STOCKHOLMS UNIVERSITET Centrum för genusstudier En uppsats ...

STOCKHOLMS UNIVERSITET 

Centrum för genusstudier 

Magisterkurs i genusvetenskap, vt03 

En uppsats om kvinnors marginalisering inom HBT-samhället 

Uppsatsförfattare: Marieth Genbäck 

Handledare: Tiina Rosenberg 

Seminariebehandlad november 2003

Abstract 

Denna uppsats syfte är att artikulera kvinnors marginalisering inom HBT-samhället. Frågorna 

som ställs är hur och varför denna marginalisering sker samt hur marginaliseringen kan 

motverkas. Problemet angrips genom kritisk diskursanalys och semiotisk textanalys av ett 

antal av HBT-samhällets kulturella yttringar. Det görs djupdykningar i dragkulturen, i 

Stockholm Pride samt i ett talande mainstreamexempel. Uppsatsen utgår från queerteoretiska 

resonemang och ett queerfeministiskt perspektiv. Det tas fasta på begrepp som 

heteronormativitet, heterosexuell matris, homosocialitet samt feminism. 

Uppsatsens slutsatser är att diskrimineringen sker genom ett kulturellt förtryck där HBT- 

kvinnors kultur drunknar i HBT-männens kultur. Deras kultur och problem antas vara samma 

som HBT-männens. HBT-kvinnor marginaliseras genom att den kultur som uttrycks i 

gemensamma fora inte är deras, de marginaliseras genom att de själva tar till sig HBT- 

männens kultur och därmed osynliggör sin egen. De placeras vidare på grund av homosociala 

mönster som de andra och blir därmed det specifika. Marginaliseringen kan ytterst ske på 

grund av att det finns en könsdikotomi. Målet bör därför vara att upplösa denna dikotomi och 

därför är det viktigt med en medvetandehöjning. Det är viktigt att få till stånd en feministisk 

debatt inom HBT-samhället. Det är vidare viktigt att HBT-kvinnor börjar synas i allmänna 

fora så att det specifika blir det allmänna. 

2

INLEDNING..................................................................................................................................................................4 

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ................................................................................................................................5 

MATERIAL....................................................................................................................................................................5 

METOD .........................................................................................................................................................................6 

BEGREPPSDEFINITIONER..............................................................................................................................................8 

TIDIGARE FORSKNING................................................................................................................................................12 

HBT-HISTORIA .........................................................................................................................................................14 

FOKUS: FLATAN .........................................................................................................................................................14 

ANALYSER .................................................................................................................................................................17 

FOKUS: DRAG(KUNGAR)............................................................................................................................................17 

Marginalisering uttryckt i Dragkingdom of Sweden ..........................................................................................18 

Marginalisering av kungar i Wig Stockholm ......................................................................................................20 

Fördelningen av kungar och drottningar........................................................................................................................... 21 

Typer av uppträdanden........................................................................................................................................................ 22 

Prisutdelningen .................................................................................................................................................................... 25 

FOKUS: MAINSTREAM................................................................................................................................................27 

DISKUSSION ..............................................................................................................................................................31 

HUR MARGINALISERINGEN SKER OCH VILKA STRATEGIER SOM ANVÄNDS .............................................................31 

VARFÖR DET SKER EN MARGINALISERING AV HBT-KVINNOR ................................................................................33 

STRATEGIER FÖR ATT FÖRA IN HBT-KVINNOR I FOKUS...........................................................................................36 

NOTER .........................................................................................................................................................................38 

KÄLLOR ......................................................................................................................................................................44 

3

Inledning 

Jag skrev min uppsats inom påbyggnadskursen i genusvetenskap om könsdiskrimineringen 

inom RFSL (Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande). Det arbetet grundade jag på mina 

egna erfarenheter som aktiv inom organisationen. Jag märkte exempelvis att det inte var lika 

lätt för kvinnor som för män att klättra i hierarkin där samt att det feministiska tänkandet 

verkade saknas bland de allra flesta. 

Figur 1: Varför det sker en könsdiskriminering inom RFSL 

Modellen visar vad jag kom fram till om varför det sker en könsdiskriminering inom RFSL 

Den skall ses som ett förtydligande av de förtrycksstrategier som verkar inom organisationen. 

Dessa förtrycksstrategier differentierar män och kvinnor från varandra och sätter kvinnor på 

undantagstillstånd. Den teoribildning som jag använder i denna uppsats utgår från 

ovanstående modell. 

Jag kom fram till att könsdiskrimineringen inom organisationen sker genom ett strukturellt 

förtryck (Young, 2000) där kvinnorna inom RFSL placeras som de andra och därmed 

osynliggörs. De porträtteras vidare som hotfulla eller passiviseras. Min slutsats var att 

förtrycket ytterst sker på grund av att det finns en könsdikotomi. Specifikt inom RFSL 

grundar sig förtrycket i att organisationen från första början har varit mansdominerad och att 

de homosociala strukturerna därmed har kunnat frodas. Målet bör vara en medvetandehöjning 

om de strukturer som finns och en medvetandehöjning om att kategorierna ”män” och 

”kvinnor” är skapade av vår kultur och därmed inte naturliga kategorier. 

Männen dominerar inte enbart inom RFSL utan även inom HBT-samhället i stort. Jag vill 

därför utvidga min kritik utanför organisationens gränser. Jag vill titta på och kritisera några 

4

av de forum där HBT-kvinnor marginaliseras, någonting som sker såväl i 

mainstreamkulturens som i subkulturen yttringar. i 

Syfte och frågeställningar 

Denna uppsats undersökningsområde är könsdiskrimineringen inom HBT-samhället. Den 

kommer undersöka kvinnors marginalisering inom HBT-samhället. Detta kommer göras 

utifrån analyser av vissa av HBT-samhällets och mainstreamsamhällets kulturella yttringar. 

Den utgår från att det finns en marginalisering. Syftet blir att artikulera denna marginalisering 

och därmed lyfta fram problematiken samt försöka komma fram till några strategier för att 

föra in HBT-kvinnor i fokus. 

De frågor som ställs är hur marginaliseringen av HBT-kvinnor ser ut samt vilka strategier 

som används för att marginalisera dessa kvinnor. Slutligen diskuteras på vilka sätt dessa 

strategier kan motarbetas. 

Denna uppsats överlappar ofrånkomligen min påbyggnadsuppsats. De ligger väldigt nära 

varandra teoretiskt. I denna uppsats kommer de teoretiska resonemangen vidareutvecklas. 

Därför redovisas, med syftet att arbeta vidare med resonemangen, även vad jag skrev i min 

påbyggnadsuppsats. 

Material 

Materialet består av två filmer; Dragkingdom of Sweden och Wig Stockholm. Vidare består 

det av ett program från Stockholm Pride och ett avsnitt av en talkshow Hannah, ett program 

som heter, ”Homo – så funkar det”. Materialet som används avgränsas till material producerat 

under 2000-talet främst under 2001. Detta för att skriva om vår nutid och för att samla 

materialet i tid. Filmen Dragkingdom of Sweden är från 2002 men de scener som analyseras är 

inspelade under Pride 2001. Hannahprogrammet är av senare dato, från 2003. 

Prideprogrammet används för att Stockholm Pride är en stor händelse inom HBT-Sverige. 

Pride är även en händelse som syns mycket utanför HBT-samhällets gränser. I 

Prideprogrammet kommer analysen inriktas på vad som händer på stora scenen i Pride Park. 

Detta görs av två anledningar. Den första är att det är specifikt knutet till föreningen 

Stockholm Pride. Den andra anledningen är att det som händer på stora scenen är det 

dominerande den dagen på festivalområdet. 

Filmerna Dragkingdom of Sweden och Wig Stockholm analyseras på grund av att drag är en 

stark kulturell yttring inom HBT-samhället. Den dragkultur som frodas är främst den manliga 

dragdrottningkulturen. ii Dragkungkulturen får inget större utrymme. Det kan tänkas att det blir 

för hotfullt att göra narr av den heterosexuella manligheten. Eller är det kanske så att det helt 

enkelt inte finns särskilt många dragkungar? Detta återstår att se. 

Slutligen används Hannah-programmet som ett mainstreamexempel. Ett exempel på hur 

marginaliseringen av HBT-kvinnor speglas inom mainstreamkulturen. Detta avsnitt av 

Hannah är en stor bidragande orsak till mitt ämnesval. Det fick mig att känna mig både arg 

och hjälplös på samma gång. I denna ilska och känsla av hjälplöshet beslutade jag mig för att 

försöka artikulera den marginalisering jag, och många med mig, dagligen känner av. 

5

Metod 

De metoder som används består av semiotisk textanalys och delar av diskursanalysen. Med 

text menas text i den vida mening som används inom Cultural Studies-traditionen. Detta 

innebär att läsa kulturella yttringar som text. iii Inom Cultural Studies används denna metod 

främst för analys av medier men även av samhälleliga institutioner, subkulturer etc. (se bland 

annat Graeme Turner 1990:87). Det kulturbegrepp som används är det kulturbegrepp som är 

gängse inom Cultural Studies-traditionen, det vida kulturbegreppet. Med detta menas att allt 

som människor gör är kultur. Med kulturella yttringar avses då inte enbart finkultur. 

Det finns mycket skrivet om semiotik. Semiotiken har sin grund inom den strukturella 

lingvistiken. Specifikt brukar den sägas ha sin grund hos Ferdinand de Saussure (1970) och 

Charles S. Peirce (se bland annat kapitlet om semiotik och kulturkritik i boken Kulturstudier, 

nyckelbegrepp av Arthur Asa Berger, 1999). 

I John Fiskes bok Kommunikationsteorier (1990) skriver han att semiotik studerar tre 

huvudområden. Det ena är själva tecknet. Här studeras olika varianter av tecken, hur de 

förmedlar betydelse och hur de står i relation till varandra. Det andra huvudområdet är de 

koder eller system i vilka tecken organiseras. Studiet omfattar de sätt på vilka en mängd 

koder har utvecklats för att möta ett samhälles eller en kulturs krav. Det tredje huvudområdet 

är den kultur inom vilken dessa koder och tecken verkar. Denna är beroende av användningar 

av dessa tecken och koder för sin egen existens och form. Dessa olika huvudområden är alla 

delar av samma helhet (Fiske 1990:61). Uppdelningen liknar den uppdelning som Norman 

Fairclough gör och som jag presenterar här nedan (Fairclough, 1989:25). 

Det mest grundläggande begreppet inom semiotiken är tecknet. Människor betraktas som 

teckenskapande och teckentolkande individer. Andra begrepp som används är begreppen 

konnotation och denotation. Konnotation beskriver de kulturella innebörder som knyts till en 

term, en bild, en gestalt i en text eller en text. Denotation är istället den bokstavliga 

innebörden av en term, gestalt, text etc (Eco, 1979:54-57). USA:s denotation är då ett land 

med 50 stater i Nordamerika. Konnotationen kan däremot vara antingen the land of the free 

and the brave eller ett maktfulkomligt land som tror sig vara världens centrum, det 

konnoterar nationalism, slaveri och sociala problem samt våld. 

En fråga som Bergström och Boréus (2000) anser att det går att få svar på genom 

diskursanalysen är: ”Vad är det som gjort gruppen x marginaliserad?” ( Bergström & Boréus, 

2000:265). I denna uppsats ställs inte enbart frågan om vad det är som gjort HBT-kvinnor 

marginaliserade utan kanske främst hur denna marginalisering sker. Det diskursanalytiska 

angreppssätt som är mest användbart är den kritiska diskursanalysen (Fairclough, 1989), där 

det stora namnet är Norman Fairclough. Norman Faircloughs kritiska diskursanalys bygger 

på Michel Foucaults diskursteori. Kritisk diskursanalys strävar efter att avslöja dolda 

maktstrukturer. Den kritiska diskursanalysen och Cultural Studies har delvis samma 

ursprung. Detta visar sig bland annat i att båda traditioner inspirerats av Louis Althussers och 

Antonio Gramscis teorier. Detta blir synligt i Faircloughs ideologiuppfattning. Han uppfattar 

ideologier som betydelser i maktens tjänst. Ideologier är betydelsekonstruktioner som 

producerar, upprätthåller och förändrar maktrelationer. Diskurser kan vara mer eller mindre 

ideologiska. 

6

Ordet diskurs betyder enligt Bonniers Svenska Ordbok (2002:110) en ”helhet av 

sammanhängande uttryck, utsagor o[ch] begrepp (som styr vår verklighetsuppfattning)”. 

Fairclough använder begreppet diskurs på två olika sätt. Substantivet diskurs definierar han 

som språkbruk såsom social praktik. En diskurs däremot definierar han som ett sätt att tala 

som ger betydelse åt upplevelser utifrån ett bestämt perspektiv. iv Den kritiska 

diskursanalysen ser på diskurs som både konstituerad och konstituerande, det är en 

växelverkan. Den menar vidare att diskursiva praktiker bidrar till att skapa och reproducera 

ojämlika maktförhållanden mellan grupper i samhället. Exempelvis mellan kvinnor och män, 

flator och bögar. Den kritiska diskursanalysen ser inte sig själv som politiskt neutral. Det är 

ett kritiskt angreppssätt, engagerat i social förändring. I denna uppsats gör jag inte, som den 

kritiska diskursanalysen förespråkar, en lingvistisk textanalys. Den textanalys som görs utgår 

från den semiotiska traditionen och kommer att vara dekonstruerande (Bergström & Boréus 

2000:228-234, Winter Jørgensen & Philips, 1999:31-96, Fairclough, 1989). Den kritiska 

diskursanalytikern Faircloughs analysmodell vidareutvecklas (Fairclough, 1989:25; för en 

svensk version se exempelvis Winter Jørgensen & Philips, 1999:74). Jag ställer upp min 

analysmodell, inspirerad av en föreläsning av Kristina Boréus: 

Analys på Analys på Analys på den sociala 

textnivån av: diskursnivån av: praktikens nivå av: 

Tecken Konnotation/Denotation Marginalisering 

Anropstecken Sammanhang Makt 

Sammanhang Intertextualitet Kulturell dominans 

På diskursnivån sker en analys av sammanhanget, vilka diskurser bygger texten på och vilka 

diskurser använder sig läsaren av för att tyda texten? Intertextualitet är viktigt. Med 

intertextualitet menas förhållandet att händelser bygger på tidigare händelser. Ett bra exempel 

på intertextualitet är parodi. Parodin representerar ett medvetet citat från en text, genre eller 

stil. Vad associeras det till? Implicit eller explicit. Parodin kan enligt Judith Butler (1990:138- 

141) användas för att avslöja genusidentiteten som en illusion av någon slags djupare 

substans. Detta sker exempelvis genom drag. I drag parodieras manlighet och kvinnlighet 

samtidigt som manlighetens och kvinnlighetens illusoriska position lyftes fram. På den sociala 

praktikens nivå återfinns slutligen överväganden om huruvida den diskursiva praktiken 

reproducerar eller omstrukturerar den existerande diskursordningen och vilka konsekvenser 

detta i sådana fall får för den sociala praktiken. 

Den kritiska diskursanalysens centrala mål är att kartlägga förbindelserna mellan språkbruk 

och social praktik. Fokus läggs på de diskursiva praktikernas roll i upprätthållandet av den 

sociala ordningen och i social förändring. Denna uppsats kommer att titta på förbindelserna 

mellan hur HBT-kvinnor representeras och beskrivs och dessa kvinnors marginalisering inom 

den egna subkulturen. Fokus kommer att ligga på HBT-samhällets och mainstreamkulturens 

kulturella yttringar och deras roll i upprätthållandet av den sociala ordning som innebär en 

marginalisering av ickeheterosexuella kvinnor. 

7

Begreppsdefinitioner 

Det kommer finnas med många olika begrepp som kanske känns främmande för de som inte 

befinner sig inom HBT-samhället. För det första betecknar HBT, Homo, Bi och Trans. HBTsamhälle 

betyder alltså HomoBiTrans-samhälle och används istället för det mer exkluderande 

gaysamhälle. Begreppet myntades av Greger Eman i ett ledarstick i Kom Ut! (2000, nr 4, s3) 

just för att vara detta inkluderande könsneutrala begrepp. Syftet var att inkludera bisexuella 

och transpersoner utan att hela tiden behöva skriva ut alla kategorier. Som förebild hade han 

engelsktalande länders GLB (gay, lesbian, bisexual) eller GLBT (gay, lesbian, bisexual, 

trans). I de engelsktalande länderna skrivs både lesbisk och bög ut i begreppet istället för som 

i det svenska enbart homosexuell. Könsneutraliteten är det svenska begreppets största svaghet. 

Detta på grund av att det, i vår värld, finns en skillnad mellan att vara kvinna eller man. 

Homosexuell betyder i mångas öron, i och med mäns mer framstående position, enbart bög. 

Därmed blir könsneutraliteten ofta falsk. Därför skulle det kunna finnas en poäng att i stället 

använda sig av LBBT (lesbisk, bög, bi, trans). Jag bedömer att HBT-begreppets styrka är 

viktigare än dess svagheter och väljer att använda mig av det. Det är väl inarbetat och dess 

inklusiva funktion är värdefull. 

Utifrån Emans begrepp används HBT-kvinna. Ett begrepp som inkluderar alla kvinnor 

inom HBT-samhället. Analogt med detta förekommer HBT-man. Som en mer vardaglig 

benämning av HBT-män används även bög, då inte enbart för bögar utan även för bisexuella 

män. Vidare förekommer ordet flata, då synonymt med HBT-kvinna fast det kanske 

egentligen inte är det. Framförallt står det inte för heterosexuella transkvinnor. En bisexuell 

kvinna kan definiera sig som flata utifrån ett politiskt ställningstagande. För självdefinierade 

flator är flata ett positivt begrepp. Det är värdefullt på grund av dess politiska laddning, men 

kan vara exkluderande. Både flata och bög har varit skällsord men har återtagits av flatorna 

och bögarna själva och vänts till någonting positivt. Definitionen av engelskans dyke (flata) i 

Random House historical dictionary of american slang (1994) lyder; ”en kvinnlig 

homosexuell särskilt om hon är aggressiv eller maskulin i utseende och sätt”. Vidare står det 

att det används nedsättande men på senare tid icke-nedsättande om sig själv. I Lesbian 

histories and cultures (Zimmerman, 2000:251) definieras flata [dyke] på följande sätt: 

Sedan 1970-talet har definitionen av flata bland lesbiska börjat förändras, 

flata betyder inte längre maskulin lesbian. Vissa menar att ordet är synonymt 

med lesbisk, oavsett genusidentifikation, medan andra menar att flata står 

för en kvinna som suddar ut gränserna mellan maskulinitet och 

femininitet. Trots att ordet flata fortfarande är ett nedsättande ord 

inom den dominerande kulturens diskurs. Trots att ordet flata fungerar 

som ett hot som tvingar kvinnor att anamma föreskrivna feminina 

roller och beteenden, så ser många lesbiska på flata som en positiv 

benämning vilken beskriver en stark och oberoende kvinna. Ordet 

flata är en definition som utmanar de reglerande genus- och 

sexualitetsordningarna. 

Slutligen förekommer begreppet ickeheterosexuell. Detta istället för homo- eller bisexuell 

med samma resonemang som ovan, för att undvika exkluderande av den ena eller andra 

kategorin. 

8

Några begrepp som återfinns i analysavsnittet om drag är bioman, biokvinna och biodrottning. 

Begreppet bioman står för en man med antaget manliga genitalier som inte spelar upp en 

överdriven maskulinitet. En bioman befinner sig på scenen i sitt eget maskulina genus. 

Biokvinna är således analogt med bioman. Biodrottning innebär istället en kvinna med antaget 

kvinnliga genitalier som spelar upp en överdriven kvinnlighet. Hon spelar medvetet kvinna 

eller kanske dragdrottning. 

Bland de teoretiska begreppen återfinns begreppet kulturell dominans. Detta begrepp 

myntades av Iris Marion Young (2000). v Att vara kulturellt dominerad innebär att urskiljas 

som den andre. Det innebär att pådyvlas de dominerandes perspektiv, erfarenheter och kultur 

för att dessa ses som allmängiltiga. Att vara kulturellt dominerad innebär vidare att 

osynliggöras och uppfattas som speciell och avvikande. En särskild natur fästes vid dessa 

avvikare. De schablonartade och nedvärderande föreställningar om den andre internaliseras av 

de andra. Man ser på sig själv genom de dominerandes ögon. Den dominerande kulturen 

tvingar på de dominerade grupperna sin kultur och sina normer och har samtidigt inget 

intresse för de dominerades kultur. Förtrycket sker inte genom att det är en tyrann som sitter 

och bestämmer att vissa skall förtryckas och andra inte. Den kulturella dominansen utförs 

genom att medmänniskor varje dag gör det de alltid brukar göra. Detta gör de utan syfte att 

dominera någon annan (Young, 2000:50-85). 

Den grundläggande teoretiska inriktningen i uppsatsen är queerteoretisk. vi Queerteorin har 

sina rötter inom många olika traditioner. De sträcker sig från konstruktivistisk historia och 

sociologi till feministisk teori och poststrukturalistisk filosofi. Queerteori är ett 

paraplybegrepp som innehåller en mängd olika perspektiv. Vad som sammanför alla dessa 

olika perspektiv är att de inte vill se heterosexualiteten som någonting naturligt och 

naturgivet. Istället görs den normativa heterosexualiteten till det som måste förklaras (se bland 

annat Jagose, 1996; Kulick, 1996). 

Queerteorin problematiserar sexualitets- och genuskategorier. Judith Butler utgår i Gender 

Trouble (1990) från att den heterosexuella matrisen skapar och skapas av könsdikotomin. I 

denna könsdikotomi har män mer makt än kvinnor och skapar dessa som de andra. Queer kan 

slutligen sägas representera antiseparatism och antiassimilation, någonting som kan tyckas 

vara motsägelsefullt. Med detta menas helt enkelt att HBT-personer inte ska stänga in sig i 

olika grupper men samtidigt skall behålla sin genuinitet. De ska inte tvinga in sig själva i en 

normalitet och inte heller ställa sig utanför det så kallade ”normala” samhället (Butler, 1990; 

Sedgwick, 1993). 

Ett av queerteorins centrala begrepp är heteronormativitet. Att vara heteronormativ innebär 

att antaga att det är mer normalt att vara heterosexuell än vad det är att vara homo- eller 

bisexuell. Den heterosexuella tvåsamheten anses vara det bästa och det mest naturliga sättet 

att leva. På samma sätt eftersträvas även den heterosexuella manligheten och kvinnligheten. 

Det heterosexuella livet är det som anses vara åtråvärt. Det anses vara synd om de som 

hamnar utanför normen. Heteronormativiteten är inte enbart en personlig åsikt. Den är de 

institutioner, tankemönster etc som gör att heterosexualiteten blir den privilegierade 

sexualiteten. Den gör att det heterosexuella organiserar hela livet, allt från offentliga toaletter 

till livshistorier. vii Heteronormativiteten sätter upp heterosexualiteten och homosexualiteten 

som motsatser samtidigt som homosexualiteten underordnas heterosexualiteten. viii 

9

Eve Kosofsky Sedgwick talar om två olika sätt att se på homosexualitet, minoriserande och 

universaliserande. Den universaliserande synen på homosexualitet gör den till en fråga för 

alla. Den minoriserande synen på homosexualiteten gör den till en fråga enbart för 

minoriteten, detta leder i sin tur till att heteronormativiteten understödjs (Berlant & Warner, 

1998:355; Sedgwick, 1990:1-63). 

Inom HBT-samhället finns det en homonormativitet. Denna innebär att alla förväntas leva i 

samkönade relationer. Homonormativiteten lägger, precis som heteronormativiteten, ett värde 

vid att tillhöra ett visst kön. Som homosexuell blir man kär i någon av ”samma” kön, som 

heterosexuell i någon av ”det andra” könet. Intressant är att homonormativiteten därmed 

understödjer indirekt heteronormativiteten. Den blir till en av heteronormativitetens starkaste 

yttringar inom HBT-samhället. Heteronormativiteten, och därmed även homonormativiteten, 

implicerar ett essentiellt kön där män är mer värda än kvinnor. Homonormativiteten, där män 

blir kära i andra män och därför har liten användning för kvinnor, understödjer de 

homosociala strukturerna. 

Det är viktigt att påpeka att homonormativitet aldrig kan sägas ha samma genomslag som 

heteronormativitet. Åtminstone inte inom samhället i stort. Homonormativitet ger inte upphov 

till lagar, homonormativitet ger inte upphov till familjerätt. Som redan påpekats underordnas 

ständigt homo- men även bisexualiteten heterosexualiteten. De är aldrig symmetriska med 

varandra och därför kan inte homonormativiteten sägas ha samma genomslagskraft. Laurent 

Berlant och Michael Warner skriver (1998:355): ”Eftersom homosexualitet till skillnad mot 

heterosexualitet aldrig kan ha samma osynliga, underförstådda, samhällsgrundande 

självklarhet i samhället så skulle det inte vara möjligt att tala om ’homonormativitet’ på 

samma sätt [som man talar om heteronormativitet]” (Berlant & Warner, 1998:355 [min 

översättning]; Sedgwick, 1990:10). 

Heteronormativiteten är en del av den heterosexuella matrisen. Denna är ramen för den 

tvångsmässiga och naturaliserade heterosexualiteten som kräver och reglerar genus som en 

binär relation. Den heterosexuella matrisen skapas av och skapar begreppen man och kvinna 

och deras hierarkiska motsatsförhållande. Motsatserna skapas för att attrahera varandra i en 

tvångsmässig ordning av kön/genus/begär, där genus följer kön och där begäret följer både 

kön och genus (Butler:1990). 

Uppsatsen utgår vidare från ett queerfeministiskt perspektiv. ix Queerfeminismen ser 

heteronormativiteten som en avgörande del i mäns överordning över kvinnor. På denna punkt 

överensstämmer även den lesbiska feminismen. Jag tar mitt avstamp framför allt i Butlers 

teorier. Genomgående i Butlers verk är att kategorierna man och kvinna aldrig kan bli annat 

än heteronormativa. Queerfeminismen strävar efter att upplösa dessa begrepp. Förtrycket 

antas ligga i att skilja ut två olika sorter av människor från varandra och lägga ett värde vid att 

tillhöra den ena eller den andra sorten. Queerfeminismen anammar inte, till skillnad från delar 

av den lesbiska feminismen, en essentiell manlighet eller kvinnlighet. Den diskvalificerar inte 

män från feministiskt arbete. Detta samtidigt som kvinnor inte alltid, bara på grund av att de 

är kvinnor, kan anses vara bra för den feministiska rörelsen. x 

Det finns en könsmaktordning som grundar sig i uppfattningar om essentiell manlighet och 

kvinnlighet. Därför måste det feministiska målet vara att dekonstruera dessa myter. 

Queerfeminismens ovilja att tro på en manlig eller kvinnlig essens grundar sig i den sociala 

10

konstruktivismen. Den innebär inte ett förnekande av att uppdelningen i män och kvinnor 

finns i dagens samhälle. Den innebär att denna inte får tas som en naturlig uppdelning. På 

grund av att uppdelningen finns utgår analyserna från dikotomin man och kvinna. Bakom 

detta ligger en strävan att upplösa dessa kategorier. Det yttersta målet för feminismen måste 

vara att alla tillåts bara vara människor utan predestinerat handlingsutrymme på grund av kön. 

Det sista begreppet som definieras är begreppet homosocialitet. xi Homosocialitet innebär ett 

premierande av det egna könet. Det används främst om män. Homosocialitet har traditionellt 

alltid avskilts från homosexualitet och tillämpas på förbindelser mellan män, som i vårt 

samhälle, kan karakteriseras av intensiv homofobi, rädsla för och hat mot homosexualitet. 

Homosocialiteten är heteronormativ och positionerar kvinnor som någonting underordnat och 

annat. Sedgwick (1990) talar om en sekulariserad homofobi men menar samtidigt att det finns 

ett homosocialt kontinuum och myntar i Mellan Män (1996), eller Between Men (Sedgwick, 

1985) som originalet heter, begreppet manligt homosocialt begär. (Sedgwick, 1990, 1996, 

Bird, 1996). xii 

Lipman-Blumen definierar 1976 i Signs homosocialitet på följande vis; 

”[H]omosocialitet” [är] att söka sig till, att finna nöje i och/eller att föredra 

sällskapet av någon av samma kön. Den skiljer sig från ”homosexualitet” 

på så sätt att den inte nödvändigtvis innehåller (även om den under 

vissa förhållandet gör det) ett explicit erotisk sexuellt spel mellan 

medlemmar av samma kön (Lipman-Blumen, 1976:16 [min översättning]). 

Hon säger alltså att homosocialitet inte nödvändigtvis innefattar erotik eller sexuell 

interaktion men hon utesluter inte heller möjligheten. Vidare lyder definitionen: 

Den grundläggande förutsättningen för denna homosociala syn på 

könsroller tyder på att män attraheras av, stimuleras av, och intresserar 

sig för andra män. Det är en process som är synlig från tidig barndom 

och som kanaliseras och uppmuntras av alla sociala institutioner inom 

vilka män lever. Stratifikationssystemen, som klassificerar individer 

och grupper utifrån deras samhällsvärde, placerar systematiskt män i 

högre värderade roller än kvinnor (Lipman-Blumen, 1976:16 [min 

översättning]). 

Homosocialitet kopplas främst till män, inte till kvinnor. Hon säger vidare att män under 

större delen av vår historia har varit de som i princip har haft total och exklusiv kontroll över 

alla tillgängliga resurser i vårt samhälle. Män har därmed varit tvungna att vända sig till män 

för att få tillgång till makten och kvinnor har även de således varit tvungna att vända sig till 

män. Om kvinnor istället för att söka sig till män och stötta män väljer att söka sig till kvinnor 

och stötta kvinnor så leder detta till att de i stort sett säger ifrån sig makten. För att få någon 

som helst tillgång till maktsfären måste kvinnor vinna männens acceptans. Eftersom kvinnor 

är beroende av män så leder detta även till att de identifierar sig med män. Dessa förhållanden 

tillsammans leder till att både män och kvinnor stöttar män och vill se män på maktpositioner. 

(Lindgren, 1996:5; Lipman-Blumen: 1976:16-17, 19). 

11

Tidigare forskning 

Det finns inte särskilt mycket skrivet om diskriminering av kön i en ickeheterosexuell 

kontext. Detta trots att ickeheterosexuella kvinnor under alla tider har påpekat sin egen 

marginalisering. HBT-kvinnors synlighet inom och utanför HBT-samhället ökar ständigt 

något även om utvecklingen ibland kan verka krypa fram. Det har, sedan jag skrev min 

påbyggnadsuppsats 2001, tillsatts en feministisk arbetsgrupp inom RFSL förbundet FAIR. 

(Feministiska Arbetsgruppen Inom RFSL). xiii Vidare har det i Stockholm, i samband med 

Stockholm Pride 2002 och 2003 anordnats en Queerfeministisk marsch (QFM), även i 

Göteborg demonstreras det mot homopatriarkatet. 

Även om det känns som att det har hänt någonting på mindre än två år är forskningsläget 

sig ganska likt. I ”De försvarslösas försvarare” nämner jag Tiina Rosenbergs artikel i Lambda 

Nordica (2000/4) som heter ”Det nya Lukas-evangeliet” (s 23-36). Artikeln handlar om 

lesbisk osynlighet genom att ta upp hur det lesbiska temat i filmen Fucking Åmål av någon 

anledning försvann i recensioner och dylikt av filmen. I Queerfeministisk Agenda (2002) har 

Rosenberg omarbetat artikeln, hon skriver: ”De flesta kritiker lyfte fram temat om att vara ung 

i en småstadstristess till det centrala i Fucking Åmål, medan Agnes och Elins kärlekshistoria 

beskrivs som ”udda” och ”annorlunda”. Det annorlunda blev en utopisk tillflyktsort som 

saknar namn” (Rosenberg, 2002:109). Hon skriver att det homosexuella i allmänhet och det 

lesbiska i synnerhet osynliggörs. 

Vidare kan nämnas en artikel från 1981 av Gregg Blachford som heter ”Male dominance 

and the gay world”. Den handlar om hur den ickeheterosexuella subkulturen reproducerar 

patriarkatet. Han skriver att de patriarkala strukturerna till och med förstärks inom HBTkulturen. 

”Eftersom bögar varken vill ha sex med kvinnor eller har någon användning av 

kvinnor i fortplantningssyfte, så har de inget som helst funktion för dem” 

(Blachford:1981:189 [min översättning]). Corinna Müller har skrivit en magisteruppsats som 

heter ”Kvinnor emellan – lesbiska möten i svensk 1980-talslitteratur” (Müller: 2003). 

Uppsatsens huvudsyfte är inte att behandla homo eller bisexuella kvinnors marginalisering. 

Uppsatsen synliggör dock, genom sin blotta existens, denna kategori. 

I ”De försvarslösas försvarare” (Genbäck, 2001:10) tar jag, utan att förklara varför, avstånd 

från den lesbiska feminismen. xiv Jag kallar mig fortfarande inte för lesbisk feminist men 

menar att den lesbiska feminismen har många förtjänster. De lesbiskt feministiska texterna har 

under många år stridit för ickeheterosexuella kvinnors rättigheter. 

I en text skriven av signaturen Radicalesbians 1970 står det att: ”Först och främst måste vi 

förstå att lesbianism liksom manlig homosexualitet är en kategori som enbart är möjlig i ett 

sexistiskt samhälle som karaktäriseras av rigida könsroller och domineras av manlig 

överhöghet” (Radicalesbians 1970:17 [min översättning]). Monique Wittig, en fransk lesbisk 

feminist, skriver vidare: 

Vad betyder ’feminist’? Feminist består av ordet ’femme’, ’kvinna’, och 

betyder: någon som kämpar för kvinnor som en klass och för att utplåna 

denna klass. För många andra betyder det någon som slåss för kvinnan 

och hennes försvar – alltså för myten och för dess upprätthållande 

(Wittig 1981:443 [min översättning]). 

12

Feminist är då, enligt henne, någon som kämpar för kvinnor som klass och för 

dekonstruktionen av denna klass. Det andra påståendet i citatet är inte någonting som hon 

själv gör. Hon jobbar inte för myten kvinnan. Hon menar snarare att om ickeheterosexuella 

fortsätter dela upp sig i män respektive kvinnor så innebär detta att de understödjer 

heterosexualiteten. Hon menar vidare att ickeheterosexuella kvinnor inte kan sägas vara 

kvinnor i det som menas med kvinna i det heterosexuella samhället. Att vägra vara 

heterosexuell betyder, medvetet eller omedvetet, att vägra vara man eller kvinna. För att 

arbeta feministiskt är det ett måste att avlägsna sig från kvinnan som myt och jobba för 

kvinnan som klass. Om feminister på något vis skulle erkänna att det finns någon som helst 

naturlig skillnad mellan kvinnor och män så naturaliserar de historien. Hon menar att de 

diskurser som förtrycker oss alla, kvinnor och män, ickeheterosexuella, är samma diskurser 

som tar för givet att grunden i vårt samhälle är heterosexualitet (Wittig, 1980, 1981). 

En annan radikalfeminist som talar om en tvångsheterosexualitet är Adrienne Rich. Hon 

skriver 1980 Obligatorisk heterosexualitet och lesbisk existens. Det finns enligt henne ett 

uppenbart tvång som gör att kvinnor drivs in i äktenskap och heterosexuell romantik. Här, 

liksom hos Wittig och även hos signaturen radicalesbians finns tydliga kopplingar till Butlers 

term heterosexuell matris (1990). Det finns även kopplingar till Rubins (1975) tanke om 

kvinnor som handelsvara. Gayle Rubin skrev 1975 i ”Traffic in women”, inspirerad av Lacan 

om denna position som handelsvara. Denna position är en del av incesttabuet. Med detta 

menar hon enkelt uttryckt att män gifter sig med kvinnor för att skapa länkar mellan olika 

familjer. Den relation som är intressant är egentligen relationen med männen i de båda 

familjerna. Det är en del av det som Jean Lipman-Blumer 1976 kommer att kalla manlig 

homosocialitet. Eller det som Rich kallar för mansidentifikation (1980:28-29). Med detta 

menar hon att kvinnor har en tendens att göra mannens värderingar till sina egna. I och med 

detta så placerar kvinnor männen över sig själva. Män får större trovärdighet. Att umgås med 

kvinnor anses vara mindre betydelsefullt än att umgås med män. Att leva som heterosexuell 

kvinna innebär, enligt Rich, att underordna sig mannen. xv 

Från den lesbiska feminismen appliceras i denna uppsats dess fokus på den 

ickeheterosexuella kvinnan. Vidare förekommer tankarna om en tvångsmässig 

heterosexualitet samt Wittigs strävan att dekonstruera myten kvinnan. xvi 

13

HBT-historia 

Fokus: flatan 

Fram till 1944 stod det i den svenska strafflagen att ”otukt som mot naturen är” skulle straffas 

med straffarbete i högst två år. 1944 togs denna formulering bort och homosexuella 

handlingar var därmed avkriminaliserade. xvii 

I USA blomstrade det på 1930-, 1940- och 1950-talen en lesbisk barkultur. Kvinnorna 

träffades ute och festade och knöt kontakter. Vetskapen om dessa barer fick de av bekanta 

eller genom tidningsskriverier. När barerna blev kända för polisen utsattes de ofta för raider. 

De som befann sig på baren vid tillslagen kunde råka väldigt illa ut. Ibland trycktes namnen 

på alla som befann sig på baren i tidningen, detta kunde leda till att de förlorade jobbet. 

Misshandel var även vanligt samt våldtäkter. Dessa våldtäkter skedde oftast inte på baren utan 

när de arresterade forslats till häktet, särskilt utsatta var butcharna. Det lesbiska livet 

karaktäriserades i USA under dessa år av en uppdelning i butch och femme (Kennedy & 

Davis, 1993: 29-66, 151-190). 

I Sverige fanns inte denna barkultur. Ickeheterosexuella kvinnor befann sig utspridda över 

landet och hade svårt att komma i kontakt med varandra. En person som många vände sig till 

för råd och stöd var Elise Ottesen-Jensen som jobbade på RFSU. Från början var det främst 

män som kontaktade henne men så småningom även kvinnor. 1935 mottog hon det första 

brevet från en ickeheterosexuell kvinna. Så småningom så korresponderade hon med många 

kvinnor. Någonting som många undrade över var hur de skulle bete sig för att träffa andra. 

Detta hade Ottesen-Jensen svårt att svara på. För män fanns det i städerna naturliga 

träffpunkter, dessa saknades i princip för kvinnor. Hon började själv förmedla de kontakter 

som hon hade knutit och på så sätt fick hon möjlighet att hjälpa många att träffa varandra 

(Rydström, 2001:319-332). 

Ickeheterosexuella kvinnor träffades under denna tid oftast hemma hos varandra. Hemmen 

blev till någon slags halvoffentlig miljö där de hade fester med personer de var mer eller 

mindre bekanta med. Bögarna träffades istället utomhus, på offentliga toaletter och i parker, 

och hade anonym sex. Flatorna hade sex inom relationer, i en slags seriell monogami. Detta 

speglar mäns och kvinnors plats i samhället i stort. Det skulle under denna tid ha varit mer 

uppseendeväckande om flera män träffades hemma hos någon eller om flera kvinnor skulle 

ses ute på stan. Därför träffades de på detta sätt. Hela 1950-talet karaktäriserades, på grund av 

omfattande antihomokampanjer, av osynlighet och smygande. xviii Men det var trots detta vissa 

ickeheterosexuella män som vågade synas i den offentliga debatten, ett exempel är Allan 

Hellman (Lindholm & Nilsson, 2002). 

RFSL (Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande) grundades 1950 men hade under sina 

första år en blygsam position. Förbundet verkade främst i Stockholm och hade karaktären av 

en festfixarorganisation. RFSL var från början ett mansdominerat förbund som länge bestod 

främst av män ur arbetarklass och medelklass. Diskretion var viktigt under förbundets första 

decennium Detta yttrade sig i en rigorös kontroll av nya medlemmar. För att få bli medlem 

krävdes det skriftlig rekommendation av två personer som redan var medlemmar. Detta 

återspeglades även i de gayklubbar som började växa fram i Göteborg under 1960-talet. Även 

14

där var det nödvändigt med rekommendation för att få komma in (Söderström 1999:648-653, 

Lindholm & Nilsson, 2002:180-251). 

I USA frodades barkulturen; polisernas raider höll i sig. Detta ledde till att homo- 

bisexuella och transpersoner ibland slog tillbaka. Ett tillfälle när detta skedde har tillskrivits 

särskilt stor betydelse, det tillfälle som gav upphov till de så kallade Stonewall upploppen. 

Den 27 juni 1969 möttes en polisraid mot en gaybar i Greenwich Village, New York, med 

motstånd. Barens namn var Stonewall In. Myten säger att de som reste sig upp och slogs mot 

polisen främst var transorna och butcharna. Denna raid mot Stonewall In denna dag ledde till 

en helg av häftiga upplopp bland homo- och bisexuella samt transpersoner. Upploppen spred 

sig snabbt över hela landet och gav verkningar även i Europa. Denna händelse har blivit den 

händelse som räknas som den homosexuella frigörelsekampens början. Den satte igång en 

rörelse över hela världen för att normalisera homosexualiteten. Man började föra 

identitetspolitik och vikten av att komma ut poängterades starkt. Det var viktigt med 

identitetsstödjande verksamhet för ickeheterosexuella. Det var viktigt att arbeta för att 

ickeheterosexuella skulle få samma rättigheter som heterosexuella (se bland annat Adam, 

1995, Jagose, 1996, Rosenberg, 2002). 

Händelserna vid Stonewall var en del av ett startskott för en radikalisering av 

homokampen. En kamp som skulle föras för att få (straighta) människor att förstå att ickeheterosexuella 

inte var olika heterosexuella, den enda skillnaden var att de råkade älska någon 

av samma kön. Efter Stonewall skulle man vara stolt över att inte vara heterosexuell. Till 

minne av upploppen så firas idag Pridefestivaler runt om i världen. xix 

1970-talets HBT-samhälle kom att präglas av en radikalisering. 1970-talet präglades även 

till stor del av kvinnorörelsen. Detta ledde till att kvinnor inom HBT-samhället började synas. 

Från att ha varit en helt osynlig grupp så började vissa uppträda helt öppet i media, på gator 

och torg. De kom ut som lesbiska i olika debattprogram på TV och i radio. Kvinnor började 

även bryta sig ur RFSL. De bildade egna feministiska grupper. Gruppen Lesbiska Ligan 

bildades i Göteborg och Grupp Viktoria bildades som en förbundsgrupp inom RFSL. Senare 

ombildades dessa till Lesbisk Front och Lesbiska Feminister och var inte en del av RFSL. De 

olika grupperingarna gjorde olika aktioner mot pornografi och prostitution. De blev därmed 

även uppmärksammade av media (Ahlberg, 2000:76-81: Lindholm & Nilsson, 252-275). 

1972 försökte RFSL göra Socialstyrelsen uppmärksam på att homosexualitet fanns med i 

deras ”Klassifikation över svenska sjukdomar”. Ingen förändring skedde, framstötar gjordes 

av RFSL med jämna mellanrum under hela 1970-talet. Under 1979 års homosexuella 

frigörelsevecka i Stockholm bestämde sig några aktivister för att ockupera socialstyrelsen. 

Resultatet blev att sjukdomsklassifikationen två veckor senare äntligen ströks (Petersson, 

2000:33). 

1980-talet präglades till stor del av AIDS. AIDS är en sjukdom som från början exklusivt 

ansågs drabba män som har sex med män samt missbrukare. När det under denna period 

talades om homosexuella i media så var de som implicit åsyftades bögar. Kvinnorna inom 

HBT-samhället sattes åter igen på undantagstillstånd. Det uppstod en moralisk panik runt 

AIDS som definierades som bögpesten. Ickeheterosexuella demoniserades som spridare av 

denna farsot. Vad som inte uppmärksammades var att kvinnor som har sex med kvinnor är 

15

den grupp i samhället med minst risk att få sjukdomen, risken är i princip obefintlig (Svéd, 

2000:226-243). 

Rättighetskampen ledde till två vinster i 1980-talets Sverige. Den ena var införandet av 

förbud mot diskriminering av homosexuella 1987. Den andra var införandet av en lag om 

samkönade sambos 1988 (Ytterberg, 2000:278). 

I kölvattnet efter förföljelsen av ickeheterosexuella under 1980-talet delades det i juni 1990, 

under den årliga frigörelseparaden i New York, ut ett flygblad. Bakom distributionen stod 

organisationen Queer Nation. Rubriken var Queers read this; I hate straights (Queera läs 

detta, jag hatar heterosexuella). Flygbladet ångade av ilska och uppmanade alla queera att 

resa sig upp och sluta låtsas vara snälla. xx Organisationen uppmanade till konfrontation och 

kompromisslöshet. Queera skulle sluta assimilera sig och samtidigt inte vara separatistiska. 

De ville inte värna om rätten till ett privatliv utan om rätten att befinna sig i offentligheten. 

Det anordnades så kallade kiss-ins, samkönade par som samlades på samma plats vid samma 

tid och kysste varandra, de ägnade sig åt outings att outa kända människor. xxi Ett av de mest 

karakteristiska slagorden blev We’re here, we’re queer, get used to it! (Vi är här, vi är 

queera, vänj er vid det!). Det var alltså inte frågan om att ursäkta sig för sin homo- eller 

bisexualitet. En anledning till att använda sig av ordet queer är att det till skillnad mot gay inte 

står enbart för män. Det är en inklusiv term som inbegriper både kvinnor och män samt andra 

kön, homo- och bisexuella samt transpersoner (se exempelvis Rosenberg, 2003:34-43; Kulick, 

1996: 6-9). 

Den kanske viktigaste händelsen för HBT-Sverige under 1990-talet var att samkönade par 

fick möjlighet att ingå registrerat partnerskap (Söderström, 1999: 674-676). Därmed fick 

Sveriges flator nya förebilder. Eva och Efva gifte sig 1996 och för första gången gick så 

kända människor ut öppet och berättade om sin lesbiskhet. 

1998 gick festivalen Europride av stapeln i Stockholm. Detta brukar anges som starten för 

den nya öppenheten i Sverige. Under festivalens nio dagar fick den mycket positiv medial 

uppmärksamhet. Bögar och flator och transpersoner var mer representerade i media under 

dessa dagar än någonsin tidigare i svensk historia. xxii Åratal av arbete för HBT-personers 

rättigheter bar nu slutligen frukt (Rosenberg 2002:103-104). 

Tyvärr har det blivit så att bilden av den ickeheterosexuelle i media i princip har blivit 

bilden av den festande, snygge och trevlige bögen. Politiken och queeraktivismen har kommit 

i skymundan. Kvinnorna inom HBT-samhället är inte lika framträdande som männen. Trots 

att politiken har fått en något marginaliserad position så röstades det ändå 2002 igenom två 

viktiga frågor för samkönade par. Den ena frågan är en inkludering av sexualitet i 

hetslagstiftningen. Den andra är rätten att som homo- eller bisexuell bli prövad som 

adoptivförälder. En fråga som försvann var dock homo- och bisexuella kvinnors rätt till 

insemination på klinik. 

16

Analyser 

I avsnitten nedan redovisas och analyseras det empiriska materialet. I den första delen 

fokuseras dragkulturen. Där återfinns bland annat analyser av Dragkingdom of Sweden. 

Analysen av denna film lyfter fram vad den uttrycker om marginaliseringen av dragkungar 

och HBT-kvinnor. I detta avsnitt analyseras även dragkvällen under Stockholm Pride 2001. 

Detta görs genom analyser av den dokumentärfilm, Wig Stockholm, som spelades in vid detta 

tillfälle. Emfas läggs vid prisutdelningscenen. Denna film knyts samman med vad som står 

skrivet i Prideprogrammet för samma kväll. Nästa avsnitt fokuserar mainstream men tar även 

upp övriga kvällar under Stockholm Pride 2001. Mainstreamexemplet är ett avsnitt från en 

talkshow, Hannah, som går på TV 3. Detta program skall ses som ett exempel på hur 

marginaliseringen av HBT-kvinnor avspeglar sig inom mainstream. Avsnittet aviseras som en 

guide till gaykulturen. 

Fokus: drag(kungar) 

En dragkung är en kvinna som klär ut sig till man och som uppträder utklädd till man. 

Historiskt och kategoriskt går det att göra skillnad mellan en dragkung och en mansimitatör. 

Mansimitationen har varit en teatergenre under åtminstone tvåhundra år, dragkungen är ett 

nutida fenomen. Medan mansimitatörens uppträdande går ut på att producera ett godtagbart 

uppvisande av manlighet så spelar en dragkung ofta upp en parodisk maskulinitet och gör 

avslöjandet av maskulinitetens teatraliskhet till medelpunkten i sitt uppträdande. Både 

mansimitatören och dragkungen är differentierade från någonting som Halberstam (1998:232) 

kallar för drag butch. En drag butch är en maskulin kvinna som klär sig i traditionellt manliga 

kläder som en del av sitt genusuttryck. En mansimitatör eller en dragkung behöver inte vara 

homo- eller bisexuell. Detta är en drag butch i princip alltid. Att vara butch är alltså inte 

detsamma som att vara dragkung. Att vara butch innebär inte att klä ut sig till man, det 

innebär att klä sig i manskläder. Butch är ett maskulint kvinnligt genus (Volcano & 

Halberstam, 1999:36). 

Män i kvinnokläder och kvinnor i manskläder har alltid funnits, sedan antikens Grekland. 

Kvinnor i manskläder har varit mer osynliga än män i kvinnokläder. Detta innebär inte att de 

inte har funnits. Det finns exempel på kvinnor i manskläder även under antiken. I Odysséen 

uppträder till exempel gudinnan Athena i manskläder. Under 300-talet f Kr verkade en 

kvinnlig filosof, Hipparkhia i Athen, hon uppträdde i manskläder (Rosenberg, 2000:27). 

Män har uppträtt som kvinnor på scenen för att kvinnor inte fick vara skådespelare själva. 

Detta började förändras i 1600-talets England. Vid 1500-talets slut satt Drottning Elizabeth 

vid makten och begärde att kallas han. Som enda kvinna fick hon synas offentligt i 

militärkläder. På andra sidan klasspektrat fanns kvinnor som började klä sig i manskläder av 

flera olika anledningar. Termen Roaring Girl myntades. En Roaring Girl var en kvinna 

vilkens uppträdande var en provokation av accepterad kvinnlighet. Kvinnor har ofta klätt sig i 

manskläder på grund av säkerhetsskäl och på grund av att det har funnits någonting att vinna 

på det. Detta har ingen motsvarighet bland män som klätt sig i kvinnokläder. Från mitten av 

1500-talet och framåt kunde man se kvinnor i manskläder inom den italienska commedia 

dell’arte traditionen. Byxrollstraditionen utvecklades sedan vidare i slutet av 1600-talet vid 

17

Comédie Italienne i Paris. Byxroller blev även vanliga inom operan, en tradition som började 

växa fram under 1600-talet (Rosenberg, 2000:23-30, Senelick, 2000, kap 6, 7 & 9). 

Ordet drag (glamour drag) har spårats så långt tillbaka som till 1850-talet. xxiii Då i samband 

både med män som uppträdde som kvinnor på scen och i samband med män som tyckte om 

att rent privat gå klädda i kjol. Under 1800-talet var det i USA och i England relativt vanligt 

med både mansimitatörer och kvinnoimitatörer (Halberstam 1997:112, Senelick, 2000:326- 

327). 

I Europa blev kvinnoimitatörerna i början av 1900-talet till en del av en gay subkultur, en 

subkultur som mansimitatörerna till en början inte tillhörde, åtminstone inte i samma 

utsträckning. Mansimitatörer var i början av 1900-talet vanliga inom mainstreamteatern i 

USA. Under 1920-talets Europa och USA började mansimiterande kvinnor kopplas till 

homosexualitet. Ett kännetecken för dessa kvinnor var att de ofta bar manliga tecken, det 

vanligaste av dessa var en monokel (Garber, 1992:152-154, Halberstam, 1997:113). 

Sedan 1920-talet har alltså mansimitatörerna kopplats samman med en lesbisk kultur. 

Robin Maltz (1998:273) menar att mansimitatörerna till skillnad från dragkungar gav uttryck 

för en stone butch maskulinitet. xxiv Dragkungar är istället ett parodierande av maskuliniteten. 

Mansimitationen på scen gick på 1940, 1950 och 1960-talen ut på att talangfulla stone butches 

gick upp på scenen och gav uttryck för sin egen maskulinitet. Många var sångare och deras 

uppträdanden var erotiska. Att vara en mansimitatör var farligt. Att vara en så kallad he-she 

innebar att vara en risktagande provokatör. Många arresterades gång på gång och våldtogs 

systematiskt av polisen (Maltz, 1998, Senelick, 2000). xxv 

Dragkungfenomenet är ett relativt nytt fenomen. Det växte fram under mitten av 1990-talet 

på flatklubbar i New York och London. Mickey en av dragkungarna i Dragkingdom of 

Sweden säger: ”Jag var nog först som dragking i Sverige – absolut först på scen, -97”. 

Skillnaden mellan mansimitatörer och dragkungar är, som jag påpekat tidigare, en större grad 

av performativitet hos dragkungar. Dragkungar gör narr av manligheten snarare än äger den 

på det sätt som mansimitatörerna gjorde. Dragkungar parodierar maskuliniteten. Detta 

utesluter inte att det finns flera olika slags dragkungar och därmed en högre eller lägre grad av 

parodi hos de olika inriktningarna. Dragkungar imiterar oftast mycket maskulina män och 

dragdrottningar imiterar bimbos. Dragkungar imiterar Elvis och dragdrottningar Judy 

Garland. Senelick (2000:492) menar att det hos dragkungar, nu när dragdrottningar har blivit 

disneyfierade, finns en utmanande (farlig) potential. Heterosexuella kvinnor blir rädda för 

dragkungar, heterosexuella män vet inte vad de ska ta sig till och bögar blir frustrerade för att 

de inte får känna sig attraherade av dem. Judith Halberstam menar att så länge som det har 

funnits dragdrottningar så har dragkungfenomenet inte varit långt borta (Halberstam, 

1997:112, 1998:244-253, Maltz, 1998:282, Senelick, 2000:492-494). 

Marginalisering uttryckt i Dragkingdom of Sweden 

Dragkingdom of Sweden är en svensk dokumentärfilm om dragkungar. Detta avsnitt lyfter 

fram vad filmen uttrycker angående marginaliseringen av dragkungar och av HBT-kvinnor. 

De delar som analyseras är filmade i Pride Park på Söder i Stockholm under Stockholm Pride 

18

2001. På scenen uppträder Jenny, en dragkung. Först som Ola Salo i The Ark sedan, efter ett 

snabbt byte, som en hip-hoppare. Mixat med uppträdandet hörs Jennys röst. Hon säger: 

Drömmen är väl att bli det kvinnliga svaret på Rikard Engfors eller på… Babsan. 

Vi klär ut oss och showar, som män dom klär ut sig till kvinnor och showar så JAG 

tycker att det är samma sak. Jag ha ju berättat på mitt jobb va ja gör, för tanterna 

som jobbar på mitt jobb. 

De är många som blir förvånade över att va?!? Finns det? Man har hört talas om 

dragqueens, After Dark har ju alltid funnits, men sen har man inte hört talas om, det 

finns ju inget kvinnligt After Dark som klär ut sig till killar och gör massa shower. 

Å DET fattas. xxvi 

Precis efter detta klipp kommer en kommentar av Mona Sahlin. Hon befinner sig även hon i 

Pride Park under samma dag som Jenny uppträder på scenen. Hon säger: 

Tjejer inom gayrörelsen har det svårare, därför att tjejer är förtryckta och är man 

homosexuell och tjej och dessutom vill se ut som en kille så är det på nåt vis tre- 

dubbelt förtryck. 

Lite senare i filmen, back-stage under samma Stockholm Pride, kommenterar Rikard Engfors 

dragkungfenomenet på följande sätt. 

Nu kommer alla dragkings hata mig men jag tycker inte att det är roligt överhuvud- 

taget, jag tycker… dragqueens kan liksom… dom kan liksom göra mycket mer, glitter 

och glamour, dom är väldigt fasta i sina egna skor liksom, dom kan inte göra speciellt 

mycket. 

De blir inge glammigt och de blir inge roligt…tyvärr. 

Samtidigt som Jenny talar visas det uppträdande som hon gjorde på Stockholm Prides stora 

scen, eller så syns hon sittande i en fåtölj, bekvämt tillbakalutad. Mona Sahlin står upp 

någonstans mitt i festivalområdet. Rikard Engfors filmas på ett sådant sätt att han befinner sig 

i marginalen av bildrutan. I anslutning till hans kommentar kommenteras dragkungens 

situation av andra som bland annat säger att istället för att bli provocerad av dragkungar 

förlöjligar man det. Rikard Engfors är lika självsäker som Jenny. Trots att han hamnar på 

marginalen så tar han det han säger på mycket stort allvar, han verkar verkligen mena det. 

Han säger det som att det vore en obestridbar sanning. När han säger sin sista kommentar: 

”det blir inge glammigt o de blir inge roligt… tyvärr…” ler han en snett leende samtidigt som 

han vänder sig bort från kameran. Han ler på ett sätt som jag tolkar som överlägset. Hela hans 

kommentar blir en nedvärdering av dragkungar. Dragkungar kan enligt honom inte ”göra 

speciellt mycket”. Filmen talar om för oss att det som händer är att han blir provocerad och 

därför förlöjligar det. 

Jenny säger att åtminstone HON tycker att det hon gör är samma sak som det 

dragdrottningar gör. Detta implicerar att hon är medveten om att inte alla tycker att det är så. 

Före hennes kommentar visas hennes förberedelser inför den dragkungtävling hon är med i 

när hon står på scenen under Pride. Hon är aktiv och utför de shower som hon talar om. 

Genom att visa henne när hon utför och planerar en dragshow implicerar detta att hon har rätt 

i att det hon gör är samma som det dragdrottningar gör. Hon är en dragshowartist. I filmen 

19

syns bevis på att hon är det. Rikard Engfors kommentar är ett inklipp. Det har alltså inget 

egentligt sammanhang. 

Det sammanhang som kan ges hans kommentar är ett intertextuellt sådant. Han säger att 

dragkungar ”sitter mycket fast i sina egna skor”. Detta kan tolkas som den eviga 

kommentaren om att ”kvinnor kan ju redan klä sig i manskläder”. Vad innebär det då att vara 

transvestit (eller dragkung etc)? Det är ett förnekande av att könsskillnaden inte bara sitter i 

kläderna. Ungefär som när det, som exemplifieras i ”De försvarslösas försvarare” (Genbäck: 

2001), på 1950-talet talas om att ickeheterosexuella kvinnor redan är accepterade i samhället. 

Antagandet om denna acceptans grundar sig i att det är mer accepterat att kvinnor är nära 

varandra. Där blir slutsatsen att detta är ett osynliggörande av den ickeheterosexuella kvinnan. 

På samma sätt bör Rikard Engfors kommentar tolkas. Det han uttrycker är ett sätt att se på 

dragkungar som gör dem ofarliga. De anses enbart klä sig i de kläder de ändå accepterat kan 

bära. Detta är vad Eva Borgström skulle kalla ett oinformerat ointresse (Borgström, 1998:19- 

20). Det oinformerade ointressets strategi handlar om att avlegitimera det som utmanar den 

rådande ordningen genom att ignorera det, inte genom att diskutera det. Detta gör Rikard 

Engfors. Han avlegitimerar genom sitt ointresse det som stör den rådande genusordningen. 

Att kvinnor klär sig i maktens kläder stör könshierarkin mer än vad mäns parodiering av 

kvinnlighet någonsin kan göra. Dragdrottningars uppträdanden handlar ofta om att förlöjliga 

kvinnlighet. Detta förlöjligande speglar de könshierarkier som finns i vårt samhälle. 

Könshierarkier där män står över kvinnor. Dragkungar å andra sidan förlöjligar manlighet. 

Därmed sätter de sig upp mot de könshierarkier som råder i samhället. Kvinnlighet handlar 

mycket om att behaga mannen, manlighet handlar om makt. Rikard Engfors kommentar 

osynliggör den maktobalans som dragkungar parodierar. 

På samhällelig nivå kan dragkungarnas större grad av osynlighet leda till ett osynliggörande 

av flatkulturen. Om det inte anses roligt och inte blir uppmärksammat inom HBT-kulturen är 

det svårt att nå utanför denna kulturs gränser. Det blir ett osynliggörande som kan kopplas till 

bögarnas kulturella dominans (Young, 2000). Drottningarna har länge varit de enda som har 

synts och är de enda som har legitimitet att synas. 

Marginalisering av kungar i Wig Stockholm 

Filmen Wig Stockholm är en film från Stockholm Pride 2001. Den är en dokumentär av 

dragracet på scenerna. xxvii Alla uppträdanden som fanns med live finns inte med i filmen. 

Filmen är närmare två timmar lång. Med på filmen finns Jennys uppträdanden som hänvisas 

till i föregående avsnitt. Den scen som studeras närmare är slutscenen, prisutdelningen när 

årets Mr och Miss Pride skall koras. Jenny blir Mr Pride. Genomgående uppträder Leo som 

presentatör. Leo är den heterosexuella kvinna som leder draggruppen Cunigunda. Hon är 

biodrottning. 

Analysen är uppdelad i tre olika avsnitt. Den börjar med att redovisa fördelningen av 

kungar och drottningar, biomän och biokvinnor samt biodrottningar i filmen. Antalet i de 

olika kategorierna redovisas i en tabell. Det andra avsnittet handlar om vilka typer av 

uppträdanden som kungar respektive drottningar gör. Uppträdandena delas in i tre olika 

20

kategorier: sexistiska, uppvisande av manlighet/kvinnlighet och uppträdanden med en 

subversiv potential. Slutligen redovisas en läsning av prisutdelningscenen. 

Fördelningen av kungar och drottningar 

Tabellen nedan är en sammanställning av antalet drottningar och kungar, biomän och 

biokvinnor samt biodrottningar som figurerar på scenen. Först i hela filmen, sedan i 

slutscenen. Siffrorna kan differentiera något i kategorierna biomän och drottningar, det skulle 

kunna vara några fler i dessa kategorier. Anledningen till denna differens är att det, under 

Cunigundas uppträdande i filmen var svårt att räkna exakt hur många det var i varje kategori. 

Jag har räknat med tre i vardera av de två nämnda kategorierna. 

Figur 2: Fördelningen av kungar och drottningar i Wig Stockholm 

Drottningar Kungar Biomän Biokvinnor Biodrottningar 

Hela Filmen 63 13 16 1 1 

Prisutdelningen 6 1 3 0 1 

Det är betydligt fler drottningar än kungar som uppträder på scenerna. Detta är inte 

överraskande med tanke på att dragkungkulturen är relativt ny, särskilt i Sverige. Trots att 

dragkungkulturen är av jämförelsevis nyare datum än dragdrottningkulturen skulle det kunnat 

vara möjligt att få till stånd en något jämnare fördelning. Tydligt är att en jämnare fördelning 

av drottningar och kungar hade varit möjlig i prisutdelningsscenen. Vidare finns inte alla 

uppträdanden från parken med på filmen. Bland dessa saknas ett antal dragkunguppträdanden. 

I filmen hade det därmed funnits en möjlighet att få till stånd en något jämnare fördelning 

mellan drottningar och kungar. 

Sedan Europride 1998 har det vissa år funnits med dragkungar på scenen och vissa år inte, 

en del av dessa år har dragkungarna varit fler och en del färre. 2001 föregick som sagt en 

dragkungtävling på scenen, detta är inte ett återkommande inslag. Sedan 1998 har det varje år 

under Stockholm Pride, på samma dag som Prides drag-dag, funnits dragkungtävlingar på 

annan plats. Det finns ett forum där kungar visar upp sig. Detta forum är inte främst stora 

scenen under Stockholm Pride vilket gör att inte alla ser dem. I och med detta och i och med 

övriga faktorer som nämnts ovan finns det en risk att kungarna verkar vara färre än vad de 

egentligen är. 

På scenen i Pride Park syns i princip uteslutande drottningar, detta konnoterar att 

dragkulturen enbart handlar om män, på samma sätt som att HBT-samhället i stort handlar om 

män. Heteronormativitetens genusdimension gör sig gällande. xxviii Denna innebär en 

hierarkisering av kvinnor och män. En hierarkisering där kvinnor och män förväntas vara 

fundamentalt olika varandra. En hierarki där män har ett högre värde än kvinnor och där de 

som lever upp till en heterosexuell manlighet eller kvinnlighet premieras. Dessa manligheter 

och kvinnligheter sätter män över kvinnor. Den obligatoriska heterosexualiteten (Rich, 1980) 

är beroende av genus som en binär uppdelning. Denna uppdelning innebär en differentiering 

mellan kvinnor och män där män förväntas vara aktiva och kvinnor passiva. (Butler, 1990, 

Sedgwick, 1990:31). Detta gör att män och kvinnor tar upp olika grad av utrymme. Män är de 

som syns eftersom det ligger i den manliga rollen att ta upp mycket utrymme. Detta samtidigt 

21

som kvinnor förväntas lämna utrymme till männen. Detta gör att dragkungar ges mindre 

utrymme än dragdrottningar, samtidigt som de tar mindre utrymme. 

På grund av att det inte finns så många dragkungar på scenen finns det få förebilder för 

kvinnor som önskar vara dragkungar, någonting som i sin tur leder till att det finns färre 

kungar än drottningar. 

Att dragkungar syns i så liten utsträckning på scenen beror även på de homosociala 

strukturer som gör att kvinnor placeras som de andra och män företräder normen. Därför syns 

dragdrottningar i betydligt större utsträckning än dragkungar. Samkönad sexualitet mellan 

män förstärker den manliga homosocialitetens verkningar. Gregg Blachford skriver (1981), 

som citerats ovan under avsnittet tidigare forskning, att eftersom bögar varken vill ha sex med 

kvinnor eller använda dem i fortplantningssyfte har de ingen som helst användning av dem 

(Blachford, 1981:189). Blachford skriver även att bögar, inom HBT-samhället, reproducerar 

patriarkatet och att det kanske, på grund av många bögars ovilja mot kvinnor, blir ett än 

starkare patriarkat. Detta är även en gammal lesbisk feministisk tanke. Viktigt att påpeka är 

att bögar inte blir en maktfaktor inom samhället i stort. Deras makt begränsar sig till HBTsamhället. 

Enligt homosociala teorier skall kvinnor vara kvinnor för att nå någonstans. Samtidigt anses 

det ofta vara kvinnligheten som hindrar kvinnors strävan (Bird, 1996). Män och kvinnor 

måste vara dikotoma varelser för att hierarkierna skall bevaras intakta. Kvinnorna måste 

bekräfta männens manlighet för att själva bli bekräftade. Män, som befinner sig i en 

överordnad position, bekräftar även de hela tiden sin egen rätt till överordning. Kvinnlighet 

innebär sexuell tillgänglighet för män på männens villkor. Höjden av kvinnlighet är 

moderskapet. Ickeheterosexuella kvinnor erbjuder, åtminstone inte exklusivt, sin sexualitet till 

män. De bryter mot den heterosexuella kvinnligheten. Därför kan även den mest feminina 

femme flatan betraktas som maskulin. Därmed, eftersom kvinnor måste vara kvinnliga, så 

utesluts flator från maktsfären (Lindgren, 1996:5-13; Lipman-Blumen, 1976:24-25, 30-31, 

Sedgwick, 1996:68-69). Ickeheterosexuella dragkungar bryter både mot den heterosexuella 

matrisens pådyvlade genus och sexualitet. De uppträder inte som kvinnor och blir därmed 

hotfulla. Kanske är det så att dragkungar som anammar maktens språk blir för farliga. I så fall 

kan även detta bidra till att så få dragkungar syns. 

I Wig Stockholm blir det tydligt att bögarnas kulturella dominans gör att HBT-kvinnor 

hamnar i marginalen. Detta genom att de som syns mest under Stockholm Prides dragkväll 

och därmed i Wig Stockholm är dragdrottningar. Istället för att synas tillsammans med 

dragdrottningarna så anordnas speciella dragkungtävlingar utanför Pride Park. HBTkvinnornas 

kultur uttrycks i andra forum än i de gemensamma och blir därmed någonting för 

en minoritet, någonting som enbart intresserar en liten specifik grupp. 

Typer av uppträdanden 

I filmen förekommer 41 uppträdanden, då är inte prisutdelningsscenen inräknad. Nedan 

sammanställes hur många av dessa uppträdanden som är sexistiska, subversiva eller ett 

uppvisande av manlighet / kvinnlighet. Dessa uppvisanden av manlighet / kvinnlighet anses 

inte vara subversiva utan ett befästande av könsrollerna. I detta avsnitt används, på grund av 

22

enkelhet, en något lösare kategorisering. Detta innebär att det inte finns med kategorier för när 

det i drottningarnas eller kungarnas uppträdanden även förekommer biomän eller biokvinnor. 

I detta skede är det intressanta differensen mellan kungarnas och drottningarnas 

uppträdanden. Om det även finns med biokvinnor eller biomän är därför mindre intressant för 

analysen. 

Figur 3: Typer av uppträdanden 

Sexistiskt Subversiv potential Uppvisande av 

Drottningar 3 11 19 

Kungar 0 4 2 

Kung och Drottning 0 0 1 

Biomän och Kvinnor 0 0 1 

manlighet/kvinnlighet 

Tabellen visar vilka typer av uppträdanden som förekommer på scenen samt fördelningen av 

de olika kategorierna. Det är svårt att dra några egentliga slutsatser. Detta på grund av att det 

finns så få kungar med i filmen. Det är ändå intressant att poängtera att av kungarnas 

uppträdanden bedömer jag två tredjedelar ha en subversiv potential medan en dryg tredjedel 

av drottningarnas framträdanden har det. Tre av drottningarnas trettiofyra framträdanden är 

klart sexistiska men inte något av kungarnas. Detta skulle kanske se annorlunda ut om antalet 

dragkunguppträdanden ökade. Bland drottningarnas uppträdanden finns det även vissa som 

ligger på gränsen. Dessa bedöms dock passa in bättre i någon av de andra kategorierna. 

Sexismen är enligt Bird (1996:128) en del av homosociala mönster. En av 

homosocialitetens underordningsprinciper är sexuell objektifiering. xxix Med denna 

objektifiering kommer sexismen på köpet. Män talar om kvinnor som kärringar, skåp, som de 

andra. Män och tillika sexistiska dragdrottningar för en retorik som utesluter de kvinnor som 

råkar vara i närheten. ”Det talades om kvinnor som ”dom” som klart ”andra”, som de ofarliga 

”flickorna”, och/eller som objekt att användas för sexuell njutning” (Bird, 1996:128). xxx 

De sexistiska uppträdandena objektifierar kvinnor på det sätt som beskrivs ovan. De 

handlar alla om sex på ett sätt som försätter kvinnor i underläge. De beskriver kvinnor som 

sexuella objekt, redo för männen att tränga in i. Innan ett av dessa sexistiskt klassade 

uppträdanden hörs en manlig speakerröst som säger: 

Å nu följer Chip n’ Girls självklara hyllning till mannen. 

I det uppträdande som följer sjunger två dragdrottningar om ”schyssta kukar” som tränger in i 

”våta fittor”. I ett annat av de sexistiskt klassade uppträdandena sitter två dragdrottningar 

utklädda till frälsningssoldater och sjunger en sång. Den handlar om hur en predikant ska lära 

en kvinnlig frälsningssoldat att ”pippa”. Den handlar om hur han tränger in i hennes våta fitta. 

En strof lyder: 

Oj,oj,oj vad jag är kåt, aj, aj, aj, vad jag är våt nu så kör jag upp min stake in i dig. 

23

Det är rått och burdust och poänglöst. De målar upp kvinnor som offer och gör narr av 

kvinnors sexualitet. De upphöjer männens sexualitet och vidhåller att kvinnor vill ha 

”schyssta kukar”. Det är ett maktspråk där hierarkierna i den heterosexuella matrisen 

bekräftas och upprätthålls. Inom HBT-samhället bryts den heterosexuella matrisens 

begärsstruktur. Detta innebär inte att makthierarkin och könsdikotomin försvinner. Män och 

kvinnor skapas till varandras motsatser för att upprätthålla den heterosexuella matrisen och 

dess maktordning. En maktordning som innebär att män ses som aktiva, som ledare. De står 

högst upp och kvinnor står längst ner. Kvinnor blir till objekt och skapas som de andra 

(Butler, 1990:14). 

Bland radikalfeminister finns det en stark skepticism mot drag. Den lesbiska feministen 

Sheila Jeffreys (1978) uttrycker sig på följande vis: ”(…) Fastän kvinnoimitation säkerligen 

säger någonting om kvinnor så handlar den ändå först och främst om män, den riktar sig 

främst till män och är för män (...). Både kvinnoimitation och mansimitation representerar den 

manliga rösten, och i båda fallen utplånas kvinnan” (Jeffreys, 1978:464). xxxi Jeffreys tycker 

inte att drag är någonting bra. Trots att det finns mycket som jag inte kan hålla med Jeffreys 

om kan jag se att hon har en poäng när det gäller drag. Med detta menar jag inte att all drag är 

av ondo. Den sexistiska fåran av dragdrottningar gör dock exakt det Jeffreys anklagar alla 

dragdrottningar för att göra. 

Drag är inte alltid sexistiskt, drag kan vara subversivt. De subversiva bidragen är de som 

skulle kunna kallas ”det goda” draggandet, ett draggande som kan hjälpa till att bryta ner de 

rigida kategorier som könen innebär. Det finns flera sådana exempel i Wig Stockholm. 

Exempelvis spelar en dragkung en man som spelar dragdrottning. För queerteoretiker är drag 

någonting bra, någonting som kan vara subversivt. Judith Butler (1993:25) menar att drag 

avslöjar de performativa praktiker genom vilka heterosexuella genus skapas genom att avsäga 

sig den homosexuella möjligheten. Drag avslöjar den vanliga tanken om kön som någonting 

naturligt. Judith Halberstam (1998:240 [min översättning]) skriver att: 

Dragkunguppträdanden (…) ger några lesbiska skådespelare (även 

om inte alla dragkungar är lesbiska) den sällsynta möjligheten att 

avslöja alla köns och alla sexuella läggningars konstgjordhet. Därmed 

kan de sätta sig upp mot anklagelsen om oäkthet som vanligtvis görs 

enbart mot den lesbiska identiteten. 

Halberstam menar vidare, i linje med Butler, att ett dragkunguppträdande avslöjar strukturen 

av den dominerande maskuliniteten genom att göra den teatralisk. 

Trots att Butler är positiv till drag så menar hon inte att drag är helt oproblematiskt. Hon 

poängterar att det inte finns några garantier för att avslöjandet av den dominerande 

maskulinitetens och sexualitetens struktur betyder att drag alltid är subversivt. Om parodin 

sker helt oreflekterat kan den medverka till att stärka den dominerande maskuliniteten eller 

heterosexualitetens position (Butler1993:237). Även detta draggande finns det exempel på i 

Wig Stockholm. Det är det draggande som klassificeras som ett uppvisande av 

manlighet/kvinnlighet. Pamela Robertson (1999:273) gör en liknande reflektion. Hon menar 

att drag avslöjar genusidentiteternas performativa status. Trots detta finns det ingen garanti för 

att genusidentiteterna därmed blir demonterade. Det är lätt att anta att kvinnligheten hos 

dragdrottningar har med aktörens sexualitet att göra. Draggandet förklaras med onaturliga 

24

sexualiteter och därmed onaturliga genus. Detta är risken med de draguppträdanden som 

enbart är en uppvisning av traditionell kvinnlighet respektive manlighet. 

Halberstam skriver (Volcano & Halberstam, 1999:41 [min översättning]): 

Dragkunguppträdanden är varken i huvudsak rebelliska och självklart 

gränsöverskridande, inte heller är de enbart oskyldiga försök att klä det 

kvinnliga i nya kläder. Vissa dragkungar utmanar oss med könets gränser, 

andra bekräftar kategoriernas omedgörliga väsen. De kategorier som vi 

önskar skulle försvinna. Vissa dragkungar är skådespelare som vill tjäna 

en slant, andra är budbärare från en queer framtid. Framförallt är dragkungar 

motsägelsefulla, förvirrande – och medvetet så. 

Prisutdelningen 

Ceremonin börjar med att Leo kommer ut på scenen och presenterar programpunkten. Hon 

poängterar att det i år finns en nyhet, korandet av Mr Pride. Hon börjar med att presentera året 

dragdrottning Björn Kjellman. Han är den som skall presentera årets Mr Pride. xxxii Björn 

Kjellman klättrar upp på scenen från publiken och pratar om hur roligt det är att vara 

dragdrottning. Han fortsätter sedan med att fråga publiken om de är trötta på schlagers och ber 

dem att säga ett land och ett år. Han sjunger den låt de ber honom om och sedan är det dags 

att presentera Mr Pride, Jenny. Jenny kommer ut på scenen och får champange och blommor 

av en scenarbetare. Björn Kjellman kramar henne, säger grattis, sedan börjar Leo prata på en 

gång. Jenny får ställa sig längst bak på scenen utan att få möjlighet att säga någonting. Det 

känns väldigt avhugget. 

Här blir den kulturella dominansen tydlig. Vinnaren av dragkungtävlingen presenteras inom 

ramen för bögkulturen. Hon presenteras av den man som valts till årets dragdrottning på 

grund av en roll som han gjort i en film skriven av en bög. Filmen handlar om schlager och 

han sjunger schlager på scenen innan presentationen. Schlager är en stark bögkulturell yttring. 

Flatkulturen hamnar återigen i marginalen. Eve Kosofsky Sedgwick skriver om The Privilege 

of Unknowing samt använder sig av begreppet ignorance. Jag väljer att kalla detta för 

okunskapens privilegium. xxxiii Sedgwick menar att kunskap inte alltid innebär makt. Makt kan 

även vara att inte kunna, att inte vara medveten. I detta fall leder okunskapen om en befintlig 

flatkultur till att årets Mr Pride presenteras inom ramen för bögkulturen.(Sedgwick1990:73- 

75; 1993:23-51) Genom att inte kunna, genom att inte veta att det finns en specifik flatkultur 

så premieras den dominerande bögkulturen. 

När Leo tar till orda går hon genast vidare till nästa programpunkt, korandet av Miss Pride. 

Hon presenterar Adam Alsing som gör entré som Miss StraightBiIbland. Han gör narr av 

feminismen. Han säger: 

Det här kanske är fel tillfälle men får jag bara vara lite politisk? Vi måste krossa 

patriarkatet här på pridefestivalen, krossa det! De ska va jämlikt för alla! Det 

finns stake i Pridestyrelsen var är fittorna? Det ska va jämlikt för alla, det är sista 

året den här festivalen hålls i tantolunden, nästa år hålls den i tantofarbrorlunden. xxxiv 

(När han säger detta, särskilt när han talar om att krossa patriarkatet så gör han till 

rösten, den går upp i falsett, han spelar hysterisk). 

25

Detta är ett exempel på hur den heterosexuella matrisen reglerar HBT-samhället. Sedgwick 

(1990:10) påpekar att HBT-samhället aldrig kan stå utanför resten av samhället. Därför 

reglerar heterosexualitetens regler även ett samhälle med sexuella avvikare och 

könsöverskridare. Uppdelningen i män och kvinnor implicerar ett heteronormativt tänkande. I 

och med detta heteronormativa tänkande är människor inom HBT-samhället med och 

reproducerar en heterosexuell matris som förtrycker oss som kvinnor och som homo- eller 

bisexuella eller som transpersoner. Den heterosexuella matrisen placerar män och kvinnor 

som dikotoma varelser. En dikotomi som innebär kvinnors underordning under män. xxxv En 

dikotomi som ger upphov till HBT-kvinnors marginalisering inom HBT-samhället och inom 

samhället i stort. 

Den heterosexuella matrisen gör att kön ses som någonting naturligt. Även könshierarkin 

antas då vara någonting naturligt. Om män inte vet att kvinnor är förtryckta och 

marginaliserade, om de inte kan feministisk teoribildning, om de inte är feministiskt medvetna 

så kan det anses vara helt förståeligt att de har ett sexistiskt beteende. Det är ett förnekande av 

en diskriminerande verklighet. Feminister förlöjligas och ignoreras. På grund av ointresse 

eller på grund av okunskap kan ett dylikt uttalande göras på Pridefestivalen. 

Efter ovanstående citat presenterar Adam Alsing Christer Lindarw. Han får av Rikard 

Engfors motiveringen till Miss Pride. Alla som har figurerat på scenen stannar kvar. När Miss 

Pride kommer in på scenen blir det stor aktivitet. Gratulanter kommer fram från olika håll. 

Han får tiara, champange, blommor, band, presenter och han ombeds hålla tacktal. Mr Pride 

står fortfarande kvar längst bak på scenen men är ute ur bild. Ceremonin är sammanlagt sex 

minuter och trettiotre sekunder lång. Av dessa upptas en minut och fyrtiofyra sekunder av 

utnämningen av Mr Pride och fyra minuter och femtiofem sekunder av utnämningen av Miss 

Pride. Av den totala tiden figurerar Mr Pride under sjutton sekunder på scenen, förutom när 

hon står längst bak och egentligen inte är med. 

Här blir marginaliseringen av kungarna tydlig. Ännu tydligare blir den där det i Prideprogrammet 

för 2001 står vad som ska hända på scenerna denna dag. Där står det: 

Prides egna dragfest då hela Pride Park och båda scenerna fylls av kungar och queens. 

Korandet av Miss Pride. Professionella sminköser, frisörer och stylister som hjälper 

dig att vidga gränserna! I Gala-tältet kan du göra om dig själv för en dag med hjälp av 

Maskeradaffären, Make Up Store och David Julio med crew från Oscarsteatern. 

[Min kursivering] 

Korandet av Mr Pride nämns inte i programmet. Det kan vara en oskyldig miss, att det fallit 

bort ur den slutgiltiga versionen. Konnotationen blir trots allt att det som är av intresse är att 

Miss Pride skall koras. Den kulturella dominansen som grundar sig i könshierarkin inom den 

heterosexuella matrisen blir synlig. 

Det är samma här som i filmen i stort, drottningarna dominerar på scenen. När Miss Pride 

skall koras sker detta med mer pompa och ståt än när Mr Pride skall koras. När Miss Pride 

skall koras befinner sig alla förtryckande kategorier av drottningar på scenen, först miss 

StraightBiIbland som beter sig sexistiskt, sedan Christer Lindarw och Rikard Engfors som 

båda uppvisar en traditionell heterosexuell kvinnlighet. Mr Pride presenteras även hon av en 

dragdrottning (åtminstone på film). Hennes utnämning sker inom ramen för bögkulturen. 

26

Istället för att göra det till ett tillfälle att visa upp flatkultur så blir det till ytterligare ett tillfälle 

att manifestera bögkulturen. 

Fokus: mainstream 

Slutligen analyseras en talkshow som går på TV 3, Hannah. Hannah är en spektakulär show, 

med den amerikanska Ricky Lake som förebild. Ett program som verkar vara uppbyggt för att 

chocka en mainstreampublik. Detta avsnitt av Hannah heter ”Homo – så funkar det” och 

handlar om homosamhället. Namnet ger associationer till Calle Norléns bok Bög – så funkar 

det (Norlén, 1999). Programmet är en guide för heterosexuella. xxxvi Journalisten och 

författaren Mian Lodalen och skribenten Calle Norlén aviseras som huvudguider. Programmet 

är, utan reklamavbrott, 45 minuter långt. Det är uppdelat i tre olika delar. De olika delarna 

kommer gås igenom för att redovisa vilka som kommer till tals samt vad det talas om. 

Under hela programmet står Mian och Calle bakom en talarstol som är klädd i 

regnbågsflaggan. 

Programmet börjar med att reda ut begreppen, får man säga bög och flata? De som i 

programmets början befinner sig på scenen är Calle Norlén, Mian Lodalen, Andrés Esteche 

och Charlotte Nilsson. Två HBT-män, en heterosexuell kvinna och en HBT-kvinna. Charlotte 

aviseras som bögikon av rang och som schlagerdrottning. Det talas om bögars trendmakt, 

Hannah frågar om Charlotte även är flatikon, Andrés tror att flator kanske tycker om Herreys 

istället, ett överförande av bögars förkärlek till heterosexuella kvinnor på en kultur som han 

inte känner till men som han tror är som hans egen. Det talas om schlager, att Andrés snart 

ska få vara med i ”det finaste”, schlagerfestivalen. Christer Björkman sitter i publiken och får 

uttala sig om schlager och om Carola. Carola har i en intervju i gaymedia sagt att det går att 

bota homosexualitet med förbön, detta tilltag diskuteras. Chatrine Pålsson, riksdagsledamot 

för kd får uttala sig om hur hennes parti ser på homosexuella. Barnfrågan kommer upp och 

Mian tar ton. 

Det som främst diskuteras i denna del på 14 minuter är schlager. Den heterosexuella 

matrisens genusdimension gör sig påmind genom att de som kommer till tals i denna första 

del är tre bögar, två heterosexuella kvinnor och en flata. Bögkulturen tar upp allt utrymme. 

Mian försöker påpeka hur situationen inom HBT-samhället ser ut. Hon säger att bögarna tar 

upp för mycket plats, hon säger att flator därmed blir något irriterade på bögar. Detta är en 

kommentar som i princip lämnas okommenterad av de övriga. 

Även under Stockholm Pride tar schlager upp mycket tid och utrymme. Varje år under 

Stockholm Prides sexåriga historia har det funnits en schlagerdag. Under Pride 2001 inföll 

den på torsdagen. I programmet står det: 

Christer Björkman och Henrik Johnsson utlovar en schlagerkväll ännu bättre än förra 

årets (som korades till ”Årets Roligaste Kväll” vid QX GayGala), men är hemlighets- 

fulla in i det sista med detaljer. 

Detta år, liksom året innan, hölls en schlagertävling. Tävlingen bestod av olika lag som 

tävlade i en egen schlagerfestival. Domare för denna tävling var Liza Marklund och Mark 

Levengood. xxxvii 

27

Schlager är, i minst lika stor utsträckning som drag, en del av bögkulturen. Kopplingen mellan 

schlager och bögkultur görs bland annat av journalisten och skribenten Calle Norlén. Han har 

ett kapitel i sin bok Bög – så funkar det! (1999) som heter ”Måste man älska musikaler och 

melodifestivaler?” (Norlén, 1999:95-99). Han skriver där om hur han i hela sitt liv älskat 

schlager och om hur hans livshistoria stämmer väl överens med många andra bögars. Han 

konstaterar att schlager spelas på bögklubbar och därmed blir en del av en bögkultur, även för 

de som inte tycker om schlager från början. Han skriver om hur bögar som kommer ut ur 

garderoben förändrar sin skivsamling. Den utökas med schlager, med ABBA, med smäktande 

musikaler. Kopplingen görs även i en påbyggnadsuppsats i genusvetenskap som heter 

”Queerovision Song Contest – ett individuellt minnesarbete (Christensen: 2001). Peter Tai 

Christensen skriver om hur han hela livet älskat schlager och funderar runt hur det hänger 

samman med hans homosexualitet. 

Pride är en av HBT-samhällets största händelser både utåt och inåt. Denna festival har två 

av fem kvällar som är mer eller mindre totalt vigda för bögkulturen, schlagerkvällen och 

dragkvällen. Därmed blir denna del av HBT-samhällets kultur synlig. Det skrivs om att bögar 

och flator älskar schlager och drag. Vad som syns under Pride är främst dragdrottningar. 

Dragkungarna befinner sig i marginalen. Den flatkultur som finns under Pridefestivalen 

manifesterar sig inte i någon större utsträckning i Pride Park. Inte konstigt då att samma 

marginalisering av HBT-kvinnor sker inom mainstream. 

Andra delen av Hannah-programmet börjar på QX GayGala. I reportaget finns 

kommentarer från Bert Karlsson, Mona Sahlin, två glittrande bögar, Ola Salo, Magnus 

Bäcklund, Edith Kräpp (transa), Thomas Bodström, Babsan, Mathias Holmgren. Alla säger 

GALA. Mona Sahlin säger: ”Den enda fördomen jag har haft om homosexuella som har visat 

sig stämma e att deras fester är förbaskat kul”. Här får tre heterosexuella män, en 

heterosexuell kvinna och sex ickeheterosexuella män uttala sig. 

På gaygalan intervjuas inte en enda ickeheterosexuell kvinna. Några flator syns skymta 

förbi, Eva och Efva och Sophie Uppvik. Kvinnorna får ingen plats över huvud taget Det som 

uppvisas är återigen bögkultur. Uppfattningen om homosexuellas roliga fester uttrycks av 

Mona Sahlin och framförs av Hannah-redaktionen. 

Här görs ännu en koppling till Stockholm Pride, denna gång till festivalens invigningsgala. 

Invigningsgalan går av stapeln under festivalens första dag. 2001 låg den på en onsdag. Denna 

dag var inte, som schlagerdagen och dragdagen, lika explicit dominerad av bögkulturen. Den 

var trots detta den av de kvarvarande dagarna som var mest bögdominerad. I onsdagens 

program står följande att läsa: 

Stor invigningsgala med bland andra Wallmans on Tour, Alcazar, Magnus Carlsson, 

Antique, Nanne Grönwall, Rent, Sahara Hotnights och Friends. 

Även under denna kväll fanns bögkulturen starkt representerad. Alcazar uppträdde, en grupp 

som då bestod av två heterosexuella kvinnor och en homosexuell man. Magnus Carlsson 

uppträdde, som bekant homosexuell. Nanne Grönwall, schlagerartist, Friends, schlager, Rent, 

musikal, alla dessa är enligt vad som påpekats ovan en del av bögkulturen. Inga HBT-kvinnor 

fanns representerade men Saharah Hotnights uppträdde, de uppskattas av flator. De kvinnor 

som fanns representerade var heterosexuella kvinnor. 

28

Detta är en återkommande situation inom HBT-samhället. Bögkulturen har en förkärlek för 

heterosexuella kvinnor. Heterosexuella kvinnor är ofta den andra parten i ett konferencierpar 

bestående av en bög och en kvinna I reportaget från QXGayGala är den enda kvinna som får 

uttala sig heterosexuell. HBT-kvinnorna skymtar förbi i bakgrunden. Vidare sitter Charlotte 

Nilsson som någon slags expert i ett program som heter ”Homo – så funkar det”. Hon får mer 

utrymme än de två flator som kommer in i programmets slutfas för att tala om sex. Detta är en 

del av bögarnas kulturella dominans, kvinnorna inom den egna subkulturen kommer inte till 

tals. Det som premieras är den heterosexuella kvinnligheten, en kvinnlighet som i sig är 

förtryckande. Denna kvinnlighet följer den heterosexuella matrisens bestämmelser. 

Bestämmelser som hierarkiserar kvinnor och män. En hierarki där män har makt över kvinnor. 

Resterande dagar under Pride detta år är inte lika bögdominerade utan mer inriktade på 

både kvinnors och mäns kultur. Lördagen domineras av den stora paraden som går genom 

Stockholms gator. I Pride Park går en stor avslutningsgala av stapeln. Söndagen är av 

tradition familjedag. Pride Park vimlar av clowner och ponnyridning, barn och hundar och 

katter. Festivalen avslutas med filmvisning, den film som visas är Jonas Gardells Livet är en 

schlager. Under festivalens fem dagar är det i stor utsträckning HBT-männens kultur som 

uppvisas på scenen. 

Tillbaka i studion, efter reportaget från GayGalan, svänger samtalet in på fördomar och 

trakasserier. På scenen befinner sig Peter Mattias Jansson som har råkat illa ut inom idrotten. 

Där finns även Fredrik Olsson som talar om hur svårt det kan vara att komma från landet. 

Calle Norlén uttalar sig liksom Christer Björkman och Charlotte Nilsson. Mian Lodalen 

ställer en fråga till Peter Mattias. Det förs ett internt samtal mellan Jan Hansson, journalist på 

Borås tidning, och Peter Mattias. Hansson påstår att Peter Mattias ljugit om den misshandel 

han säger sig ha blivit utsatt för. I detta avsnitt uttalar sig fyra ickeheterosexuella män, en 

flata, en heterosexuell kvinna samt en heterosexuell man. 

Den enda kommentaren av en HBT-kvinna i detta avsnitt är en fråga som ställs till en bög. 

Det tas inte upp någonting om vilka slags trakasserier och vilka fördomar som möter en 

ickeheterosexuell kvinna. Det enda som diskuteras är trakasserier och fördomar mot bögar. 

Det är inte samma fördomar som möter kvinnor och män, därmed är även detta ett 

osynliggörande av HBT-kvinnor. Det är ett tecken på okunskap och på ignorans. Redaktionen 

har inte intresserat sig för att ta upp någonting som rör HBT-kvinnor. HBT-männen är de som 

syns och därmed är det hela tiden de som synliggörs. När Mian tidigare i programmet 

påpekade att bögar ofta tar upp allt utrymme så kommenterades detta inte av de övriga. När 

hon försöker uppmärksamma ett av HBT-kvinnornas specifika problem möts hon av tystnad. 

HBT-kvinnors specifika problem ignoreras och förtigs. 

Programmets tredje och avslutande del handlar om det som homofober, enligt Hannah, har 

mest problem med, sexbiten. De som befinner sig på scenen är Helena Hiltunen, 

klubbarrangör, Katja Gustafsson, grafisk designer, Tom Andersson, assistent. Mian och Calle 

finns fortfarande kvar, Andrés och Charlotte sitter i utkanten av scenen. Helenas, Katjas och 

Toms uppgift är att prata om sex. Hannah frågar hur tjejsexet går till egentligen, använder alla 

tjejer dildos? Calle Norlén säger att han tycker att det är konstigt att fråga hur man gör han 

säger: 

29

Alla människors sexliv är väl olika. Varför skulle det vara så himla konstigt bara för att 

det saknas en penis?” Hannah svarar: ”Därför att dom flesta är vana med att det finns 

liksom en kvinna och en man, en penis och en vagina helt enkelt. Penisen ska in, så. Det 

är det vanligaste. 

I drygt två minuter försöker de sig på att utreda hur tjejer har sex med varandra. Helena och 

Katja försöker styra in samtalet på annat än sex och påpekar att homosexualitet främst handlar 

om kärlek och inte om sex. 

När de sedan talar om bögar och sex så ställer ingen frågan om hur man gör. De pratar om 

videoklubbar, det visas ett reportage från videoklubbar. De pratar om att ”packa bajs”. Det 

antas att killar sätter på killar. En bög i publiken berättar om att han och hans pojkvän har en 

”penisdans”. Christer Björkman kommer även in på ett hörn och Mian på ett annat. Mian 

försöker påpeka att tjejer visst kan ha rå, brutal sex med varandra, att det inte bara är mjukt 

och sött. Bögars sexualitet diskuteras på olika sätt under tio minuter. Helt plötsligt kommer 

det in två killar som säger hur mycket de äcklas av bögar och flator. En tredje kille 

kommenterar det de säger. Han tonar ner det men håller till viss del med. 

När det talas om sex så ifrågasätts hur kvinnor kan ha sex med kvinnor, HUR gör man? 

Bögars sexualitet är mer känd, även om det är en skev uppfattning om hur bögar har sex som 

uppvisas. Här handlar det mycket om heteronormativitet. Det behövs en penis och det behövs 

någonting att sticka in den i. Lösningen för bögar blir analsex, lösningen för flator kanske 

skulle kunna vara att använda en dildo. Hur gör man annars? Trots att Hannah inte vet hur 

tjejsexet går till och så gärna vill veta så tar den diskussionen inte upp särskilt mycket tid i 

anspråk. Det har inte, av redaktionen, gjorts några försök till efterforskningar innan. Det som 

inte syns verkar inte heller antas finnas. Tjejsexet behandlas som någonting spektakulärt men 

även onämnbart. 

Programmet avslutas genom att Hannah frågar sig hur länge alla fördomar kommer att 

finnas kvar. Hon berättar även om Mians roman Smulklubbens skamlösa systrar som kommit 

ut under våren 2003. 

30

Diskussion 

Det som redovisats ovan synliggör HBT-kvinnors marginalisering inom den egna subkulturen 

och inom mainstreamkulturen. I detta diskussionsavsnitt kommer det ges en mer samlad bild 

av de mönster som kan urskiljas i analysavsnittet ovan. I första avsnittet diskuteras hur 

marginaliseringen av HBT-kvinnor sker. Det blir en redovisning av vilka förtrycksstrategier 

som används. Efter detta återfinns en diskussion runt orsaker till marginaliseringen. Där 

diskuteras varför marginaliseringen sker. Slutligen förs det fram förslag på strategier för att 

föra in HBT-kvinnor i fokus. 

Hur marginaliseringen sker och vilka strategier som används 

I de diskursiva praktiker som redovisats diskrimineras kvinnor. De syns inte och när de syns 

gör de det som någonting annat, som någonting annorlunda. De som syns och de som hörs är 

HBT-männen. Det är deras kultur som uppvisas, inom HBT-samhället och även utanför. Detta 

leder till återverkningar på den sociala praktikens nivå. När inga kvinnor syns får de kvinnor 

som finns inga egna starka förebilder. Detta leder till en osäkerhet, en ovilja att själva synas, 

en ovilja och en osäkerhet inför att ta plats. Denna ovilja och osäkerhet inför att ta plats leder i 

sin tur till att inga ickeheterosexuella kvinnor syns och därmed får kvinnor inom HBTsamhället 

inte några förebilder. Den diskriminerande ordningen återskapas om och om igen. 

Det blir en ond cirkel som medvetet måste brytas. 

HBT-kvinnor marginaliseras genom ett strukturellt förtryck (Young, 2000) där de placeras 

som de andra och därmed osynliggörs. Deras specifika livssituation avlegitimeras genom att 

inte ens inom subkulturen finnas med som en del av majoritetskulturen. 

När Jenny i Dragkingdom of Sweden berättar att hon är dragkung för sina arbetskamrater 

blir de förvånade över att det finns någonting sådant. Detta är ett uttryck för att HBTkvinnorna 

och deras kultur är osynlig. Osynliggörandet sker på olika sätt, okunskapen om 

existensen av en kvinnlig dragkultur är en del av det. Osynliggörandet sker genom att, som 

har exemplifierats ovan, i princip enbart ha drottningar på scenen under Stockholm Prides 

dragdag, det sker genom att viga en hel dag till schlager. Ett annat exempel från Stockholm 

Pride är att de dagar som inte är ett enda stort uttryck för bögkulturen ändå innehåller många 

programpunkter som är riktade främst till bögar. Osynliggörandet av HBT-kvinnor sker 

genom att bögen blir till den homosexuelle och anses kunna tala för alla vilket hindrar HBTkvinnor 

att komma till tals. 

I mainstreamexemplet osynliggörs HBT-kvinnor på ett sådant sätt. Männens problem 

överförs på kvinnorna, de antas vara likadana. HBT-kvinnor antas där ha samma kultur som 

männen. När deras kultur skall uttryckas uttrycks därmed HBT-männens kultur. Ett exempel 

på detta är reportaget från QX GayGala där inte en enda ickeheterosexuell kvinna får komma 

till tals. HBT-kvinnor osynliggörs vidare genom att deras specifika problem inte anses vara 

intressanta. När Mian tar till orda i Hannah-programmet och försöker säga att bögarna alltid 

tar upp så mycket plats ges det inte något utrymme till diskussion runt detta. HBT-kvinnors 

kultur och liv placeras som det avvikande och därmed ointressanta. 

Deras kultur drunknar i männens kultur. De forum som skall finnas för alla blir ett forum 

för männen. När det är dragtävling under Pride sker dragkungtävlingen för det mesta på annat 

håll. Om den sker i Pride Park så drunknar dragkungarnas uppträdanden i dragdrottningarnas. 

31

De syns inte på stora scenen. Detta gör, som redan påpekats ovan, att HBT-kvinnors kultur 

blir någonting annat någonting som inte syns för alla. De få kungar som finns med på stora 

scenen i Pride Park syns knappt på grund av att de är mycket färre än drottningarna. Min egen 

minnesbild från Pride 2001 var att det inte fanns med några kungar överhuvudtaget. Detta var 

inte fallet men det var min upplevelse av situationen. En upplevelse som har sin grund i att de 

kungar som fanns med drunknade i en uppsjö av drottningar. Samma sak sker i 

prisutdelningsscenen under Wig Stockholm 2001. Mr Pride presenteras omsluten av HBTmännens 

kultur. Konnotationen av detta blir att det inte är intressant med denna prisutdelning, 

den ges inte någon större dignitet. Att Mr Pride skall koras står inte nämnt i Prideprogrammet. 

Höjdpunken under prisutdelningscenen kommer vid korandet av Miss Pride. Mr Pride får inte 

någon längre tid på scenen. 

Den kultur som syns är bögarnas. En konsekvens blir att HBT-kvinnor tar till sig deras 

kultur och gör den till sin egen. Allt oftare lyssnar HBT-kvinnor på schlager och har gjort det 

till en del av sin egen kultur. Det är inget fel i sig att tycka om schlager men det är trots allt så 

att schlager kopplas samman med bögkultur. På så sätt blir det ett anammande av 

majoritetskulturen. På grund av detta bidrar HBT-kvinnor själva till osynliggörandet av sin 

egen specifika kultur. De bidrar då även till sin egen marginalisering. Detta är en del av den 

kulturella dominansens mekanismer. Den gör att ickeheterosexuella kvinnor applicerar 

bögarnas kultur och normer på sig själva och kanske inte ens ser att det finns en separat 

flatkultur. 

Ett annat exempel på identifikation med majoritetskulturen är när det talas om sex. Då 

uttrycker flatorna i Hannahpanelen att det alltid talas om sex när det talas om homosexuella. 

De försöker tona ner betydelsen av sex. Problemet är att det inte talas om kvinnors sexualitet i 

vårt samhälle, förutom när den sätts i förhållande till en man. När det talas om kvinnors 

sexualitet i förhållande till en man talas det oftast om männens behov, inte om kvinnornas. I 

sådana sammanhang befinner sig kvinnor i en passiv objektsposition. På grund av detta finns 

det ett behov av att tala om kvinnors sexualitet. Det finns behov av att uttrycka att kvinnor har 

ohämmad sex med varandra, utan inblandning av en man. Den sexualitet som det talas om, 

den sexualitet som det finns någon kunskap om, är sexualiteten mellan män. På grund av 

HBT-männens kulturella dominans kan det kännas som att när det talas om deras sexualitet så 

talas det även om ickeheterosexuella kvinnors sexualitet. I och med detta blir den reaktion 

flatorna i Hannahpanelen har helt förståelig. 

När det talas om sex sätts kvinnors sexualitet på undantagstillstånd. Avsaknaden av en 

penis ses som ett problem som måste utredas. Hur kan två kvinnor ha sex med varandra? Det 

är svårt att förstå hur det går till. Heteronormativiteten blir tydlig. Den ickeheterosexuella 

kvinnan osynliggörs återigen genom att den sexualitet som tar upp mest tid i programmet är 

männens sexualitet. Det talas inte bara om männens sexualitet under en längre tid, det talas 

om männens sexualitet på ett självklart sätt, det talas om männens sexualitet som att den är 

någonting allmänt känt. Att två män har sex med varandra ses inte som någonting konstigt. 

Det finns inget behov av att utreda hur killsexet går till. 

Okunskapens privilegium blir tydligt i mitt mainstreamexempel. Hannah har uppenbarligen 

ingen kunskap om HBT-kvinnors kultur. Charlotte Nilsson är med i programmet som 

bögikon. Hannah frågar om hon även är flatikon. Andrés uttrycker en tro på att flator tycker 

32

om Herreys och visar därmed, även han, sin okunskap. En sådan okunskap och ett sådant 

ointresse gör att HBT-kvinnors kultur osynliggörs. Bögkulturens mekanismer överförs på en 

kultur som de inte vet hur den fungerar och det blir fel. Inom HBT-kvinnors kultur finns inget 

upphöjande av heterosexualiteten. Framförallt inget upphöjande av manliga heterosexuella. 

Inom HBT-kvinnors kultur finns det snarare en samhörighetskänsla med kvinnor, 

homosexuella som bisexuella som heterosexuella. Hannahredaktionens sätt att agera 

avlegitimerar HBT-kvinnors kultur genom att ignorera den. 

Varför det sker en marginalisering av HBT-kvinnor 

Marginaliseringen av HBT-kvinnor sker i grund och botten på grund av att det finns en 

könsdikotomi. Med detta menar jag inte att det sker en marginalisering på grund av att vissa 

har penis och vissa har vagina. Den sker på grund av att det läggs ett värde vid att ha det ena 

eller det andra, det läggs ett värde vid att vara kvinna eller man. En marginalisering kan ske 

på grund av att olika grupper urskiljes från varandra och ges olika värde. Om män och 

kvinnor någon gång ska kunna få samma värde krävs det att kategorierna försvinner, att 

människor får vara människor utan predestinerat handlingsutrymme på grund av kön. 

Essentialistiskt tänkande fångar oss i rigida könskategorier som är svåra att bryta. 

På ett mindre abstrakt plan sker marginaliseringen av HBT-kvinnor på grund av att det 

finns en okunskap om att det finns en specifik kultur och specifika behov hos dessa kvinnor. 

Denna okunskap har sin grund i den heterosexuella matrisen, i heteronormativiteten som inom 

HBT-samhället understödjs av en homonormativitet, i homosocialiteten, i den kulturella 

dominansen, i okunskapens privilegium i en sexism som grundar sig i århundraden av mäns 

förtryck mot kvinnor. HBT-kvinnor placeras på grund av denna sexism som de andra och 

verkar anses vara hotfulla. Hotfullheten ligger i att de bryter mot den heterosexuella 

kvinnligheten. De blir inte exklusivt kära i män, de erbjuder inte exklusivt sin sexualitet till 

män. Genom att bryta mot den antaget naturliga heterosexualiteten bryter de även mot den 

självklara hierarki som placerar kvinnor under män. 

Sexismen inom HBT-samhället uttrycks bland annat genom hån. Rikard Engfors säger 

överlägset att dragkungar inte har någonting att komma med, att de inte är roliga. Vidare 

placerar sexistiska dragdrottningar alla kvinnor som de andra. De driver med kvinnor på ett 

sätt som är nedvärderande. Bögar är inte lika hotfulla som flator. Visserligen bryter även de 

mot den heterosexuella matrisen. De blir inte exklusivt attraherade av kvinnor. Detta brott gör 

inte att de får mindre makt inom HBT-samhället. De är fortfarande män, och män har mer 

makt än kvinnor. Inom samhället i stort får de mindre makt. De avsäger sig genom sin homo- 

eller bisexualitet en del av makten. Att vara man innebär enligt den heterosexuella matrisen 

att älska en kvinna. Att vara kvinna innebär då att älska en man. Liksom ickeheterosexuella 

män genom sin sexualitet avsäger sig en del av makten avsäger sig ickeheterosexuella kvinnor 

genom sin sexualitet att underordnas männen. 

På följande sida återfinns återigen den modell som började ta form i ”De försvarslösas 

försvarare” (Genbäck, 2002). Här är den reviderad för att passa för HBT-samhället i stort. 

Den är användbar för att få en översikt över vilka orsaksfaktorer till HBT-kvinnors 

marginalisering som står att finna. 

33

Figur 4: Varför det sker en marginalisering av HBT-kvinnor 

Längst ut finns den kulturella dominansen, den omsluter allt och upprätthåller HBTkvinnors 

marginalisering. Längst in finns könsdikotomin. Utan könsdikotomin skulle det inte 

kunna finnas ett förtryck mot specifika kön, utan en strikt uppdelning i två könskategorier 

skulle det inte finnas några kvinnor att förtrycka. Cirkelns förtrycksstrategier skulle inte 

kunna verka specifikt mot kön. Det skulle självklart kunna finnas annat förtryck men inte just 

mot kön. Inte någon förtrycksstrategi i cirkeln skulle kunna finnas utan könsdikotomin, 

könsdikotomin upprätthåller och upprätthålls av dessa. På samma sätt är det med den 

kulturella dominansen. Den upprätthålls av och upprätthåller allt annat i modellen. 

I den heterosexuella matrisen finns en hierarki som sätter män över kvinnor, samma 

hierarki finns inom heteronormativitetens genusdimension. Män är de som har makten, det är 

de som skall behagas av kvinnorna. Därför syns HBT-männen och deras kultur på ett helt 

annat sätt än vad kvinnorna och deras kultur gör. Genom den heterosexuella matrisen och 

heteronormativiteten segregeras kvinnor och män från varandra. Kvinnor och män tilldelas 

olika egenskaper som skall attrahera varandra. Därmed finns det ett begränsat 

handlingsutrymme, både för kvinnor och män. Hierarkin kommer till uttryck i den manliga 

homosocialiteten. Män slår ner på kvinnor, män differentierar sig från kvinnor för att själva 

kunna tillhöra de som har makt. 

Den manliga homosocialiteten är på grund av homonormativiteten stark inom HBTsamhället. 

Män hjälper män, män har sex med män, män har inget behov av HBT-kvinnor Det 

är helt accepterat att bara älska män. Det är till och med så att det är premierat att bara älska 

män. Männens dominans över kvinnorna blir därför större än i samhället utanför. Generellt 

sett har männen inom HBT-samhället inte någon större kunskap om kvinnor eller ens någon 

lust att känna till någonting om kvinnors specifika problem eller behov. De män som visar 

intresse för kvinnors situation blir ofta ifrågasatta inom den egna gruppen. 

34

Det är viktigt att poängtera att förstärkningen av homosocialiteten inte leder till att ickeheterosexuella 

män blir en maktfaktor inom samhället i stort. Ickeheterosexuella män bryter 

även de mot den heterosexuella matrisens begärsstrukturer och ibland även mot dess 

genusdimension. Den obligatoriska heterosexualitet som Rich (1980) skriver om gäller även 

männen. De tvingas även de in i förtryckande strukturer. Robert Connell använder begreppet 

hegemonisk maskulinitet (Connell, 1996:101) för att beskriva ”den konfiguration av 

genuspraktik som innehåller det för tillfället accepterade svaret på frågan om patriarkatets 

legitimitet”. I vår tids samhälle handlar det i första hand om heterosexuella mäns dominans 

över ickeheterosexuella. ”Att vara bög är i den patriarkaliska ideologin en förvaringsplats för 

allt som symboliskt har utestängs från den hegemoniska maskuliniteten” (Connell, 1996:102). 

Att vara bög innebär att inte ingå i den hegemoniska maskuliniteten och därmed inte vara en 

del av makten (Connell, 1996: 101-105, 123-126). Detta leder till att ickeheterosexuella män 

liksom kvinnor inom samhället i stort positioneras som avvikare. På samma sätt som alla 

flator anses vara för maskulina så femininiseras bögar. Konsekvenserna av den stärkta 

homosocialiteten blir att bögar, genom sin överordnade position, blir de som syns mest, de 

som sätter normen, inom HBT-samhället. Detta leder till HBT-kvinnor marginaliseras inom 

och utanför HBT-samhället. 

På grund av HBT-männens position högre upp i en hierarki där kvinnor på grund av manlig 

homosocialitet ses som de andra, de avvikande och de annorlunda osynliggörs HBT-kvinnors 

behov, kultur och liv. Detta leder till och beror på att kvinnor och män segregeras från 

varandra. Samtidigt som denna segregering understödjer homosociala mönster och gör att 

personer i de olika könskategorierna ser på varandra som främmande. En del i 

homosocialiteten är även sexismen. Sexismen är ett verktyg för att differentiera sig från de 

som anses vara mindre värda. Sexism placerar kvinnor under män, den objektifierar kvinnan 

och oskadliggör henne. 

På grund av könshierarkin som har gjort att män i alla tider haft större möjlighet att röra sig 

fritt i vårt samhälle, dominerar män över kvinnor. Denna dominans sker inte genom en 

tyrannisk makt, den sker mer subtilt och troligtvis utan att de som dominerar reflekterar 

särskilt mycket över detta. Det sker genom att alla varje dag gör det de alltid brukar göra. 

Därmed bidrar även kvinnor själva dagligen till sin egen underordning. Detta kan ske på 

grund av HBT-männens kulturella dominans, en dominans som gör deras kultur till allas 

kultur och som sätter flatornas kultur som någonting annat, någonting ointressant och 

annorlunda. 

HBT-kvinnor marginaliseras även på grund av att det finns en okunskap om deras specifika 

kultur. Detta sker genom att bögarna, på grund av sin kulturella dominans, inte behöver känna 

till någonting om kvinnor. De behöver inte lära sig någonting om HBT-kvinnors specifika 

situation. Om de gjorde det, om de vore intresserade av att kvinnor skulle få möjlighet att 

synas, kanske deras eget utrymme skulle minska. De behöver inte riskera detta. De kan leva i 

sin egen kultur tillsammans med flatorna och tro att allas kultur är representerad. De kan tro 

på att det finns ett gemensamt vi inom HBT-samhället. De kan tro att det finns gemensam 

kultur och att det är den som kommer till uttryck när deras kultur utövas. Alla de som på 

något sätt står utanför den dominerande gruppen vet att detta vi inte existerar. 

35

Strategier för att föra in HBT-kvinnor i fokus 

I detta avsnitt kommer jag att föreslå användbara strategier för att föra in HBT-kvinnor i 

fokus. Jag utgår från Sedgwicks genus/sexualitetsmodell. 

Figur 5 Eve Kosofsky Sedgwicks modell av definitionen av homosexualitet och heterosexualitet då sexualitet och 

genus överlappar varandra (Sedgwick, 1990:88) 

Separatism Integrerande 

Homo/heterosexuell Minoriserande, t ex gayidentitet, Universaliserande t ex 

Definition ”essentialistisk”, ”tredje-köns”- bisexuell potential, ”social 

modeller, civilrättsmodeller. konstruktivism”, ”sodomi”- 

modeller, ”lesbiskt kontinuum” 

Genusdefinition Genusseparatism, t ex, homosocialt Inversion/liminalitet/över- 

kontinuum, lesbisk separatism, skridande t ex ”cross-sex”, 

och modeller för manlighetsinitations- androgynitet, gay och lesbiska 

riter solidaritetsmodeller. 

Sedgwick menar att det finns ett minoriserande och ett universaliserande sätt att se på genus 

och sexualitet. Det universaliserande sättet är enligt henne integrerande och det minoriserande 

separatistiskt. Separatism bygger på homosocialitet och essentialism och integration på social 

konstruktivism och överskridande. En strategi för att ge HBT-kvinnor mer utrymme måste 

vara att jobba utifrån den mer integrerande synen på sexualitet och genus. Essentialismen ser 

kön som någonting naturligt. Kön ses som predestinerat. Detta innebär att människor tilldelas 

egenskaper utifrån sina genitalier. Detta är en del av förtrycket. HBT-kvinnor måste lära sig 

att arbeta tillsammans med män för att vidga sitt utrymme. Det är männen som har makten 

och kvinnor måste ta hjälp av dem för att få mer utrymme. En bra strategi måste vara att 

motverka manlig homosocialitet och essentialism, likväl som heteronormativitet och sexism. 

Det är viktigt att ta vara på feminister av alla kön. Detta går lättare om kvinnor inte hela tiden 

påpekar att det finns olikheter, inte hela tiden differentierar sig från männen. Samtidigt är det 

viktigt att hela tiden påpeka kvinnors specifika situation. Det är viktigt att framhärda att det är 

på grund av att kvinnor är kvinnor och på grund av att kategorierna finns och på grund av att 

kvinnor kallas kvinnor som de har ett annat utgångsläge i samhället. Detta kan tyckas vara 

motsägelsefullt. Vad jag menar är att vi inte ska kämpa för ”myten” kvinnan utan för 

upplösandet av denna myt. Det går att peka på att det finns skillnader i kvinnors och mäns 

position i samhället utan att påstå att dessa skillnader är ”naturliga”. 

Det går inte att kasta bort kategorierna nu och tro att det är möjligt att uppnå utopia. 

Kategorierna måste arbetas bort. De försvinner inte för att någon så önskar. Vad som kan 

göras är att arbeta för att det en dag skall vara möjligt att kunna kasta bort dessa kategorier. I 

och med att kategorierna försvinner kommer det finnas en större möjlighet att leva mer 

jämlikt med varandra. Utifrån Sedgwicks modell går det att sluta sig till tanken att kampen för 

att få ett mer jämlikt samhälle oberoende av kön hänger ihop med kampen för att få ett mer 

jämlikt samhälle oberoende av sexualitet. Detta är ännu en anledning att arbeta tillsammans, 

kvinna och man eller transperson, heterosexuell och homosexuell eller bisexuell. 

Uppsatsen utgår från att marginaliseringen av HBT-kvinnor sker på grund av en kulturell 

dominans. Den utgår därmed från att det inte är någon som dominerar någon på grund av 

36

elakhet. Det är ingen tyrann som sitter någonstans och styr över oss. Därför finns det 

möjlighet att få till stånd en förändring. 

Problemet är att många inte inser att det finns ett förtryck mot kvinnor. Det gäller både 

kvinnor och män. Därför är det viktiga en medvetandehöjning. Det är viktigt att gång på gång 

visa att en marginalisering sker. Detta kan göras på olika sätt. Det HBTQ-feministiska 

nätverket granskar årets Stockholm Pride, detta är definitivt en del i denna 

medvetandehöjning. Det är viktigt att skriva böcker, debattartiklar, att hela tiden påpeka att 

HBT-kvinnor finns. 

Det är även viktigt att föra ut positiva bilder, det är viktigt att skapa forum för HBTkvinnors 

kultur. Det kan vara fester, Miss Gay Sweden tävling, fler programpunkter som 

riktar sig till dessa under Stockholm Pride. Dessa programpunkter bör ta plats där HBTmännen 

finns. De bör synas i de stora sammanhangen och inte på annan lokal, någon 

annanstans. Om HBT-kvinnor börjar synas inom allmänna fora finns det en möjlighet att 

diskurserna kan förändras. Förändras diskurserna så kan det ske ytterligare förändringar av 

den sociala praktiken. Det är möjligt att byta den negativa cirkeln mot en positiv. Det viktiga 

är att HBT-kvinnor hela tiden måste vara aktiva själva, det är ingen som kommer att förändra 

världen till deras fördel om inte de gör det. 

37

Noter 

i HBT betyder Homo, Bi och Trans, för en vidare diskussion runt begreppet se avsnittet om begreppsdefinitioner. 

Med HBT-kvinna menar jag kvinnor inom HBT-samhället. I detta både ftm och mtf transsexulla, tranvestiter etc. 

Alla som på något sätt berör kvinnlighet. Med detta inte menat dragdrottningar eller fjolliga bögar. För en vidare 

diskussion runt begreppet se avsnittet om begreppsdefinitioner. 

ii Jag väljer att försvenska orden dragqueen och dragking. Jag väljer alltså att kalla dem dragdrottning och 

dragkung. Det är redan idag vanligt att i slang kalla dem kungar och drottningar (se exempelvis artikeln ”Lion 

Kings för ett himla liv” av Gunilla Karlmark i Kom Ut nr 3 2003, s 4 i bilagan ”kommunen”). 

iii Kulturella yttringar behandlas som skrivna texter. Hur människor ser ut, vad de gör behandlas som tecken. 

iv Så definierar han diskurs med en artikel exempelvis en diskurs, inte diskurser, diskurserna. Det är frågan om en 

bestämd diskurs som kan skiljas från andra diskurser, exempelvis en nyliberal diskurs som skiljs från en 

socialdemokratisk diskurs. 

v Iris Marion Young skriver om strukturellt förtryck. Detta förtryck innefattar de systematiska hinder och 

begränsningar som drabbar enskilda grupper i samhället. Dessa hinder är inte utlagda av en tyrannisk makt och 

de behöver inte vara avsiktligt planerade. Grunden till detta strukturella förtryck kan finnas i sedvanor, normer 

och symboler som inte ifrågasätts. Förtrycket finns i de föreställningar som ligger inbäddade i traditionella och 

institutionaliserade regler och rutiner. Förtrycket uppkommer av att medmänniskor, utan illvilja, gör vardagliga 

handlingar. De lever bara sitt liv på det sätt som de själva uppfattar att de bör göra. Genom detta förtrycks de 

som inte lever som normerna föreskriver. Ett exempel på ett strukturellt förtryck är den obligatoriska 

heterosexualiteten. En institution som finns kvar för att människor lever i, vad de uppfattar som, helt naturliga 

kärnfamiljer. Young (2000) delar upp förtycket i fem olika delar som hon kallar för Förtryckets ansikten. Dessa 

är: Exploatering, Marginalisering, Maktlöshet, Kulturell dominans och Våld (Young, 2000:50-85). 

vi Första gången som ordet queerteori (Queer Theory) uppträdde i tryck var i inledningen till Differences vol 3 nr 

2 1991. En inledning skriven av den lesbiska feministen Teresa de Lauretis. Hon skriver: ”’Queerteori’ innebär 

en dubbel emfas – å ena sidan på det begreppsmässiga och spekulativa arbetet involverat i skapandet av 

diskurser, och å andra sidan på det nödvändiga kritiska arbetet i dekonstruktionen av våra egna diskurser och 

deras konstruerade tystnader” (Lauretis, 1991:iv [min översättning]). Hon skriver vidare att för henne, vid den 

tidpunkten, var ordet queerteori ett ord för att slippa uppdelningen i alla olika subkategorier (bög, lesbisk etc) 

men även en möjlighet att med den nya teoribildningen problematisera dessa. I en not skriver de Lauretis att 

termen queerteori för henne inte har någonting alls med queer nation att göra (1991:xvii). I andra sammanhang 

kopplas ofta queerteorin samman med queer nation. Några år senare tar de Lauretis, i samma tidskrift 

(differences) avstånd från queerteorin. Hon tycker att det hon föreslagit som ett arbetssätt svällt och tagit 

monstruösa proportioner (de Lauretis, 1997:316). 

vii Judith Halberstam skriver i Female Masculinity (1998:20-29) om the bathroom problem. Hon berättar hur hon 

själv har varit på väg att bli utkastad från damernas för att hon inte uppfattats som kvinna. Hon citerar från 

boken Throw it in the river av Nice Rodriguez: 

Hon har en konstig rädsla för ”damernas”. Hon önskar att det fanns en 

annan toalett, någonstans mitt emellan ”herrarnas” och ”damernas” för 

queera som henne. För det mesta håller hon sig – ibland halva dagen – till 

dess att hon hittar ett badrum där människor är vana vid henne. Främlingar 

tycker inte om henne, särskilt gamla kvinnor, de synar henne från topp 

till tå (I Halberstam s 23, i Rodriguez s 40-41 [min översättning]) 

viii Heteronormativitet har inte egentligen så mycket med heterosexualitet som sexualitet att göra utan med alla de 

normer som följer med heterosexualiteten som idé. Därför behöver inte ett heterosexuellt förhållande vara 

heteronormativt samtidigt som jag är övertygad om att människor som inte lever heterosexuellt kan ha ett 

heteronormativt tänkande 

38

ix I ”De försvarslösas försvarare” (Genbäck, 2001) positionerar jag mig själv som queerfeminist. Där skriver jag 

att queerfeminismen inte är en etablerad feminism men att det finns många som tänker i dessa banor. Sedan jag 

skrev detta har Tiina Rosenberg kommit ut med sin bok Queerfeministisk agenda (2002) och queerfeminismen 

har kommit upp på agendan. Det finns fler anledningar än Tiina Rosenbergs bok till att detta har skett. 

Exempelvis har de queerfeministiska marscherna som jag skriver om hjälpt till att föra ut queerfeminismen som 

en feminism. 

Det finns många som tillsammans lagt grunden till queerfeminismen. Detta trots att de själva inte explicit 

kallat sig för queerfeminister. Först ut var kanske Judith Butler med Gender Trouble (1990) men sedan mer 

explicit i ”Against Proper Objects” (1997). I denna artikel skriver hon att syftet med Gender Trouble (1990) var 

att öppna upp en ny möjlighet för feministiskt tänkande. Hon ville skapa en feminism utan heterosexism och 

samtidigt markera en förbindelse med den homosexuella kampen. Hennes arbete sågs av många som en queer 

avvikelse från feminismen (se exempelvis Walters, 1996). Butler menar själv att detta visar på hur starkt 

sammankopplade feminism och heterosexism är (Butler, 1997:2). 

Elisabeth Grosz säger i ämnet: ”Sannerligen, under alldeles för lång tid har det funnits ett antagande att 

feministiska intressen införlivar och inkluderar lesbiskas intressen, att feminism är en mer generell och mer 

allmän kategori som representerar alla kvinnors intressen och att lesbiska intressen är en mer specifik och lokal 

subkategori av vikt för feminismen” (Grosz 1997, 294 [min översättning]). Hon menar alltså att så inte är fallet. 

Det jag väljer att kalla mainstreamfeminism eller heterofeminism inkluderar inte HBT-kvinnors intressen. 

Personligen väljer jag därför att inte ansluta mig till en mainstreamfeminism. Den präglas av heteronormativitet 

och ibland till och med av heterosexism. 

Mainstreamfeminismens heterosexism visar sig i flera olika skepnader. Exempelvis beaktas aldrig sexualitet i 

Kvinnomaktutredningen SOU 1998:6. Den verklighet som beskrivs är den heterosexuella kvinnans. Detta trots 

att utredningen sägs gälla kvinnor” generellt. I kapitel fem ”Familjen” står följande: 

Detta avsnitt behandlar familjen, framför allt den traditionella familjen 

bestående av kvinna, man och barn, men också par utan barn, i båda 

fallen oavsett om de är gifta eller sammanboende. Texten fokuserar på 

hushållsarbetet och hur det fördelas mellan kvinna och man, samt på 

vården av barn och sätt att organisera hushållsekonomin (SOU:1998:6, s 37). 

Familjen kan alltså vara traditionell eller otraditionell. Tolkningen jag gör är att den traditionella familjen består 

av mamma, pappa och barn och att den icke traditionella familjen består av enbart en man och en kvinna. Klart 

är i alla fall att familjen är heterosexuell. Ett annat exempel värt att nämnas är boken Om unga kvinnor (Ganetz 

& Lövgren (red) 1991) som tar upp unga kvinnors livsvillkor och utveckling. Den inkluderar dock aldrig flatan 

som möjlig kvinnlighet. Exemplen är otaliga men jag stannar här. 

x Alla kvinnor är inte feminister, alla kvinnor är inte redo att inse att de är förtryckta. Det är som Morpheus säger 

om alla människor som är fångar och används som batterier för de maskiner som tagit över världen i filmen The 

Matrix : 

[The Matrix] är ett system Neo. Det systemet är vår fiende. När du är en del av 

det, vad ser du? Affärsmän, lärare, advokater, snickare. Du ser de själar som till- 

hör de personer som vi försöker rädda. Men fram till dess att vi räddat dem är 

är dessa personer fortfarande en del av detta system och det gör dem till våra 

fiender. Du måste förstå att de flesta människor inte är redo att bli urkopplade, 

och många är så hopplöst beroende av systemet så dom kommer slåss för 

att försvara det [min översättning]. 

xi Begreppet homosocialitet började användas på 1970-talet. Det myntades av Jean Lipman-Blumen 1976. Jag 

kom i ”De försvarslösas försvarare” (Genbäck, 2001) fram till att manlig homosocialitet har sin del i 

könsdiskrimineringen av flatan inom RFSL. Jag menar att begreppet även kan användas för analys av HBTsamhället 

i stort. Manlig homosocialitet antas oftast implicera homofobi. Visst kan jag hålla med om att 

homofobin är en del av manliga heterosexuella homosociala sammanhang. Detta utesluter inte att det finns en 

39

manlig homosocialitet inom HBT-samhället. Homosocialiteten inom HBT-samhället kanske kan sägas implicera 

heteronormativitet, en essentialistiskt syn på kön som leder till underordning av de som för starkt bryter mot den 

heterosexuella normen. Sedgwick (1996) argumenterar för ett homosocialt kontinuum. I detta kontinuum finns 

det homosociala begäret. Hon menar att det homosociala beteendet innehåller homosexuella känslor (därav 

uttrycket homosocialt begär). Ända sedan antikens Grekland har homosocialitet och samkönad sexualitet 

kopplats samman. Homofobin är inte nödvändig för varje patriarkat (Sedgwick, 1996). 

xii 

Mellan Män (1996) är en svensk översättning av introduktionen till Sedgwicks Between Men (1985). Jag 

använder mig uteslutande av denna översättning. 

xiii 

FAIRs uppgift är till en början att skriva en handlingsplan. I propositionen som antogs på förbundskongressen 

2003 så står det bland annat att denna handligsplan ska: 

innehålla förslag på nationella åtgärder, i syfte att synliggöra och förändra de 

patriarkala maktstrukturerna inom organisationen och för att uppnå ett RFSL 

som ger kvinnor och män lika möjligheter och inflytande att vara delaktiga i 

och kunna påverka RFSL:s verksamhet (RFSL:s kongresshandlingar 2003 :5:1-2). 

xiv Inom den lesbiska feminismen pläderas det för separatism. Vissa anser att kvinnor måste börja stödja varandra 

och sluta stödja, eller ta hjälp av, förtryckarna (männen). ”Vi är övertygade om att det är omöjligt att det sker 

någon totalt revolutionerande förändring så länge som kvinnor fortsätter att alliera sig med män” (Marty, 

1983:97[min översättning]). Under den lesbiska feminismens glansdagar (1970-tal) var separatistiska tankar de 

rådande. För vissa av dessa kvinnor så var (och är) den sexuella preferensen ett aktivt val. Ilskan mot män och 

feministiskt medvetande ligger bakom. Det är inte på något sätt möjligt att beblanda sig med männen. Genom att 

ha sex med kvinnor så uttrycker de sitt engagemang för en värld som ser kvinnor som värdefulla. Denna 

feminism tror på en kvinnlig essens, en essens som är samma oberoende av klass, etnicitet eller sexualitet. 

Kvinnor är goda och män är onda. Den lesbiska separatismen uttrycks som ett sätt att prioritera feminismen 

(Daly, 1978:367. 1984:200-210, Dobkin, 1982:286-290, Hess, Langford & Ross, 1980, Marty, 1983:97, Rudi, 

2001). 

Min inställning till separatism är att den kan späda på myten om kvinnor och män som essentiellt olika 

varandra. Detta leder i slutändan till ett större förtryck mot kvinnor. Jag menar att det viktiga i det feministiska 

arbetet inte nödvändigtvis är att det utförs av kvinnor. Det viktiga är den feministiska övertygelsen, den 

feministiska kunskapen. Med detta menar jag en kunskap om hur maktstrukturerna ser ut, en kunskap om att 

kvinnor och män är socialt skapade kategorier och ingenting naturligt, en vilja att göra någonting åt det samt en 

kunskap om hur det är möjligt att göra någonting åt det. Att utgå från att kvinnor har ett större feministiskt 

medvetande, bara på grund av att de är kvinnor, kan leda in i en farlig återvändsgränd. Kvinnor, likväl som män, 

är med och återskapar de strukturer som förtrycker kvinnor. Radikalfeministers och queerfeministers åsikter 

skiljer sig markant på detta område. För radikalfeminiser är alla män fienden, det går inte att arbeta tillsammans. 

Separatism kan vara positivt. Detta förutsatt att den inte bedrivs utifrån ett essentiellt tänkande. Eftersom 

kvinnor är underordnade män och därmed mindre synliga kan en separatistisk strategi öka denna synlighet. 

Enligt Maud Eduards (2002) kan separatism bidra till kvinnors organisering tillsammans med männen. ”Ju fler 

kvinnor som organiserar sig separat och på tvärs desto fler ovanliga kvinnor kommer att ta politisk plats, på olika 

ställen. Därmed vidgar kvinnorna sitt politiska handlingsutrymme. Och män blir synliga som motståndare till 

förändring” (Eduards, 2002:78). Vidare skriver Malin Rönnblom (2002) att separatistiska kvinnosammanhang är 

ett skapande av kvinnliga nätverk. Manliga nätverk finns naturligt i samhället. Separatism kan verka 

identitetsstödjande för kvinnor. Att enbart vara kvinnor ger en annan frihet, både i att våga tala och ta för sig. 

xv Det sista huvuddraget hos Rich är vad hon kallar för ett lesbiskt kontinuum. Det är enligt detta, oberoende av 

sexualitet, andra kvinnor som gör livet värt att leva. Det som betyder någonting i livet är kvinnors relation till 

varandra. Hon talar även om en lesbisk existens, det är detta som är vad vi i dagligt tal menar med lesbiskhet 

eller den kvinnliga samkönade sexuella praktiken. 

Rich riskerar att bli separatistisk och därmed snudd på essentialistisk genom sitt lesbiska kontinuum. Visst kan 

det vara en fördel att umgås med kvinnor och visst är det någonting som kvinnor gör. Vi får dock inte glömma 

40

att det inte är någonting som sker naturligt. Det är viktigt att inte tappa fokus på målet. Målet att dekonstruera 

manlighet och kvinnlighet. 

xvi Andra viktiga lesbiskt feministiska teoretiker och texter är: Gayle Rubin med ”Thinking Sex: Notes for a 

Radical Theory of the Politics of Sexuality” (1993), Terry Castle med The Apparitional Lesbian (1993), Sheila 

Jeffreys med ”The queer Dissapearance of Lesbians” (1994), Elisabeth Grosz med Space, Time and Perversion 

(1995). Dessa är självklart inte alla som bör nämnas men ett värdefullt axplock. 

xvii Homosexuella handlingar kan utföras både av homosexuella och bisexuella samt heterosexuella. Det är inte 

frågan om vad vi idag kallar för homosexualitet utan det handlar om samkönade sexuella handlingar. Det som 

var förbjudet var den sexuella akten. 

xviii Det förekom sk ”affärer”. En av dessa var den så kallade Kejneaffären som gjorde sin entré på den offentliga 

scenen i maj 1950. En pastor vid Stockholms stadsmission, Karl-Erik Kejne, påstod sig vara förföljd av 

homosexmaffian (se bland annat Söderström, 2000). 

xix För HBT-personer i hela världen är firandet av Pride en lika välkänd händelse som jul- eller nyårsafton. 

Pridefirandet har sitt ursprung i stonewallkravallerna i New York 1969. I Sverige har Pride firats i många år och 

i många olika former. I år är det 26 år sedan RFSL organiserade den första ”Homosexuella Frigörelseveckan”. 

Från och med 1998 bytte Frigörelseveckan namn till Pride. Då firades Europride i Stockholm och utifrån denna 

festival startades traditionen Stockholm Pride. Stockholm Pride firas varje sommar. Festivalen anordnas av den 

ideella föreningen Stockholm Pride (www.stockholmpride.org). Festivalen blir större och större och mer och mer 

kommersiell. 

xx Queer Nation var en organisation som inte arbetade med assimilation utan med konfrontation, de strävade inte 

efter samförstånd utan var en grupp som uppmanade till kompromisslöshet. De ville skapa rubriker genom 

utmanande handlingar för att föra upp HBT-personers frågor på dagordningen. Det är härifrån Queer som 

beteckning på ickeheterosexuella sägs stamma. Nedan citeras en del av Queer Nations manifest. Översättningen 

är av Don Kulick (1996:6) med vissa modifieringar av mig: 

Queera läs detta: Jag hatar heterosexuella! 

Jag har vänner. Några av dem är heterosexuella… År efter år fortsätter jag att 

inse att de bara halvlyssnar när jag talar, att jag bara är ett bihang till en viktigare 

värld där makt och privilegier finns… en värld som jag är utestängd från. 

Jag avskyr att jag måste övertyga heterosexuella om att lesbiska och bögar lever 

i en krigszon, att vi är omringade av bombkrevader som bara vi tycks höra, att våra 

kroppar ligger i högar – skrämda till döds av rädsla eller sönderslagna eller våldtagna, 

döende av sorg eller sjukdom, fråntagna vår mänsklighet. 

Jag hatar heterosexuella som inte kan lyssna på queeras vrede utan att de säger: 

”Nämen alla heterosexuella är inte sådana. Jag är ju också straight”, som om deras 

självbild inte blev tillräckligt smekt och skyddad i denna självgoda heterosexistiska 

värld…. De har lärt oss att snälla queera inte blir arga. De har lärt oss den läxan så 

pass väl att vi inte bara döljer vår vrede inför dem – vi döljer den också för varandra. 

VI DÖLJER DEN T.O.M. INFÖR OSS SJÄLVA…. De slår ner oss och knivhugger 

oss och skjuter oss och kastar bomber på oss i allt större omfattning och vi klarar fort- 

farande inte av när vredgade queera bär på banderoller eller plakat där det står SLÅ 

TILLBAKA… TILLÅT DIG ATT VARA FÖRBANNAD. Tillåt dig att vara för- 

bannad över att priset för vår synlighet är att vi ständigt utsätts för hot om våld – våld 

mot queera som i stort sett varenda del av samhället främjar och bidrar till. Tillåt dig 

att känna vrede över att DET INTE FINNS ETT ENDA STÄLLE I DETTA LAND 

DÄR VI GÅR SÄKRA, inte ett enda ställe där vi inte utsätts för hat och angrepp, och 

självhatet och självmorden som ”garderoben” innebär. Nästa gång någon heterosexuell 

hackar på dig för att du är förbannad, säg att tills saker och ting blir annorlunda behöver 

du inte se mer bevis på att världen går runt på din bekostnad… Säg ”DRA HÄRIFRÅN 

tills DU ändrat DIG”…. Be honom eller henne att dra och komma tillbaka först när de 

gått omkring på stan i en månads tid, hand i hand med en annan människa av samma kön. 

Överlever de det, då kan du lyssna på vad de har att säga om queeras vrede. Be dem annars 

hålla käften och lyssna. 

xxi Att outa betyder att, mot deras egen vilja, avslöja människors homo- eller bisexualitet. 

41

xxii 

Personligen var jag knappt utkommen och jobbade som volontär back-stage. Inte ett så bra ställe att försöka 

gömma sig för kameror på . 

xxiii 

Esther Newton har skrivit en klassisk bok om Drag som heter Mother Camp – Female impersonators in 

America (1972). Boken tar i stort sett enbart upp dragdrottningkulturen och berör till ytterst liten del 

mansimitatörerna. 

Det finns även kvinnor som uppträder som män: mansimitatörer (”drag 

butchar”). De är en uppmärksammad del av professionen, men det finns 

väldigt få av dem. Jag såg bara en mansimitatör uppträda under mitt fält- 

arbete, men jag hörde talas om många fler. Mansimitatörernas relativa 

sällsynthet leder till viktiga teoretiska problem (Newton, 1975:5, not 13 

[min översättning]). 

xxiv 

En butch är en flata som känner sig mer bekväm med maskulina än med feminina genuskoder och identiteter. 

Att vara butch innebär inte att göra en genusparodi. Butch är ett kvinnligt maskulint genus. En stone butch är en 

butch som i sexakten inte låter sig vidröras. Hon är den aktiva parten vars njutning ligger i att ge sin partner 

njutning. Hennes manlighet genomsyrar hela henne, i allt hon gör (Halberstam, 1998:111-128). 

xxv 

En intressant bok att läsa om stone butches är romanen Stone Butch Blues skriven av Leslie Feinberg. Det är 

en roman som handlar om en Stone Butch kvinnas liv i Buffalo och New York under 1900-talets mitt. 

xxvi 

Det kvinnliga svaret på After Dark kanske har kommit efter 2001. Det finns numera en dragkunggrupp som 

heter Lion Kings. 

xxvii 

I ”De försvarslösas försvarare” (Genbäck, 2001) har jag med en minnesberättelse från detta dragrace. I 

denna berättelse har jag inte uppfattat att det fanns dragkungar med på scenen. Jag hade fel i det men jag hade 

samtidigt rätt i att jag inte hade sett några. För mig, som inte hade möjlighet att titta på hela föreställningen, så 

såg det ut som att det inte fanns med några kungar överhuvudtaget. 

Minnesberättelse 

Stockholm Pride 2001, drag-dagen. 

Under hela dagen pågår ett så kallat drag-race. Drag-queens byter av varandra 

på scenen och vi börjar undra vart alla drag-kings tagit vägen. Sommaren 2000 

var det faktiskt ett framträdande med drag-kings men inte det här året. Senare 

på kvällen, när vi har avslutat våra sändningar, har jag möjlighet att gå fram till 

scenen. Jag går snart därifrån på grund av att jag mår dåligt av alla sexistiska 

uttalanden som görs. Det hela hjälps inte upp av att en känd TV-profil ställer sig 

på scenen och säger att ”pride-styrelsen har kuk men har de nån fitta?”. 

xxviii 

se bland annat Butler 1990:22 

xxix 

Denna objektifiering är kvinnor kontinurerligt med och skapar själva. 

xxx 

Män talar oftast om kvinnor när de inte är där och om män när kvinnor är närvarande. En funktion som 

homosocialiteten har är att kvinnor stöter på motstånd i alla mansgrupper. Trots att det i dagens samhälle är så att 

kvinnor är välkomna inom de flesta mansdominerade grupper så innebär det inte att kvinnor har någonting att 

säga till om i dessa grupper (Bird, 1996, Lindgren; 1996). 

xxxi 

Sheila Jeffreys citerar själv från Davys artikel ”Fe/male impersonation: The discourse of camp” (1994:133 i 

Meyer Moe (red). The politics and poetics of camp. London Routledge) 

xxxii 

En utmärkelse som han fått i och med sin roll som Candy Darling i filmen Livet är en Schlager. 

xxxiii 

Om en engelsman och en svensk skall föra förhandlingar så har engelsmannen i de allra flesta fall en fördel. 

Svensken kan troligtvis engelska och engelsmannen kan troligtvis inte svenska. I detta fall leder engelsmannens 

okunskap till att svensken får föra förhandlingar på ett språk som hon inte behärskar fullt ut. Engelsmannen 

vinner alltså på sin egen okunskap. Om en kvinna blir våldtagen av en man så kan mannen komma undan med 

att säga att han inte visste att hon inte ville, därför blir det ingen våldtäkt. Om en person inte vet att en annan 

person är homo- eller bisexuell så ursäktas denne för de heterosexistiska uttalanden den gjort innan den visste att 

den andra var homo- eller bisexuell. 

xxxiv 

Det var i det här läget som jag i minnesberättelsen ovan drog mig undan från scenen. 

42

xxxv 

Men även en dikotomi som innebär homo- och bisexuellas samt transpersoners underordning under 

heterosexuella. 

xxxvi 

Programmet är heteronormativt och behandlar homosexualitet som någonting spektakulärt och annat. Det 

utgår inte från att homo- och bisexuella är lika naturliga som heterosexuella. Det är en guide till hur det 

heteronormativa samhället ser på HBT-samhället. 

xxxvii 

Liza Marklund och Mark Levengood. En heterosexuell kvinna och en homosexuell man. I ”De försvarslösas 

försvarare” (Genbäck, 2001:21) skriver jag: 

I sorgen efter den förlorade heterosexualiteten slår, precis som för de 

heterosexuella, melankolin in. Den homosexuelle mannen sörjer att 

han inte får känna begär till kvinnor. Han efterliknar och idealiserar 

därför den heterosexuella kvinnan. Han omvandlar sitt förbjudna begär 

till identifikation med och upphöjande av ”kvinnan”. (…) Han upp- 

höjer det som räknas till ”kvinnlighet” inom den heterosexuella matrisen 

och leker med det. I denna lek ingår dock som jag påpekat ovan, inte 

enbart ett upphöjande av kvinnligheten. Det görs även narr av kvinnlig- 

heten. Min tolkning är att detta görs för att upprätthålla makthierarkin 

inom den heterosexuella matrisen. Bögar ser upp till heterosexuella 

kvinnor men det måste ändå förstås att manlighet är bättre än kvinnlighet. 

Det som upphöjs blir oundvikligen den heterosexuella kvinnan eller 

möjligtvis homo- eller bisexuella kvinnor som tar till sig den heterosexuella kvinnligheten. 

Detta menar jag kan vara en del av förklaringen till varför det ofta blir så att de som syns tillsammans är HBTmän 

och heterosexuella kvinnor. Det är inte ofta vi ser en HBT-man och en HBT-kvinna som ett par. 

43

Källor 

Litteratur 

Adam D. Barry. (1995), The Rise of a Gay and Lesbian Movement, New York: Twayne 

Publishers. 

Ahlberg, Eva. (2000), ”Homo-Sverige utanför RFSL en historisk exposé”, i Andreasson, 

Martin (red) (2000), Homo i folkhemmet – Homo- och bisexuella i Sverige 1950-2000, 

Göteborg: Anamma Böcker AB. 

Andreasson, Martin. (red), (2000), Homo i Folkhemmet, Homo- och bisexuella i Sverige 

1950-2000, Göteborg, Anamma Böcker AB. 

Berger, Arthur Asa. (1999), Kulturstudier - nyckelbegrepp för nybörjare, Lund: 

Studentlitteratur. 

Bergström, Göran & Boréus, Kristina. (2000), Textens mening och makt – Metodbok i 

samhällsvetenskaplig textanalys, Lund: Studentlitteratur. 

Berlant, Lauren & Warner, Michael. (1998), ”Sex in Public”, i During, Simon (2000) The 

cultural studies reader, New York/London: Routledge. 

Bird, Sharon, R. (1996), ”Welcome to the Men’s Club: Homosociality and the Maintenance of 

Hegemonic Masculinity”, Gender and Society, Vol 10, nr 2. 

Blachford, Gregg. (1981), ”Male dominance and the gay world”, i Plummer, Kenneth ed 

(1981), The Making of the Modern Homosexual, London, Melbourne, Sydney, Auckland, 

Johannesburg: Hutchinson. 

Borgström, Eva. (1998), ”Queerstueier i USA – och i Sverige?”, Kvinnovetenskaplig Tidskrift, 

vol 19, nr 1 1998. 

Butler, Judith. (1997), ”Against proper objects”, i Shor, Naomi & Weed, Elizabeth. (1997), 

Feminism meets queer theory Brown University & Differences. 

Butler; Judith. (1993), Bodies that matter, New York & London: Routledge. 

Butler, Judith. (1993), ”Critically Queer”, GLQ, Vol 1. 

Butler, Judith. (1990), Gender Trouble - Feminism and the subversion of identity, New 

York/London: Routledge. 

Castle, Terry. (1993), Castle, Terry. (1993), The apparitional lesbian: female homosexuality 

and modern culture, New York, Columbia university press. 

Christensen, Peter Tai. (2001), ”Queerovision Song Contest – ett individuellt minnesarbete”, 

skriftserie vid Centrum för Kvinnoforskning i Stockholm, rapport nr 23. 

44

Connell, Robert, W. (1996), Maskuliniteter, Göteborg: Daidalos. 

Daly, Mary. (1984). ”Be-Friending: The Lust to Share Happiness” i Lucia-Hoagland, Sarah & 

Penelope Julia. (1988) For Lesbians only, London: Onlywomen press. 

Daly, Mary. (1978). ”Separation: Room of One’s Own”, i Lucia-Hoagland, Sarah & Penelope 

Julia. (1988) For Lesbians only, London: Onlywomen press. 

de Lauretis, Teresa. (1997), ”Habit Changes: Response”, i Shor, Naomi & Weed, Elizabeth. 

(1997), Feminism meets queer theory Brown University & Differences. 

de Lauretis, Teresa. (1991). ”Queer Theory: Lesbian and Gay Sexualities. An introcuction.”, i 

differences, volym 3 nummer 2 1991. 

Dobkin, Alix. (1982). ”Why Be Separatist? Exploring Women-Only Energy” i Lucia- 

Hoagland, Sarah & Penelope Julia. (1988) For Lesbians only, London: Onlywomen press. 

Danuta Walters, Suzanna. (1996). ”From here to Queer: Radical Feminism, Postmodernism, 

and the Lesbian Menace (Or, Why Can’t a Woman Be More Like a Fag?)”, Signs (1996), vol. 

21, no. 4. 

Eco, Umberto. (1979), A Theory of Semiotics, New York: Palgrave Macmillian. 

Eduards, Maud. (2002), Förbjuden handling, om kvinnors organisering och feministisk teori, 

Malmö, Liber. 

Eman, Greger. (2000), ”Välkommen till HBT-samhället”, Kom ut! nr 4, s 3. 

Fairclough, Norman. (1989), Language and Power, Essex: Longman. 

Feinberg, Leslie. (1993), Stone Butch Blues: A Novel, New York: Firebrand. 

Fiske, John. (1990), Kommunikationsteorier – en introduktion, Stockholm: Wahlström & 

Widstrand. 

Garber, Marjorie. (1997), Vested Interests: cross-dressing and cultural anxiety, New York: 

Routledge. 

Genbäck, Marieth. (2001), ”De försvarslösas försvarare, En analys av könsdiskrimineringen 

inom RFSL”, påbyggnadsuppsats i genusvetenskap vid Stockholms universitet. 

Grosz, Elisabeth. (1995), Space, Time and Perversion: The Politics of Bodies, Sydney: Allen 

and Unwin. 

Grosz, Elisabeth. (1997), ”The Labors of Love. Analyzing Perverse Desire: An Interrogation 

of Teresa de Lauretis’s The Practice of Love, i Shor, Naomi & Weed, Elizabeth. (1997), 

Feminism meets queer theory Brown University & Differences. 

45

Gutter Dyke Collective. (1973). ”This is the Year to Stamp Out the ‘Y’Chromosome” i Lucia- 


Halberstam, Judith. (1998). Female Masculinity, Durham & London, Duke University Press. 

Halberstam, Judith. (1997). ”Mackdaddy, Superfly, Rapper: Gender, Race, And Masculinity 

in The Drag King Scene”, i Social Texts (1997), nr 52-53. 

Hess, K. Langford, Jean & Ross, Kathy. (1980), ”Lesbian Separatist Basics” i Lucia- 


Jagose, Annamarie. (1996), Queer Theory, An introduction, New York: New York University 

Press. 

Jeffreys, Sheila. (1978), ”The queer Dissapearance of Lesbians. Sexuality in the Academy”, i 

Womens’s studies International Forum, vol 1, nr 5. 

Karlmark, Gunilla. (2003), ”Lion Kings för ett herrans liv”, Kom Ut! bilagan ”kommunen” s 4 

nr 3 2003. 

Kennedy Lapovsky, Elisabeth & Davis D. Madeleine. (1993), Boots of Leather, Slippers of 

Gold, The history of a lesbian community, New York: Routledge. 

Kulick, Don. (1996), ”Queer Theory: Vad är det och vad är det bra för?”, ur Lambda Nordica, 

nr 3-4:96. 

Laclau, Ernesto & Mouffe, Chantal. (1985), Hegemony & Socialist strategy – Towards a 

radical democratic politics, London: Verso. 

Lighter, J.E. (ed) (1994), Random House historical dictionary of american slang, New York: 

Random House. 

Lindgren, Gerd. (1996), ”Broderskapets Logik”, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 1/1996 s 4- 

14. 

Lindholm, Margareta & Nilsson, Arne. (2002), En annan stad – kvinnligt och manligt homoliv 

1950-1980, Göteborg: AlfabetaAnamma. 

Lipman-Blumer, Jean. (1976), ”Toward a Homosocial Theory of Sex Roles: An explanation 

of the Sex Segregation of Social Institutions”, Signs, vol 1, nr 3 del 2 1976. 

Malmström, Sten. (2002), Bonniers Svenska Ordbok, åttonde upplagan, Stockholm: Albert 

Bonniers Förlag AB. 

Maltz, Robin. (1998). ”Real Butch: the performance/performativity of male impersonation, 

drag kings, passing as male, and stone butch realness” i Journal of Gender Studies (1998) vol 

7, nr 3. 

46

Marty, med hjälp av S.E.P.S (1983), ”Popular Separatist-Baiting Quotes And Some Separatist 

Responses”, i Lucia-Hoagland, Sarah & Penelope Julia. (1988) For Lesbians only, London: 

Onlywomen press. 

Marty, med hjälp av S.E.P.S (1983), ”Relating to Dyke Separatists hints for the Non 

Separatist Lesbian”, i Lucia-Hoagland, Sarah & Penelope Julia. (1988) For Lesbians only, 

London: Onlywomen press. 

Müller, Corinna. (2003), ”Kvinnor emellan – lesbiska möten i svensk 1980-talslitteratur”, 

skriftserie vid Centrum för Kvinnoforskning i Stockholm, rapport nr 34. 

Newton, Esther. (1972), Mother Camp – Female Impersonators in America, Chicago & 

London: The university of Chicago press. 

Norlén, Calle. (1999), Bög – så funkar det!, Stockholm: Bokförlaget DN. 

Petersson, Stig-Åke. (2000), ”En svensk homorörelse växer fram”, i Andreasson, Martin. 

(red) (2000), Homo i Folkhemmet, Göteborg: Anamma Böcker. 

Radicalesbians. (1970), ”The woman identified woman” i Lucia-Hoagland, Sarah & Penelope 


RFSL:s kongresshandlingar (2003), proposition 1, s 5:1-2. 

Rich, Adrienne. (1980), Obligatorisk heterosexualitet och lesbisk existens, Stockholm (1986): 

Matrixx. 

Robertson, Pamela. (1999), ”What Makes the Feminist Camp?”, i Cleto, Fabio. (1999), Camp, 

Queer Aesthetics and the Performing Subject: A Reader, Edingburgh: Edingburgh University 

Press. 

Rosenberg, Tiina. (2000), Byxbegär, Göteborg: Anamma. 

Rosenberg, Tiina. (2000), ”Det nya Lukas-evangeliets födelse”, Lambda Nordica, nr 4/2000, s 

23-36. 

Rosenberg, Tiina. (2002), Queerfeministisk Agenda, Göteborg: Anamma. 

Rubin, Gayle. (1975), ”The Traffic in Women”, i R. Reiter (red), Toward an Antropology of 

Women, New York: Monthly Review Press. 

Rubin, Gayle. (1993), ”Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality” 

i H. Abelove, M. A. Barale & D. Halperin (ed), The Lesbian and Gay Studies Reader, New 

York, Routledge. 

Rudy, Kathy. (2001), ”Radical Feminism, Lesbian Separatism and Queer Theory”, Feminist 

Studies, (2001) vol 27, no. 1. 

47

Rydström, Jens. (2001), Sinners and Citizens – Bestiality and Homosexuality in Sweden 1880- 

1950, Edsbruk: Akademitryck. 

Rönnblom, Malin. (2002), Ett Eget Rum? kvinnors organisering möter etablerad politik, 

Umeå: Statsvetenskapliga Institutionen. 

Saussure, Ferdinand de. (1970), Kurs i allmän lingvistik, Lund: Bo Cavefors bokförlag. 

Sedgwick, Eve Kosofsky. (1985), Between men : English literature and male homosocial 

Desire, New York: Columbia University Press. 

Sedgwick, Eve Kosofsky. (1990), Epistemology Of The Closet, Los Angeles: University of 

California Press. 

Sedgwick, Eve Kosofsky. (1996), ”Mellan Män”, i Larsson, Lisbeth. (red), (1996) 

Feminismer, : Studentlitteratur: Lund. 

Sedgwick, Eve Kosofsky. (1993), Tendencies, London: Duke University Press. 

Senelick, Laurence. (2000), The changing room: sex, drag and theatre, London, Routledge. 

Svéd, Georg. (2000), ”När aids kom till ’sverige eller Aids angår alla –en ligen betraktelse om 

när aids inte angick någon eftersom det bara drabbade bögar och knarkare…”, i Andreasson, 

Martin. (red), (2000), Homo i folkhemmet, Homo- och bisexuella i Sverige 1950-2000, 

Göteborg: Anamma Böcker. 

Söderström, Göran. (1999), ”Bildandet av RFSL”, i Söderström, Göran. (red), (1999), 

Sympatiens hemlighetsfulla makt, Stockholms homosexuella 1860-1960, Stockolm: 

Stockholmia Förlag. 

Söderström, Göran. (1999), ”Föreningsliv”, i Söderström, Göran. (red), (1999), Sympatiens 

hemlighetsfulla makt, Stockholms homosexuella 1860-1960, Stockholm: Stockholmia Förlag. 

Söderström, Göran. (2000), ”Kejne- och Haijbyaffärerna”; i Andreasson, Martin (red.) (2000), 

Homo i Folkhemmet, Homo och bisexuella i Sverige 1950-2000, Göteborg: Anamma Böcker 

AB. 

Turner, Graeme. (1992), British Cultural Studies – An Introduction, New York: Routledge. 

Volcano, Del Lagrace, Halberstam, Judith ”Jack”. (1999), The Drag King Book, London: 

Serpent’s Tail. 

Walters, Suzanna Danuta. (1996), ”From Here to Queer: Radical Feminism, Postmodernism, 

and the Lesbian Menace (Or, Why Can’t a Woman Be More Like a Fag?)”, i Signs vol 21, nr 

4. 

Winter Jørgensen, Marianne; Phillips, Louise. (2000), Diskursanalys som teori och metod, 

Lund: Studentlitteratur. 

48

Wittig, Monique. (1981), ”One is Not Born a Woman” , i Lucia-Hoagland, Sarah & Penelope 


Wittig, Monique. (1980), ”The Straight Mind”, i Lucia-Hoagland, Sarah & Penelope Julia. 

(1988) For Lesbians only, London: Onlywomen press. 

Young, Iris Marion. (2000), Att kasta tjejkast, Stockholm, Atlas. 

Ytterberg, Hans. (2000), ”Jag - HomO” i Andreasson, Martin. (red), (2000), Homo i 

Folkhemmet, Homo- och bisexuella i Sverige 1950-2000, Göteborg, Anamma Böcker AB. 

Zimmerman, Bonnie. (ed) (2000), Lesbian histories and Cultures, New York: Garland 

Publishing. 

Filmer och TV-program 

Carasco, Mattias. (red.) (20001), Wig Stockholm. 

Ekman, Åsa. & Ryberg, Ingrid. (2002), Dragkingdom of Sweden, SVT”, 2002-08-02. 

Hannah. (2003), ”Homo – så funkar det”, TV3 , 2003-02-10. 

Wachowski, Andy & Wachowski, Larry. (1999), The Matrix. 

Internetkällor 

www.stockholmpride.org, 2003-09-23 

49

STOCKHOLMS UNIVERSITET Centrum för genusstudier En uppsats ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?