Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

förlagt vagabond- och nöjesliv med dess mångahanda mest ystert glada men även
sorglustiga och någon gång dystra tillfällen.
(Ur Fredmans epistlar och andra sånger i en utgåva från 1934 )
Även om inte alla texter skrevs i denna stil var detta skrivsätt betydligt vanligare
i början av 1900-talet än i slutet. Denna mening, som består av en enda
huvudsats, kan också illustrera den utveckling som har skett under 1900-talet.
Den innehåller flera av de egenskaper och konstruktioner som har fungerat som
grund för påståendet om skriftens närmande till talet. Det som nämndes ovan
illustreras tydligt i detta exempel: hypotax, andragradsbisatser, långa bisatser,
långt fundament, långa inskott, nominal stil, attributiva satsförkortningar och
utbyggda nominalfraser. Här finns även flera particip, till exempel genomförda,
förglömmandes, gripna och sprittande.
Ordklassernas frekvens nämndes ovan, men även vissa ordklassers position
kan vara stilskiljande. Det gäller till exempel adjektivens attributiva och
predikativa ställning. Attributiva adjektiv bidrar till en informationstät och
nominal stil och finns i större mängd i skrift än i tal. I Lagerholm 1999
korrelerade de med utpräglat informativa och beskrivande variabler.
Några konstruktioner är mycket markerade mot den ena eller andra kanalen.
De som brukar betraktas som talspråkliga är bland annat satsfläta, dubbel satsdel
och polysyndes. Dessa konstruktioner används även i skrift men då i informella,
expressiva eller personliga texter. Dubbel satsdel kan uppträda på många sätt,
varför den inte alltid har talspråklig prägel. Att till exempel placera ett så efter
ett långt fundament är inte ovanligt i skrift, medan samma placering ger en
talspråklig prägel efter ett kort fundament. Det krävs alltså kvalitativa studier för
att dra korrekta slutsatser om detta bruk. Andra typer av dubbleringar är mycket
markerat talspråkliga, till exempel dubbleringar i annex: Din dotter, bor inte hon
i Danmark?, Han är inte dum, han eller De är alltid lika ovänliga, de där
Perssons.
Det finns också konstruktioner som är renodlade talkonstruktioner. Det gäller
bland annat dubbel supinum, imperativ efter infinitivmärke samt inversion,
alltså Jag hade kunnat gjort det, Låt bli å skrik respektive Kom vi fram då till
stranden. Talkonstruktioner är också sådana som endast förekommer i dialoger.
Det gäller till exempel dem som har konstruktionen x och x efter frågor, till
exempel – Kom du hem sent igår? – Sent och sent. Det var väl strax efter tolv.
Så länge den här typen av konstruktioner enbart förekommer i tal kan de
rimligtvis enbart vara intressanta som variabler i den kanalen. Konstruktionerna
har aldrig använts i stilistiska undersökningar för att erhålla stildrag i talat eller
71