Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

Det muntliga yttrandet försvinner så snart det har utsagts, och utanför den mänskliga
hjärnan finns ingenting att se tillbaka på. Därför måste tanken röra sig långsammare
framåt i talspråkliga sammanhang och hålla allt sådant nära uppmärksamhetens fokus
som den redan behandlat. Redundans, omtagning av det just sagda, håller både talaren
och lyssnaren kvar i samma spår (Ong 1990:53).
Det finns enligt Ong även en mer medveten av talaren styrd redundans, och det
är talande inför en publik. Redundansen kan reducera de akustiska problem som
kan uppstå i miljöer där talaren har en större publik. Redundansen kan i dessa
sammanhang också ha en retorisk funktion eftersom den hjälper åhörarna att
bättre förstå innehållet. Ytterligare en strategisk anledning är att talaren kan
upprepa något för att samtidigt memorera fortsättningen på talet. Ong menar
också att redundansen är mer naturlig för tanken än det mer linjärt
skriftspråkliga uttryckssättet.
I muntliga kulturer måste kunskap upprepas för att bevaras, och
konsekvensen av detta blir att språk och tanke blir traditionellt och konservativt.
Ong påminner om att även skriften kan vara konserverande, men skillnaden är
att skriften besparar människorna arbetet med att bevara kunskap, vilket ger dem
möjlighet att bearbeta och utveckla tankarna knutna till den aktuella kunskapen.
I en skriftkultur har alltså människorna ett mer intellektuellt förhållningssätt till
sin kunskap.
Kunskap förmedlad genom skrift bygger ofta på abstraktioner,
generaliseringar och modeller, vilket skapar ett avstånd från den konkreta,
näraliggande världen. I en muntlig kultur är däremot kommunikation och
tänkande närmare den mänskliga tillvaron, mänsklig verksamhet och den
personliga erfarenheten. Denna närhet har också medfört en annan egenskap,
nämligen den som Ong kallar för den agonistiska eller den kampinriktade. I och
med att språk och tänkande har en nära anknytning till den konkreta, mänskliga
tillvaron blir kunskapen en del av en kamp. ”Ordspråk och gåtor används inte
bara för att lagra kunskap utan för att engagera andra i en verbal och intellektuell
strid: när man framsäger ett ordspråk eller en gåta, utmanar man lyssnarna att
överträffa det sagda med någonting som är mer välfunnet eller motsägelsefullt”
(Ong 1990:57). Detta påminner mycket om det som i språkvetenskapen kallas
för sounding, en muntlig företeelse som främst hör hemma i ungdomskulturer
med socialt låg prestige i ett samhälle. Som ett sätt att framhäva en grupps eller
ett gängs överlägsenhet över andra grupper ingår verbala dueller i form av
historier, skämt och rituella förolämpningar (se Kotsinas 2004). Ong påminner
79