Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

Den tredje nivån är språklig. Då studeras muntligheten på textstrukturell och
stilistisk nivå. Som framgått ovan är det denna nivå som huvudsakligen har
behandlats i den språkvetenskapliga forskningen om muntlighet. Finns det
språkliga drag som kan sägas vara typiskt talspråkliga? Går det att synliggöra en
eventuell påverkan av talet i skrivna texter? Har skrivna genrer utvecklats mot
mer eller mindre muntlighet? Vilka stilmarkörer är talspråkliga och vilka är
skriftspråkliga? Åtminstone delvis påverkar de tre nivåerna varandra, men
undersökningar kan ha olika fokus och olika infallsvinklar.
En objektiv sammanfattning
Låt oss börja med en objektiv, okritisk sammanfattning. Vad i språket har
traditionellt fått tjäna som markörer för tal- och skriftspråklighet? Den
vanligaste metoden har varit att kvantifiera ett antal språkliga variabler på i
första hand den lexikala, morfologiska och syntaktiska nivån. I viss mån har
även uttal kommenterats. Valen har i bästa fall motiverats av belägg för vilka
variabler som är vanliga i vad som uppfattas som typiskt tal eller typisk skrift,
ofta spontant, vardagligt samtal respektive formell sakprosa. Ibland, framför allt
före de större, statistiska studierna, har valen dock vilat mer på uppfattningar
eller enstaka iakttagelser.
När det gäller uttalet har det huvudsakligen handlat om utvecklingen mot ett
mer skriftinfluerat uttal under 1900-talet. De få morfologiska variabler som har
behandlats har bland annat varit korta och långa ändelser, till exempel
passivformerna -s och -es. I studier före 1900-talet var det vanligare att
kommentera morfologiska variabler, vilket berodde på att standardiseringen inte
var fullt genomförd. Skribenter och författare kunde alltså i skrift använda sin
egen talspråksform när det gällde ordbildning och böjning. Lexikala variabler
har varit ordklasser, ordlängd, ordvariation och ord med en markerad talspråklig
eller skriftspråklig stilnivå. I de sistnämnda fallen är det framför allt en
utveckling som har kommenterats, alltså glidningar på ena eller andra hållet
beroende på att tidigare talspråkliga ord har börjat spridas i skrift eller tvärtom.
Dessa uppgifter har dock mest vilat på enstaka iakttagelser och har inte
systematiserats eller preciserats närmare.
Ordklasserna har tillsammans med syntaktiska variabler varit centrala i de
kvantitativt inriktade undersökningarna. Det har varit mycket skiftande antal
ordklasser i olika undersökningar, men oavsett antal har två ordklasser i nästan
67