Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

(2), elaborerad-summarisk (3) och faktaorienterad-dramatiserande (4). Alla
utom den andra har en klar koppling till muntligt och skriftligt. Dimensionen
utredande-beskrivande har inte denna koppling men behandlas ändå eftersom
den är en av de centrala dimensionerna och ger intressanta resultat. Några
övergripande resultat är att dimension 1 är utslagsgivande för kanalerna tal och
skrift, medan dimension 3 är den mest betydelsefulla för förändringen.
Variablerna för den elaborerade stilen är framför allt sådana som vi förknippar
med opersonligt och snårigt skriftspråk. Samtliga genrer har sedan mitten av
1800-talet förändrats i riktning från denna stil, och utvecklingen är linjär till
slutet av 1900-talet. Dimension 2 har framför allt en tydlig genrekoppling, men
det går också att urskilja en tydlig utvecklingstendens. Samtliga genrer har blivit
mer utredande, något som dock inte går att koppla till vare sig muntligt eller
skriftligt. Dimension 4 visar inga påtagliga tendenser. Det tydligaste mönstret är
att alla genrer har ökat den dramatiserande stilen, framför allt reseskildringar,
under andra halvan av 1900-talet.
Den viktigaste slutsatsen av denna studie är att det bara är dimension 3 som
stödjer den allmänna uppfattningen om skriftens närmande till talet. Studien är
också en påminnelse om att muntligt och skriftligt är flerfunktionella begrepp
och att funktionerna måste separeras vid en analys.
Med avancerade statistiska instrument går det alltså att få en mycket precis
beskrivning av språkliga funktioner och hur de formas stilistiskt. Detta är ett
framsteg jämfört med hur frågan om muntliga och skriftliga variabler har
behandlats traditionellt. En fördel är att metoden ger exakta mått på en språklig
funktion, vilket dessutom gör det enkelt att jämföra olika texter och genrer.
Olika funktioner separeras dessutom, vilket ger en mer nyanserad och heterogen
beskrivning av muntlighet. En annan fördel är att variabler inte behandlas
isolerat utan i statistiskt detaljerade korrelationer med andra variabler.
Ytterligare en fördel är att muntligt och skriftligt inte beskrivs som dikotomier
utan som kontinuerliga skalor.
Utan svagheter är dock inte denna metod. Den kräver i grunden en tämligen
positivistisk hållning till beskrivning av språkbruk. Allt kan som bekant inte
räknas, och även det som kan räknas har egenskaper som inte statistiken kan
synliggöra. I kombination med närläsning och andra kvalitativa metoder kan
metoden dock ha ett stort värde. En annan svaghet är att korrelationsmönstren
måste tolkas. Det statistiska resultatet ger mycket preciserade mönster av
variablernas faktiska förekomst, men vad betyder dessa mönster funktionellt?
Det finns risk för subjektiva eller tillrättalagda tolkningar. I viss mån hör detta
65