Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

alla undersökningar spelat rollen som de mest utslagsgivande för tal- och
skriftspråklighet, nämligen substantiv och verb. Förklaringen ligger i talets och
skriftens produktionsvillkor och i viss mån även syften. I skrift är vi mer
nominala, det vill säga vi bygger upp informationen och meningarna mer utifrån
substantiv. Detta får konsekvensen att skriften blir mer informationstät med inte
bara fler substantiv utan också fler och mer utbyggda attribut och vissa
korrelerande ordklasser, såsom prepositioner. Förklaringen ligger i möjligheten
att planera språket i kombination med skriftens ofta mer utredande och
informativa funktion. I talet är vi mer verbala. Talets spontana karaktär och ofta
berättande och associativa uppbyggnad gör att informationen utgår från verb i
högre grad än i skrift. En till verb korrelerande ordklass är pronomen.
I vissa undersökningar har forskarna nöjt sig med de två i sammanhanget
centrala ordklasserna. I de fallen har ofta N/V-kvoten beräknats, alltså det
kvantitativa förhållandet mellan substantiv och verb, som då blir ett enkelt men
effektivt mått på informationstätheten. Det finns förfinade varianter av N/Vkvoten,
där även korrelerande ordklasser beräknas. I andra undersökningar har
fler ordklasser valts, och det har då skiftat från några få huvudgrupper till i stort
sett alla ordklasser och ibland ett antal undergrupper. Det har då visat sig att
även finfördelade klassificeringar kan vara viktiga markörer för tal- och
skriftspråklighet. I Einarsson 1978 är verbalsubstantiv, bestämmarattribut,
adjektivattribut, efterställda attribut och sammansättningar vanligare i skrift.
Definita och relativa pronomen utgör en större del av hela gruppen pronomen i
skrift, medan opersonliga och anaforiska pronomen utgör en större andel av hela
gruppen pronomen i tal. I Lagerholm 1999 korrelerar bland annat verbet vara,
första och andra persons pronomen, modala verb och det opersonliga, ickeanaforiska
pronomenet det med variabler som förknippas med en interaktiv
funktion, det vill säga talspråklighet. En ordklass som i flera undersökningar
korrelerar med skriftspråkliga variabler är particip.
Även den grammatiska formen kan vara en relevant variabel. Det gäller till
exempel verbens aktiva och passiva form. Den aktiva formen är vanligare i
konkret, ledig och personlig stil, medan den passiva, i kombination med
utelämning av agent, förekommer frekvent i formella, opersonliga och abstrakta
texter.
De syntaktiska variablerna har varit både talrika och skiftande, men även i
denna grupp har det funnits några centrala. Några av de vanligaste har varit
grafisk meningslängd, syntaktisk meningslängd, bisatsfrekvens, bisatstyp,
satsförkortningar, satstyper, fundamentens längd och olika typer av
68