Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

dialekt. Om detta närmast psykolingvistiska påstående stämmer må vara osagt,
men det aktualiserar frågan om skriftspråkets egentliga existens.
Även om det finns en normerad stavning har vi alltid möjlighet att avvika
från denna för att markera en talspråklighet, till exempel i mycket informell
prosa, i direkt anföring eller i personliga medier som chatt och liknande. Genom
en mer talspråksliknande form ska läsaren tydligare höra en annan persons röst.
Meningen Det är roligt skulle kunna återges som De e rolit. Frågan är nu vad
som skiljer dessa meningar åt. I den andra meningen har stavningen utnyttjats
för att framhäva känslan av tal, men är detta en språklig skillnad? I läsningen av
den första meningen avkodas språket till samma former som i den andra. Om vi
då med skriftspråk avser den avkodade, omvandlade versionen skulle alltså
denna typ av stavningsvarianter inte avgöra graden av muntligt eller skriftligt.
Frågan gäller alltså vilka nivåer av skriften och vilken del av läsprocessen
som ska inkluderas i studier av muntligt och skriftligt språk. Den nivå som
lättast och alltid mer eller mindre påverkas av läsarens eget tal är den fonetiska,
om vi med fonetisk även menar den inre röst vi upplever när vi läser. En skåning
eller gotlänning läser troligtvis en lång vokal som en diftong om den motsvarar
en sådan i läsarens tal. Samtidigt vet vi att skriften också påverkar uttalet, vilket
framgick av den historiska översikten. I viss mån kan även den morfologiska
nivån påverkas, men möjligheterna är här mer begränsade. I exemplet ovan läser
nog alla roligt som rolit därför att uttalet är fast rotat i de flestas tal. Men hur är
det med mer dialekta morfem, framför allt om det rör sig om tillägg? Läser
någon till exempel boken som boka eller husen som husena om de formerna
används i läsarens tal? Innebär formen större omvandlingar är det mindre
sannolikt att skriftformen ändras. Vi kan nog utesluta att honom skulle läsas han
om en läsare använder den senare som objektsform.
Övriga nivåer kan med all säkerhet uteslutas. Den lexikala, syntaktiska och
den textstrukturella är omöjliga att omvandla. Teoretiskt skulle vi möjligtvis
kunna omvandla ett ord ungefär som vid en översättning. Det skulle i så fall röra
sig om ett frekvent ord i en text och ett ord som motsvarar en synonym i läsarens
tal. Det är dock högst tveksamt om detta verkligen görs.
Det var mycket spekulationer i detta avsnitt. Det krävs noggranna och
avancerade språkpsykologiska metoder för att få svar på frågorna, om det ens är
möjligt. Det viktiga så här långt är att vara medveten om att skriften och
skriftspråket alltid skiljer sig åt och att det kan få konsekvenser för vad som ska
betraktas som muntlighet.
92