Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

också om att det fysiskt hårda livet i form av kamp och våld utmärker det
muntliga berättandet även innehållsligt.
I en muntlig kultur får människor ett annat förhållande till den kunskap de
har än i en skriftlig. I den muntliga kulturen uppstår ett nära och deltagande
förhållande till kunskapen medan förhållandet i den skriftliga blir objektivt och
distanserande. Berättaren i en muntlig kultur identifierar sig därmed starkare
med det som denna kan eller det eller den som en berättelse handlar om.
Talspråkliga kulturer är också vad Ong och Goody & Watt (1968) kallar
homeostatiska. Begreppet har med jämvikt att göra och innebär att människor i
talspråkliga kulturer sorterar sina minnen mer än i skriftspråkliga på det sättet att
de tränger undan dem som inte är relevanta. Ords betydelser är inte i lika hög
grad som i skriftsamhällen definierade, utan orden får sin betydelse i varje
verklig situation och existerar därför bara här och nu. Dessutom påverkas de av
fysiska uttryck, såsom röst, ansiktsuttryck och gester, och den fysiska
omgivningen. Även i skriftsamhällen avgörs ordens betydelse av användningen
och sammanhanget, men skillnaden är att de bevaras och är synliga i texter, och
många betydelser är dessutom beskrivna i lexikon. Konsekvensen blir att
betydelserna stadfästs och definieras mer. Samtidigt blir språkbrukarna också
mer medvetna om äldre användningar och betydelser och därmed
språkförändringen. Den stora skillnaden mellan talspråkligt och skriftspråkligt
kan i detta avseende sammanfattas som att ”talspråkliga traditioner snarare
återspeglar ett samhälles aktuella kulturella värderingar än ett rent intresse för
det förgångna (Ong 1990: 62).
Ong ställer också den muntliga kulturens situationsbundenhet mot den
skriftliga kulturens abstraktioner. Alla begrepp är i sig själva abstraktioner, men
människor i muntliga kulturer förknippar alla ord med konkreta, praktiska
situationer i sin omgivning. En geometrisk figur benämns till exempel cirkel,
rektangel eller kvadrat av en läs- och skrivkunnig vuxen person, men
motsvarande figurer blir av en analfabet i stället olika objekt från den erfarna
verkligheten. Cirkeln blir till exempel en tallrik, en hink eller månen. Skillnaden
kan också yttra sig i hur personer väljer att gruppera och sortera bort föremål.
Skriv- och läskunniga människor grupperar föremål i första hand semantiskt i
kategorier, analfabeterna däremot praktiskt utifrån sina erfarenheter. Av de fyra
föremålen slägga, såg, stock och yxa skulle läs- och skrivkunniga välja bort
stocken eftersom de utgår från den abstrakta kategorin verktyg. Analfabeter
utgår däremot från en konkret situation och kan därför till exempel utesluta yxan
med motiveringen att det är svårare att hugga stocken i bitar än att såga sönder
80