna
Smält 200 gr margarin och låt det svalna.
Blanda: 4 kkp vetemjöl (6 dl)
2 kkp socker ( 3 dl, ev. mindr.)
2 tsk bakpulver
Rör ner 1 ägg samt det avsvalnade
margarinet i blandningen.
Fördela den smuliga massan på
bakplåtspapperet
Strö över 3-5 dl blåbär eller vinbär
Grädda kakan i mitten av ugnen tills den
fått en fin ljusgul yta ( ca 10-15 min)
Skäres i rutor
Annika Gustafsson
Tommy Rönnberg 27045
tommy.ronnberg@bondersbyn.se
Kontaktpersoner:
Kamlunge
Kjell Rönnbäck 54031
bastuheden@telia.com
Börjelsbyn:
Mariana Andersson 26148
ake.fors@spray.se
Tävling
Årets tredje tävling är en svårknäckt nöt.
Är detta föremål sittpinnar för panelhönor
eller är det en hemsnickrad leksaksbåt
med fem master (eller är det skorstenar?)
“Havet” kan kanske ge en ledtråd.
Sittpinnar för panelhönor eller en hemsnickrad
leksaksbåt?
Skicka Ditt svar till redaktionen :
c/o Sten Rönnberg
Bondersbyn 180
95292 Kalix
e-post: bondersbyarn@bondersbyn.se
Svaret på förra tävlingen var naturligtvis
ett våffeljärn och inget annat. Däremot är
det mycket troligt att man försökte muta
de gamla lantmätarna med våfflor, grädde
och sylt för att få så fördelaktiga fastighetsgränser
som möjligt!
Det här gamla våffeljärnet använde man
i den öppna spisen. Troligtvis var det en
ädel konst att att hålla lagom fyr i brasan
och grädda våfflorna gyllenbruna. Numera
sker ju detta som ni vet med elektricitet
och i de mest avancerade hemmen
med våffeljärn försedda med varningslampor
som berättar när våfflan är färdig!
Huruvida Britta Häggström gräddat våfflor
på det gamla sättet vet vi inte, men hon
har skickat in ett rätt svar och blev den
lyckliga vinnaren av en Bondersbytröja
som hon får hämta vid första bästa tillfälle.
Redaktionen gratulerar
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga: 500 ex.
Kontakta oss eller skicka manus om Du
vill berätta något i tidningen.
Obs! Nu finns Bondersbyarn på
internet också!
http://www.bondersbyn.se
Stöd utgivningen av Bondersbyarn genom prenumeration 150 kronor per år till postgiro 928384-7 eller bankgiro 211-7943
Glöm inte att ange namn och adress på talongen märkt ”Bondersbyarn 2006”