Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

mångordigt, traditionellt, nära den mänskliga tillvaron, agonistiskt
(kampinriktat), präglat av empati och deltagande, homeostatiskt och
situationsbundet. En annan skillnad är att orden är mer förknippade med makt,
magi och handling i muntliga kulturer.
Att talet är additivt står i motsats till en mer underordnande och analytiskt
präglad språkstruktur. Det här motsvarar den i stilistiken välkända skillnaden
mellan paratax och hypotax. I talet har vi alltså större benägenhet att ordna
information genom tillägg på samma syntaktiska nivå, det vill säga med additivt
länkade huvudsatser. Ong (s. 50) jämför bland annat hur en amerikansk
översättning av Bibeln från 1970 skiljer sig från en översättning från 1610. I den
moderna utgåvan har flera av de korta huvudsatserna, som dessutom ofta inleds
med och, ersatts med bisatser med bland annat temporala länkar. Denna version
är alltså mer anpassad till en skriftspråklig, mer analytiskt kommunicerande
kultur. Det bör dock påpekas att Ong verkar betrakta den inledande
konjunktionen och i meningarna som den additiva markören. I den nya
versionen har flera av de och-inledda meningarna ersatts med andra länkar eller
inga alls, men många av dessa meningar har fortfarande en additiv satskoppling.
Ett exempel är att Och Gud såg att ljuset var gott. Och han skilde … har ersatts
med Gud såg hur gott ljuset var. Gud skilde … I båda versionerna råder en
additiv koppling även om konjunktionen har utelämnats i den nya, och språket
är lika parataktiskt uppbyggt. I något fall har ett inledande och ersatts med ett
temporalt adverb, till exempel då. Till exempel har Och Gud sade blivit Då sade
Gud. I detta fall har den temporala kopplingen betonats mer i den nya
översättningen, men det är fortfarande en huvudsats och således ett parataktiskt
förhållande. Det finns dock exempel på att huvudsatser har ersatts med bisatser,
ibland också med en annan typ av satskoppling. Den skillnad som Ong lyfter
fram är alltså relevant, men det är viktigt att skilja på paratax och hypotax å ena
sidan och satskoppling å andra sidan. En additiv koppling behöver dessutom inte
markeras med den inledande konjunktionen och.
Språket är mer sammanställande i muntliga kulturer. Det innehåller fler fasta
uttryck och grupperingar av ord med inslag av epitet. Detta drag kan knytas till
minnestekniker. Kommunikation i en muntlig kultur kräver andra strategier för
minnet än i en skriftlig, vilket medför ett mer formelartat språk. Minnestekniska
strategier kan vara starkt rytmiska mönster i till exempel upprepningar,
allitterationer, assonanser, formler och ordspråk. Dessa mönster får också
syntaktiska konsekvenser.
Talspråket är mer mångordigt än skriften, och det förklarar Ong så här:
78