Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

Street menar också att det finns en alltför västorienterad och snäv syn på
skriftkompetens och dess betydelse och således också på analfabeter och
illitterata personer och deras behov. En vanlig uppfattning är att analfabeter har
sämre kognitiva förmågor och i stort sett lever ett liv som inte kan anses
komplett förrän de lär sig läsa och skriva. Läs- och skrivförmågan skulle då
automatiskt leda till genomgripande förbättringar i fråga om kognitiv och
personlig utveckling. Skriftkompetens har alltså enligt detta synsätt en
självständig, inneboende förmåga att skapa vissa bestämda förbättringar. Enligt
Street är denna föreställning förenad med många problem när den får styra läs-
och skrivprojekt i olika delar av världen. Ett är att den skapar falska
förhoppningar i den befolkning som berörs av projekten. Skriftkompetens får
inte automatiskt en given positiv inverkan om den inte anpassas till ett socialt
sammanhang. Ett annat problem är att den bygger på en enhetlig uppfattning om
vad skriftkompetens innebär trots att det är ett heterogent och komplext
fenomen. Ett tredje problem är som nämndes ovan att synen på skriftkompetens
är alltför västorienterad, snäv och enkelriktad. Följden av detta är att många
skriftprojekt och kampanjer har misslyckats. Inte sällan präglas dessa projekt av
en nedlåtande attityd, och resultaten har blivit att analfabeter har stigmatiserats
och efter kampanjen tvingats se ett problem som inte fanns tidigare. Lösningen
är enligt Street en mångsidig syn på skriftkompetens. Synen och den praktiska
tillämpningen måste vara mer kulturanpassad och behovsinriktad, och
skriftkompetens måste i hög grad ses som en social och politisk fråga och inte
bara en teknisk förmåga med vissa automatiska konsekvenser. Det går även att
vända på perspektivet: Dominerande grupper från skriftsamhällen underskattar
ofta den muntliga kulturens förmågor.
Street riktar kritik speciellt mot Ong och de närmaste anhängarna i samma
tradition. Kritiken gäller både metodiska, empiriska och teoretiska frågor. De
metodiska bristerna är att Ong saknar kunskap om de kulturer han har undersökt.
Konsekvensen blir att det är Ongs egen kultursyn, eget tankesätt och egna
normer som präglar hans beskrivningar och slutsatser. Hans skriftanpassade
föreställningar och tankesätt präglar hans förståelse av den muntliga kulturen,
vilket leder till misstolkningar. De empiriska bristerna är att Ong hänvisar till
och jämför med en skriftkultur som inte är allmän utan snarare en subkultur,
nämligen hans egen akademiska skrifttradition. Dessutom är det en
missuppfattning att den muntliga kulturen saknar de egenskaper som enligt Ong
är typiska för skriftspråket. De teoretiska bristerna är föreställningen om talets
och skriftens inneboende skilda egenskaper, som alltså skulle ge upphov till en
84