Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

funktion och talets förstärkning av ceremoniella aktiviteter. Ong påminner också
om att talspråkligheten levde kvar långt efter både skriftens och senare
boktryckarkonstens tillkomst. Det tog flera århundraden innan människan i
skriftkulturer kom att betrakta ord som tecken, vilket är främmande för
muntlighetens människor. Ong menar dock att den skriftkulturella synen på
ordet som tecken är en villfarelse. Språk och ord är inga synliga fenomen utan
fast förankrade i en ljudlig och kroppslig dimension.
Tanken har sin hemvist i talet, inte i texter, vilka alltid får sin mening genom den
synliga symbolens referens till ljudets värld. Vad läsaren ser på denna sida är inte
verkliga ord, utan kodade symboler utifrån vilka en välorienterad människa kan
frammana verkliga ord i sitt medvetande, i form av faktiska eller inbillade ljud (Ong
1990:91).
Talets primära status, lingvistiskt betraktad, är något som många andra
språkvetare vid olika tider har velat trycka på. Leonard Bloomfield (1933)
menade att skrift inte är språk överhuvudtaget utan bara ett teckensystem som
ska avkodas i tal. Liknande tankar har framförts av andra.
Talet är den grundläggande formen för mänskligt språk – endast dövas teckenspråk kan
konkurrera på den punkten. Skriften är en fantastisk uppfinning, men just en uppfinning.
Den är inte en nödvändig del av ett språk; majoriteten av världens kanske 6 000 språk
saknar ett skriftspråk. [– – –] All diskussion om levande språk måste därför ha talet som
yttersta utgångspunkt och måttstock (Josephson 2004:5-6).
Det är viktigt att göra klart för sig att vår syn på språket i allmänhet har präglats i hög
grad av vad vi vet om det skrivna språket. Lingvister och psykologer har i förvånande
stor utsträckning sysslat med skrivna meningar och texter, och först på de senaste åren
har man på allvar börjat studera talspråket och dess användning i direkt kommunikation.
Detta har varit fallet trots att man länge varit överens om att talspråket i de flesta
avseenden är det primära (Linell 1982a:230).
Oavsett hur högt man skattar skriften, dess funktioner och dess betydelse borde
insikten hos alla och envar vara att talet är vårt primära språk. Det är primärt
både historiskt och individuellt. Större delen av människans historia har varit
skriftlös, och vissa kulturer är det fortfarande. I en mänsklig värld är det alltså
fullt möjligt att leva utan skrift, även om det innebär en avsevärt mer primitiv
kultur. För varje människa är också talet det mest betydelsefulla och det mest
använda redskapet, även för någon i en utpräglat skriftlig miljö. Talet har en
utomordentligt viktig social, praktisk och psykologisk betydelse, som skriften
82